Time to knot

Jag kan inte bestämma mig för om jag ska ha fransarna långa, som i mönstret, eller lite kortare på min Lady Eleanor. Kortare skulle kanske vara mer praktiskt medan längre är elegantare. Igår tog jag tag i saken. Skippade den virkade kanten och monterade på längre fransar, för de går ju att klippa till om jag skulle ändra mig. Nu återstår knutarna som jag antar kräver en hel del precisionsarbete. Få se när jag får lite tid och ro för detta.
I can't decided if I'll go for long, as in the pattern, or short fringes. Shorter would probably be more practical while longer would be more elegant. Yesterday night I made a temporary decision. I skipped the crocheted edge and assembled long fringes on the stole, as they could easily be cut shorter if I'd change my mind. Now the knotting remains which I suspect will demand a lot of concentration. Let's see when I will have some peace and quiet for that.

Afternoon sun

Nyfrissad snygging sitter förundrad i solstolen på balkongen för första gången i år!
Just recently cut our qutie is enjoying the sun on the balcony for the first time this year!

Spooky breakfast

Anthea beställde pannkakor till frukost i morse. Det var med en klingande övertygande röst hon förklarade att det var just pannkakor, och inget annat, hon ville ha. Och hon fick väl det, för det var ju trots allt våffeldagen häromdagen så det här fick bli vårt sätt att fira det. Efter en pannkaka var hon redan nöjd och ville istället sitta och rita kvar vid köksbordet. Bland annat ritade hon det här fina spöket. Jo, jag visste väl att hon skulle digga dessa luriga typer, när jag köpte boken om spöken härom veckan. Och hennes tolkning är helt enkelt underbar! Jag anar en vis talangöverföring från fadern, som ju också är tecknare.

Leo var på återbesök igår på Neonatalavdelningen på Karollinska sjukhuset där barnläkaren, som var med vid den komplicerade förlossningen, och en sjukgymnast studerade Leos motoriska utveckling. Allt såg mycket bra ut enligt dem. Han ligger precis i mitten av alla normalkurvor. Vi kommer att få ett avslutande möte med en rad specialister när han är runt arton månader, därefter kan han anses vara helt frisk medicinskt. Jag tror att han egentligen aldrig tog stryk under förlossningen, han var ju aldrig utan syre och återhämtade sig supersnabbt. Men det är ju aldrig fel att vara extra noggrann och kontrollera för säkerhets skull!

This morning Anthea ordered pancakes for breakfast. With an clear and convincing voice she described that it was pancakes, and nothing else, she wanted. And since we had the waffelday a few days ago over here I thought this could be our way to celebrate it. After one pancake she was already content and announced she wanted to stay at the kitchen table and do some drawing with her colour pens. Amongst other things she drew this qute ghost. Yeah, I knew she would dig these dodgy figures when I bought her the book about ghosts the other week. And her interpretation of them is absolutely adorable. I suspect some transfer of talen from the father though, who is an illustrator. Yesterday we went to the Neonatal department at the Karolinska Hospital with Leo. The child doctor who was there when Leo was born and a physiotherapist stydied Leos motorical developments, and they thought everything looked really nice and normal. Leo never was without oxygen during the delivery and he recovered rapidly why I think that he never really was in trouble. But I do apprechiate the extra attention he gets!

Mer stickinspiration och sömnadsambitioner

Jag har funderat på om jag ska börja sy lite grann. Maken köpte ju en sjyst symaskin förra året för att kunna göra små klädfix. Och det är en bra symaskin av märket Husky, en släkting till Husqvarna, med massa funktioner och med hyffsat stark motor. Det skulle kanske vara kul att testa små syprojekt. Min första ansats var visserligen att köpa några 'Built by Wendy'-mönster billigt på ebay. Men jag har inte hittat något snyggt tyg ännu, och så det handlar om rätt stora projekt så det får nog vänta ett tag. Rimligare första projekt, sedan högstadiets syslöjd, är angrychickens raggdoll vars mönster är till salu endast i form av 'mailorders', och i mycket begränsad upplaga. Så jag hoppas hinna lägga beslag på ett kit nu på onsdag. Men annars kan jag gärna tänka mig att göra wee wonderfuls make-a-long-dockor som är väldigt stiliga.

