It seems the children have arranged an art exhibition here at home. Last weeks we've been indoors sick so perhaps it's why there's been a lot of crafting and tapeing of beautiful drawings on the walls. Here are some of them.


















I år firade vi julafton med bara lilla familjen, precis som alla år hittills. Efter den goda julmaten kom visst jultomten förbi med presenterna medan vi var upptagna på annat håll. Resten av kvällen ägnades åt att leka med nya leksakerna och att käka godis i överflöd.
Det blir ofta många böcker i julklapp till familjen, och liksom tidigare år handlar jag dem smidigt via internetbokaffären adlibris.se. Så även i år. Julkortsskrivning har dock inte blivit av ännu, så jag tar nog tag i det idag. På Times lista över 50 bästa designbloggare hittar jag flera av mina favoriter, och kanske några nya?
Om inspirationen faller på tänkte jag sy en Origami wrap sweater. Eller ta mig i kragen och sticka min första bebisgrejj, kanske den här sparkdräkten (norska)? Knittys vinternummer är ute och jag gillar konstruktionen i sjalen Frost Diamonds. Sjalen Citron är söt och Shroom ser kul ut, men hur få tag i krävda garnet? Annars har jag en hög med oavslutade projekt. Idag tänkte jag lyssna på P1:s nya serie Syjuntan fast på webben, om mina barn som är hemma sjuka tillåter det.
Och så är det ju lite mysigt att vimla efteråt på dagisgården med de andra dagisföräldrarna och smaka på lussebullarna och pepparkakorna som barnen bakat tillsammans med varm glögg.
Barnen tyckte dock det var lite knepigt att sticka in de trubbiga nejlikorna och det kunde göra lite ont på fingrarna. Men det gick snabbt att bli klar med sin apelsin.
Jag hjälpte till med sidensnörena och sen hängde vi upp dem i barnens rum, så nu luktar det lite juligt hos dem.
Vi har pyntat vårt rosmarinträd vid köksfönstret med små julpynt, det blev mysigt kitchigt. Där står också en amaryllis som vi följer den varje dag. Den verkar vara trestänglsad och kommer nog överleva fjärde advent.
Till konfekt föredrar jag mandelmassa (50% mandel och 50% socker) framför marsipan (marsipan 25% mandel och 75% socker), som jag tycker är alldeles för sött.
Det blev grisar, tomteluvor, maskar (gissa vem) mm. Därefter heldoppade vi dem i riktigt mörk choklad. Sen ställde vi dem på balkongen för att torka snabbare.
Någon råkade visst säga att "hoppas nu inte kråkorna tar dem". Då turades barnen om att stå på stol och vakta sötsakerna.
Så här tjusiga blev tomteluvorna och grisarna. Barnen gillar inte riktigt den starka chokladen, men vi vuxna desto mer.
Men barnen nöjer sig gott med nattfrosten, liksom den här dagen i början av december. Det går att skrapa ihop lite att leka med som omväxling. Och sanden är ju ändå frusen.
Eller så kan man ägna sig åt att rädda en frusen snigel. Leo är ju väldigt fascinerad av småkryp. Hösten har också i stort handlat om att samla insekter, maskar och sniglar.
Den här är verkligen en favoritdessertpaj att förgylla kalla höstkvällar med. Jag gör degen helt utan socker, har det bara på äpplena liksom en del kanel. Labbar fortfarande med tjockleken på pajbotten. Ska nog göra den lite tunnare nästa gång.
Normalt serveras den här rätten som en av många rätter på de cypriotiska middagsbordet, men vi äter den ofta som huvudrätt. Och numera älskar båda barnen den här rätten. Speciellt dottern diggar att man får coca cola till, för det är ett obligatorium möjligen av nostalgiska skäl. Men det är också verkligen gott till den här rätten.
Rätten tar lite tid dels att förbereda då man behöver skära zucchinisarna i mycket tunna halvmånar och dels för vända runt i pannan då och då under de 45 minuter av stekning / kokning som krävs för att grönsakerna ska få den rätta mjukheten. Men det är värt besväret för trots de få ingredienserna i den färdiga rätten så är smaken verkligen sanslöst god.
På grund av mängden zucchini behövs två stekpannor till en början och ca 1/2 dl olivolja i vardera panna. Något som bidrar till den unika smaken är att bryna på delar av grönisarna lite extra på högsta temperatur i början. Det tar en stund så var uppmärksam och rör om ofta så att det inte bränner vid sig.
Sen är det läge att sänka temperaturen en till två snäpp och täcka med lock så att röran i princip kokar. Fortfarande är det nödvändigt att röra om då och då, särskilt i botten av pannan. Allt eftersom reduceras volymen såpass att man kan föra över allt i en panna. Efter att röran varit på värmen allt som allt i ca 45 minuter, behöver den smakförhöjjas med salt och peppar.
Sista moment är att tillsätta äggen. Börja med att höjja till högsta temperatur och eventuellt skapa lite extra stekytan. Slutligen lägger man i äggen en och en i snabb takt och rör om samtidigt så att äggen fördelas jämt i röran och inte bildar koagulerade klumpar. Äggen ska inte hårdna, utan endast precis koagulera. Färdig!
Den här septemberdagen kunde vi sitta ute på balkongen och njuta av måltiden, det kan man inte längre. Däremot är Kolokoudia me auga perfekt året runt, och hyffsat billigt, så jag håller ständigt utkik efter fina zucchini som kostar 19:90 eller mindre. Den här rätten är faktiskt den som mest kan få mig att känna mig vitaliserad eller varför inte vitaminiserad.
En soft aktivitet så här i förmiddags var kokostoppsbak, precis lagom svårighetsgrad för en snart femåring. Och så har barnen lekt med varandra långa stunder på sitt rum. Numera leker de bra ihop trots småbråk mellan varven.
Helgpannkakor är lite av tradition hos oss numera. Leo och maken gjorde i ordning pannkakssmeten som maken sen stekte upp till lunch. Både Leo och Anthea åt fyra rejäla pannkakisar vardera, och kanske blev det lite mycket för Leo som hade lite magknip sen.
För mig är hösten är en tid av väntan. Ja, framför allt en väntan på våren och sommarn. Men i år har vi även något annat vi går och väntar på, nämligen en efterläntad trea med beräknad ankomst i slutet av januari. Den här gången har det inneburit och innebär en hel del krämpor, i form av extrem trötthet, ryggont mm. Och precis som när jag väntade Leo har jag helt tappat sticklusten, men det kommer väl åter någon gång.