August, blueberry pies and crayfish parties

Hjälp, är det någon som kan backa tillbaka tiden så vi kan få sommar en gång till? Kylan kryper förrädiskt på, ytterplaggen har hängt framme redan ett tag. Löpsedlarna handlar dagligen och ingående om flunsor och jag tänker "febriga barn och vabbande, here we go again". Ja, ljuset, det energigivande ljuset, tunnas allt mer ut och vardagmorgnarnas tidiga ljus är snart borta. Burr, med augusti kom definitvt hösten.

Help, is there anyone who can turn back time so we can enjoy summer once more? The chilliness is creeping treacherously on to us, the outdoor coats have already been hanging in the hallway for a while. News bills are daily penetrating flu's and I think "fevery children and staying home with sick childs, here we go again". The light, yes the energy giving light, is gradully vanishing and the morning early light is soon gone. Huh, with August the autumn definitely has come.

För dryga året sedan fick Anthea en skrivbok som hon senaste tiden har hon börjat skriva små och stora kommentarer i. Det började en kväll när hon letat efter sin pysselsax en lång stund utan framgång. Då kände hon spontant att hon behövde skriva ner det, i sin skrivbok. Hon skrev "min sax är bota".

For about a year ago Anthea got a writing book which she's lately started writing small and big comments in. It started one evening when she had been looking for her hobby scissors for a while with no success. That was when she spontaneously felt she had to write it down, in her writing book. She wrote "my scissors are gon".

När man inte hittar blåbär i skogen kan man alltid köpa blåbär. Två smarriga blåbärskakor bakad vi en dag, eller snarare festliga tårtor när de serveras med grädde, efter ett finskt recept från min mammas gamla skolkokbok.

If you can't find blueberries in the woods you can always buy blueberries. Two yummy blueberry cakes we baked one dat, or rather tarts when served with whipped cream, according to a Finnish receipe from my mums old school book.

Min pappa älskade att ströva i skog, särskilt under blåbärssäsongen, och kunde komma hem med en hel hink med de svartblåa bären. Han följde alltid det där receptet från mammas skolbok. Och det blev stora plåtar av blåbärspaj som han skar i bitar och frös ner. Så under mörka höstkvällar brukade vi äta dem värmda med thé till.

My father used to love strolling in the woods, especially during the blueberry season, and could come home with a whole bucket of the blackblue berries. He always followed this receipe from mothers school book. And he filled large baking tins with blueberry pie that he cut in pieces and froze. Then during dark autumn evenings we used to eat them heated accompanied with tea.

Gillar du att hänga i stadsparker? Där kan man i alla fall finna oss rätt ofta, för vi gillar att promenera i det gröna precis bakom höghusknuten. Men genom åren har skräpet retat gallfeber på oss, varför städar man inte Kungshomens parker? De flesta andra storstäder i Europa har faktiskt insett värdet av sina stadsparker för sina medborgare men även för sina turister.

Do you fancy city park life? You can at least find us there quite often, cause we love walking in the green just a stonethrow from our block of flats. But through the years the garbishes there have driven us crazy, why don't they keep the Kungsholmen parks tidy? Most big cities in Europe have actually realised the value of their city parts for their citizens as well as their tourists.

Så, härom dagen stod det att läsa i diverse närtidningar om en satsning mot skräpet i Kungsholmen, inklusive dess parker. Men vad handlade det om? Jo, att Stockholms stad anställt ungdomar i somras för att (håll i dig) föra statisktik över skräpet! Otroligt!

So, the other day I read in various neighbourhood papers about a commitment against the garbish in Kungsholmen, including it's parks. But what was it about? Well, that Stockholm city had hired youngsters during this summer to (I'm serious) keep statistics over the garbish. Amazing!

Annars bjöd augusti månad också på kräftskivor. En avbokad skiva ledde till att vi fick för oss att fira själva hemma. Svenska kräftor i hink samt västerbottenostpaj blev det från livsmedelsaffären. Vi kokte om kräftorna med en knippe dill, öl och socker, och det blev helt ok.

August month was also about crayfish parties. One cancelled party resulted in that we felt we wanted to celebrate one on our own at home. So we had Swedish crayfishes in a bucket and Västerbotten chesse pie from the supermarket. And we re-cooked them with a bunch of dill, beer and sugar, they where quite ok.

Vi skojjsade till det med hattar, girlanger, ja hela kitet. Vår redan räkälskande son visade sig även digga kräftor medan dottern behöll en mer tveksam inställning till de små orangea krypen.

We partied with fun with hats, crayfish ornaments, well, the whole crayfish party kit. Our shrimp loving sone showed digging also crayfish while our daugther kept a more hesitant attitude towards these orange insects.

Nästa party firade vi tillsammans med K & P samt deras barn. K bjöd på nyfångade svenska faktastiskt goda kräftor, som hon hade dragit upp med sin far. Till det bjöds på det givna behöret västerbottenostpaj, som var en ljuvlig hembakad variant.

Next party we celebrated together with K & P and their children. K served newly catched Swedish fabulosuly delicious crayfishes, which she and her father had pulled out of the near waters. To it was served the given Västerbottencheese pie, this one a lovely home made variant.

Det var puttrigt och vädret tillät oss att sitta utomhus till sena kvällen, som avrundades med kaffe och gräddig parfait.

It was cosy and the weather allowed us sitting outdoors until late evening, that was rounded off with coffe and creamy parfait.