Lady Eleanor växer och nu är det bara några rader kvar att sticka (jag är uppe i ungefär 180 cm) och därefter ska jag knåpa på fransarna. Det är dotterns händer som syns på bilden, för hon hjälper gärna mamma att sticka om hon får.

Har du förresten sett den toksnygga kofta som knitbuddies stickat med inspiration i ett EZ-mönster? Det vackra garnet gör visserligen sitt till, men det där ärmarna är verkligen sååå coola. Skulle verkligen kunna tänka mig en sådan i min garderob. Frågan är bara hur kul det är att sticka myriader av små räta och aviga utan minsta spets eller kabel? Om jag får lite tid över kan jag däremot tänka mig att sticka den chicka Amelia Earhart Aviator Cap av Headhuggers. Har sett många sticka upp den och den blir verkligen elegant. Titta exempelvis här, här och här.

I've been thinking of sewing since my husband bought a sewing machine last year. My first step was to purchase cheap Built by Wendy patterns on ebay. But realisticly I think a smaller project will be my first sewing attempt, since my teenage and the sewing lessons at school. I want to lay my hands on a raggdoll pattern by the eminent angrychicken, but these are sold in a limited edition. Otherwise I could think of making wee wonderful's stylish make-a-long-dolls. Knitting wise I'm soon finished with the Lady E, there's a few rows left to knit (and I've knit about 180 cm so far) and then to put on the fringes. Otherwise I've spotted the crayzily awesome cardi by crazily awesome cardi based on EZ's seamless raglan knit by knitbuddies. It might be the brilliant yarn but the sleeves are really so gorgeous. I would definitely love to have this one in my wardrobe but I doubt that I would stand all those gazillions of small knits and purls sans lace or cables. The elegant Amelia Earhart Aviator Cap by Headhuggers on the other hand could be the perfect spring hat. I've spotted a few who've knitted it for example here, here and here.

Fyrfotingar och inspiration!

I helgen tog det fina vädret slut, snyft, så helgplanerna redigerades och istället för långpromenaden i solen hamnade vi hos vänner som också har småttingar. Otroligt nog innebar inte dubbelt så många småttingar dubbelt besvär, utan snarare kunde jag sjunka ned i en stor fåtölj med mitt sticke och ägna mig åt trevligt vuxensnack!
Anthea gillar att rita fyrfotingar, och de är ju så förunderligt söta. Hon är så stolt över dem, "mamma, mamma, titta här, arm arm ben ben öga öga glad mun (?!) och håååår". Här en raring från dagens ritsession.

Det mesta jag skulle kunna tänka mig att sticka hamnar i "dream-on-baby"-listan. Men för mig är också halva nöjjet att tråna efter läckra stickdesigns, som exempelvis Kelly här uppstickad av S t r i k k e r eller Ene Scarf här uppstickad av mustaa villaa eller Rowan Classic Womens framsidekofta eller Anemoi Mttens som här är uppstickade av the brown sheep. Muuuumss!!

Annars skulle jag kunna tänka mig den här sjysta påskmössan om den vore skriven i vuxenstorlek!

Yesterday we dropped over at some friends with small children about the same age as ours. I wasn't expecting to be able to spend a decent while in a deep comfortable arm chair knitting and having nice adult discussions. So the afternoon turned out pretty fantastic considering the fact that our initial plan for the day was to have a long walk in the sunshine. Now the weather has just turned bad, so bad, today it even snowed again. Indoor activites this afternoon resulted in a bunch of super cute figures with four legs drawn by Anthea, of which one that I specially liked is the one above. Other things that inspires me today is these absolutely gorgeous designs: Kelly knit by S t r i k k e r or Ene Scarf knit by mustaa villaa or Rowan Classic Women's frontpage cardi or Anemoi Mttens knit by the brown sheep. Yummyyy! By the way, I would definitely make this qute Easter hat pronto if it was patterned in adult size.

Omstickningsbehov!

Minns du Parka? Alla delarna är uppstickade sedan en tid. Har dock fastnat på grund av problem med fickorna. De är alldeles för strama och jag har inte haft någon lust att sticka om dem. Nu har jag i alla fall tagit bild på eländet så förhoppningsvis betyder det att problemets lösning ligger en bit närmare. Det vore ju så nice med en ny koftjacka i vårgarderoben!
Remember Parka? I did knit all pieces a while ago but there is an issue with the pockets. They are way too tight, why they would need to be reknit. I can't make myself do that though. But at least I have documented the problem now so perhaps there is a chance they will sometimes. It would be so great with a new cardi-parka this spring.

Melodifestival - gissa vilka som sjöng sig hesa igår!?

Årets melodifestival sågs tillsammans med vänner hos K. Tyckte väl kanske att festivalens låtbidrag inte var så märkvärdiga. Men kanske berodde det på att jag inte hade hängt med i de introducerande melodifestivalen programmen varför låtarna var helt nya för mig. Eller så var låtarna helt enkelt trista. Vet inte vilket?
Tyckte du att bästa låt vann? Jag tyckte väl kanske att vinnarlåten var lite beige, men sångaren i the Ark är verkligen en sann entertainer. Fast kunde han inte ha varierat segeruppträdandet, det avslöjade verkligen hur inrepeterat numret var. Upp för trappan här, och så av med kavajen där... ja, ja. God mat, dessert, snacks och vin och trevligt sällskap gjorde ju förstås att festivalen blev en fantastisk upplevelse.
Efter festivalen var det vår tur att använda tutorna. G hade tagit med sig playstationkaraoke och massa kul karaokeskivor. Gissa vem som är öm i halsen idag?! Det var 80-talslåtar, svenska hits, rock och mera. Ibland var det kluriga texter och då gällde det att koncentrera sig och hänga med i melodin samtidigt. Jag föredrog balladerna av denna anledning, lunga melodier med enkla texter. Ls starka sida var grunge och hiphop.
Förutom att vi sjöng för glatta livet var det här en karaoketävling, så vi tävlade mot varandra två åt gången. Ofta blev vi (av programmet bedömda som) amatörer, men en och annan gång blev vi lovande, hitlistesångare eller solist.
K var en natural, sjöng så tjusigt! Efter att jag åkte vid två-tiden kanske hon fortsatte, för hon ville inte sluta?!

G var karaokeproffs och scorade nästan varje gång, annars fixade hon med sladdarna och styrde och ställde som värsta musikmanagern.

Yesterday was the yearly national music contest, Melodifestivalen. The winner till go to the Eurovision song contest that will take place further on this year. Some friends met at K place to enjoy this event, which is quite special for the swedes. We had bunkered loads of fantastic food and wine to eat and drink while listening to the contributions. They wheren't that great really, I think, but I'm not a popular hit song fan either. But we had a lot of fun listening to the sometimes spectacular and somtimes strange songs. Afterwards we had a karaoke competition as G had brought her playstationkaraoke. And it was even more fun! So I assume not only the festival contributlors have soar throats today...

Mina konstigheter är...

Har blivit utmanad av Agata att avslöja sex underliga saker om mig själv. Då jag känner viss motvilja mot kedjebrevsliknande aktiviteter, vill jag inte utmana andra bloggare enligt spelets regler (se mer om dessa i Agatas blogg). Men eftersom själva utmaningen är väldigt kul så jag tar mig friheten att delta men jag passar istället vidare utmaningen här till den som själv så önskar att anta utmaningen. Mina konstigheter är, tam, tam taaa:
1. Jag gillar mode och shopping och det är inget jag hymlar om. Det får gärna vara det senaste snittet eller attiraljerna som ger den där sjysta looken. Med en hyffsad ekonomi är det dock inte alltid rimligt att kombinera nytt med praktiskt. Ibland måste man göra sina val, och jag kan fascineras över att jag inte sällan väljer det praktiska. Om jag exemelvis hittar ett himla bra plagg, så tvekar jag sällan att köpa flera av samma. Sitter plagget bra och är snyggt så varför inte ha sju av samma, en för varje dag... njaaa så stollig är jag väl kanske inte, men det finns tecken som antyder vissa tendenser åt det hållet.
2. Hälsa, balans och måtta är mina ledord. Visserligen. Men smör är något jag inte kan motstå. Jag älskar förstås olivolja men på sconesen, i kakbaket eller när jag steker kantareller är ju givetvis smöret enda alternativet. Efter mina graviditeter har smöret fått ännu större roll i mitt liv. Tja, varför kan man inte ha smör på mackorna, om man kan ha ost, som ju också är mjölkprodukt. Och, det är mycket annat än kantareller som blir godare av smör. Och, mot nutrinisternas råd kan man tänka sig, så tror jag att smör innehåller massor av nyttigheter. Jo, argumenten är många och tjusiga för att intala mig att det är heeeelt ok med smör.
3. TVn slängde vi ut för en tid sedan. Och trot eller ej, jag älskar vårt TV-fria liv. Inga måsten-se-på-den-såpan eller innehållslösa TV-kvällar längre. Att kunna styra sin tid och sitt liv är verkligen befriande skönt. Och, numera går det faktiskt att se "TV" på datorn så om jag skulle vilja se exempelvis superb komedi eller hyffsad deckare samtidigt som jag stickar finns det ju inget som hindrar. Och så går det faktiskt att se flim på dator.
4. Jag lider av någon sorts musikskada sedan jag under grundskolan gick på musikskola. Jag går ständigt och smånynnar på musik, och inte sällan ganska högt. Eftersom musik tycks ha en smittsam effekt leder detta inte sällan till att mina medtrafikanter börjar nynna de också.
5. När jag brer på en macka måste jag bre ända ut ändå till kanterna. Ingen yta får vara otäckt. Jag hade inte tänkt särkilt på detta förrän min man nämnde detta för mig. Så, när vi var på Cypern en tid sedan satt vi hemma hos en kusin och käkade. Yngste sonen började bre på en macka - ända ut till kanterna minutiöst, varpå min man tittade menande på mig och sa att det nog måste vara frågan om ett släktdrag. Han har nog rätt.
6. Jag kan vara vääääldigt 'social' ibland. Om jag exempelvis har något akut problem, är allvarligt bekymrad över någonting eller har varit med om något fördjävligt kan jag inte hejda mig att börja prata om det med mannen, eller (oftast) kvinnan, på tunnelbanan, i hissen, på bussen. Visst delar jag framför allt mina tankar med min man och mina vänner, men ibland behöver jag vädra mina känslor NU. Och då chit chattar jag gärna med närmaste person till hands, som hakar på förstås. Och det verkar som att det inte är så långt till folks hjärtan i Stockholm, när man väl rycker i dem. Men om man sitter tyst och håller inne så är risken stor att man får sitta ensam. Kanske är det just av detta skäl jag trivs så bra i en storstad som Stockholm. Man får vara ifred när man vill, men det finns massor av smartingar till hands när man väl vill bolla problem, och resonera igenom jobbiga grejjer som händer och fötter.

Have been challenged by Agata to describe weard things about myself. Since I'm not so fond of chain letter type of activities I won't be passing on this challenge to fellow bloggers as the rules of this game actually suggest. But I will list weard things about myelsf and instead pass on this challenge to whomever wants to take it on:
1. I love fashion and shopping and am not ashamed of it. Due to restricion in ones budget it migh be necessary to choose sometimes between practical and flarefull things though. I am fascinated that it often is the practical that wins. For example if I find something really useful then I probably won't hesitate to buy more of the same thing. If it is something that is nice and fits well then why not have seven of the same thing, one for each day ... well, I'm maybe not that strange. But there are some tendencies that indicates that I have featureas in this direction.
2. Health, balance and moderation is guiding my life. But, but, butter may not be what a nutritionists would refer to in this sense. I do love olive oil but on scones, when baking cakes or when frying chanterelles butter is absolutely essential. And, after my pregnancies butter has gotten an even more prominent position in my lfe. I mean, why not spread butter on all kinds of bread, if one can have cheese which also is a dairy product. And, there is much more than chanterelles that gets a lot tastier with butter. Additionally I'm convinced butter contains a lot of useful stuff. You see, I have a wide range of arguments when convincing myself I'm doing the right thing.
3. We threw out our TV a while ago. And, believe it or not, I aboslitely looove my TV-free life. No must-see-this-soap or meaningless TV-evenings anymore. And, if I would feel the urge to knit and watch movies, hey, it is possible to watch movies on a computer too!
4. I'm suffering from some kind of music disorder all the way since compulsary school, I did go on a music school. I constantly hum and often
loudly. As music seems to be contagious it oftens results in that my fellow passenger or roadusers starts humming too. It's quite nice actually.
5. When spreading my sandwich I must do it carefully so that no space is left uncovered. I hadn't thought about this until my husband pointed it out to me. Then when we where in Cyprus a while ago visiting a cousin, while having a dinner or something, one of his youngest sons started to spread butter on a bread very very meticulously. So my hussband looked at me meaningly and said that this feature must be a family trait. Well, he might be right.
6. I can be veeery social sometimes. If I'm facing a major problem, am beeing seriously troubled by something or have been through something rellay awful I cant stop talking to people, on the sub, elevator or the bus. Surely I share my thoughts with family and friends, normally. But sometimes I need to share my feelings PRONTO. And, then I talk to first best I meet as long as that person is hanging on of course. And, it seems like people have their heart in right place when you need them here in Stockholm. (Some people meen that Stockholm is a very cold place to live in, and I don't meen temperature wise) But if you are quiet and keep things within yourself then the risk is great that you will be left alone. And this is probably why I enjoy living in a big city like Stockholm. People leave you alone if you like so, but there are plenty of smart buddies out there whenever you need to share your issues and talk them over with someone.

Bok om stickcafé i NY

Jag har inte tid att läsa böcker. Ändå handlar det här inlägget om en bok, det är en sorts bokrecension. Med tanke på att jag som småbarnsförälder prioriterar att surfa stickbloggar, läsa mail och framför allt sticka är det kanske naturligt att det inte blir många bokläsningtillfällen att snacka om. Och det är ju väldigt tråkigt förstås, för jag missar säkert en hel del kul läsning. Men när tillfälle ges för lite extra fritid så går det till simpla nöjen som att bläddra i en tidning, prata i telefon eller komma iväg och träffa vänner. Och shopping.
Så The Friday Night Knitting Club, av Kate Jacobs, ligger på fåtöljbordet och lockar och pockar utan större framgång. Har visserligen läst första kapitlet om den äldre damen och änkan Anita som driver stickbutik tillsammans med den ensamstående Georgia i NY, och det är mycket trivsam läsning. Boken har också haft stora framgångar i USA, redan första veckan hamnade den på 22 plats i New York Times Bestseller list och när boken ska bli film har Julia Roberts, som också sägs gilla att sticka, huvudrollen. Boken har nästan blivit ett dåligt samvete, så nu har jag bestämt mig för att lägga bort boken. Planerar att besöka nästa StitchnBitch-café den 21a mars på Marias Garn och om Du också ska dit då och är intresserad av att läsa den här boken kanske jag kan ta med den dit?!

I don't have much time left for reading books. Still this post is about a book, it's actually sort of a book review. But, considering the fact that I have two very small children and that I prioritise surfing knitting blogs, reading mail and most of all knitting it's kind of easy to realize that there won't be much time left for any book reading. And of course it's very sad, since I surely missing out from a lot of fun reading. As for example the book The Friday Night Knitting Club, by Kate Jacobs, which is the story about an elderly lady and widow Anita who runs a knitting store together with the single mom Georgia in NY. This book has been laying on my armchair table for a while now trying to tempt me to read but without any real success. I have read the first chapter and it is truly enjoyable reading but I feel to restless to sit down and just read. About knitting and knitting cafées. The book has been a success in USA, already the first week it ended up on the 22nd place of the New York Times Bestseller list and when the book is going to be a movie Julia Roberts, who also is said to dig knitting, has the main characte. But for me this book has almost becoma a bad concious, so I have decided to put away this book. I'm planning to visit next StitchnBitch-café the 21d of March at Marias Garn and if You are going there then and are interested in reading this book then perhaps I could bring it over there?

Tammerfors och finska släktingar

Efter en knapp veckas besök hos barnens gammelmormor i Tammerfors i Finland har vi ändrat uppfattning om att resa med småbarn. Det är helt enkelt något man väntar med tills barnen är större. Om man inte har nerver av stål förstås. Förutom att vi befann oss i en icke-barnsäker miljö drabbades halva familjen av vinterkräksjukan. När den ena halvan av vuxenskapet, d v s jag, drabbades fick maken slita med två aktivitetskrävande barn en hel dag. Men som tur var frisknade vi andra till snart och kunde träffa vänner och uppleva Tammerfors.

Jag gillar att man i Tammerfors, som är en gammal industristad, omvandlat gamla vackra röda tegelindustribyggnader till kulturbyggnader av olika slag. Vi besökte en sådan som idag används som konstutsällningslokal. I deras shop fann jag garn till fyndpris, visserligen andra sortering, som jag slog till på. Det blev dock endast en 100g-härva av det tjusiga blågröna Pirkkalanka från Pirkanmaan Kotityö OY. Kanske ska jag använda det till ett par vantar, kanske i Eunny Jangs design?

Annars angående att sticka och resa med flyg har det ju varit en hel del snack om. På hemresan glömde jag rundstickorna i metall i handväskan och när den passerade röntgenkontrollen på flygplatsen ville tullpersonalen kolla igenom min väska. Han rotade och rotade, fingrade och drog i mitt sticke men sen mumlade han någonting om vätskor. Beslagtog dotterns festis (!) och lade min ögon concealer, ögonkräm och mascara (!) i en separat påse som jag fick tillbaka. Inget snack om mina stickorna däremot. Märkligt. Det måste ha hänt någon slags förskjutning i vad som är farligt att ta med sig på planet. Nu oroar man sig för att småbarnsfamiljer smugglar bomber i barnens festis. Men det här med mascaran i påse kan jag inte begripa, är det någon annan som har förslag på förklaring?

I mormors familjealbum finns bilder på min mormors far, Uuno Varis, i olika sammanhang från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet. Jag passade på att fota av några innan hemresan. Min mormors far bodde i västra Karelen i en liten by som heter Polvijärvi, nära staden Joensuu, och verkade där som någon sorts byledare. Jag gillar speciellt några bilder där han fotograferas i arrangerade situationer, kanske är det någon sorts kompisbilder?! På bilden ovan sitter han i mitten och diskuterar medan vännerna röker och gestikulerar.

De diskuterades säkert en hel del om tidens samhälle under kortspel, cigarettrökning och tidningsläsning. Min mormors far, som sitter till vänster, var politiskt engagerad och bidrog bland annat till sänkt åldersrätt vid röstning i den delen av landet han verkade. Han skrev dessutom essäer samt arbetade som översättare.

After less than a week in Tampere in Finland visiting my grandmother we've changed our minds about travelling with small children. Our patience was severely tested in an environment that was everything but child safe combined with that half of the family where struck by the winter womit disease. Luckily we recovered rapidly and could meet up with local friends and experience the town. What I like about Tampere, which is an old industrial town, is that they use their old factories, made in beautiful red bricks, for various cultural purposes. We visited one which is in use for art exhibitions and in their shop I made a little yarn bargain - 100g thin Finnish Pirkkalanka från Pirkanmaan Kotityö OY. Other knitting related experiences I had during my trip was on the airport in Tampere on our way home. I was stopped in the customs so that they could searche through my handbag for what I thought was the metal needles which I had forgotten to put in the suticase. But no, they mumbled something about liquids and confiscated my daughthers juice carton (!) and put my eye cream, eye concealer and mascara (!) in a plastic bag which they gave back to me. I sense there has been a shift in what is dangerous and what is not on the flights. But, could someone please explain 'the mascara in a plastic bag' thing, cause I don't understand it at all ...

However, while at my grandmothers place I took a few shots of some old photos of my grandmothers father. He lived in west Karelia in the small village Polvijärvi, near Joensuu, and was a local village leader. These sort of buddy-pictures are extra fun as they illustrate 'natural' situations where he and his friends are smoking, playing cards, reading the news paper while discussing. I can imagine that they discussed their society since I know that my grandmothers father was politically active. Among other things he contributed to lower the age of the voting rights in the part of Finland where he was engaged. He also wrote essays and worked as a translator.