1. Jag gillar mode och shopping och det är inget jag hymlar om. Det får gärna vara det senaste snittet eller attiraljerna som ger den där sjysta looken. Med en hyffsad ekonomi är det dock inte alltid rimligt att kombinera nytt med praktiskt. Ibland måste man göra sina val, och jag kan fascineras över att jag inte sällan väljer det praktiska. Om jag exemelvis hittar ett himla bra plagg, så tvekar jag sällan att köpa flera av samma. Sitter plagget bra och är snyggt så varför inte ha sju av samma, en för varje dag... njaaa så stollig är jag väl kanske inte, men det finns tecken som antyder vissa tendenser åt det hållet.
2. Hälsa, balans och måtta är mina ledord. Visserligen. Men smör är något jag inte kan motstå. Jag älskar förstås olivolja men på sconesen, i kakbaket eller när jag steker kantareller är ju givetvis smöret enda alternativet. Efter mina graviditeter har smöret fått ännu större roll i mitt liv. Tja, varför kan man inte ha smör på mackorna, om man kan ha ost, som ju också är mjölkprodukt. Och, det är mycket annat än kantareller som blir godare av smör. Och, mot nutrinisternas råd kan man tänka sig, så tror jag att smör innehåller massor av nyttigheter. Jo, argumenten är många och tjusiga för att intala mig att det är heeeelt ok med smör.
3. TVn slängde vi ut för en tid sedan. Och trot eller ej, jag älskar vårt TV-fria liv. Inga måsten-se-på-den-såpan eller innehållslösa TV-kvällar längre. Att kunna styra sin tid och sitt liv är verkligen befriande skönt. Och, numera går det faktiskt att se "TV" på datorn så om jag skulle vilja se exempelvis superb komedi eller hyffsad deckare samtidigt som jag stickar finns det ju inget som hindrar. Och så går det faktiskt att se flim på dator.
4. Jag lider av någon sorts musikskada sedan jag under grundskolan gick på musikskola. Jag går ständigt och smånynnar på musik, och inte sällan ganska högt. Eftersom musik tycks ha en smittsam effekt leder detta inte sällan till att mina medtrafikanter börjar nynna de också.
5. När jag brer på en macka måste jag bre ända ut ändå till kanterna. Ingen yta får vara otäckt. Jag hade inte tänkt särkilt på detta förrän min man nämnde detta för mig. Så, när vi var på Cypern en tid sedan satt vi hemma hos en kusin och käkade. Yngste sonen började bre på en macka - ända ut till kanterna minutiöst, varpå min man tittade menande på mig och sa att det nog måste vara frågan om ett släktdrag. Han har nog rätt.
6. Jag kan vara vääääldigt 'social' ibland. Om jag exempelvis har något akut problem, är allvarligt bekymrad över någonting eller har varit med om något fördjävligt kan jag inte hejda mig att börja prata om det med mannen, eller (oftast) kvinnan, på tunnelbanan, i hissen, på bussen. Visst delar jag framför allt mina tankar med min man och mina vänner, men ibland behöver jag vädra mina känslor NU. Och då chit chattar jag gärna med närmaste person till hands, som hakar på förstås. Och det verkar som att det inte är så långt till folks hjärtan i Stockholm, när man väl rycker i dem. Men om man sitter tyst och håller inne så är risken stor att man får sitta ensam. Kanske är det just av detta skäl jag trivs så bra i en storstad som Stockholm. Man får vara ifred när man vill, men det finns massor av smartingar till hands när man väl vill bolla problem, och resonera igenom jobbiga grejjer som händer och fötter.
Have been challenged by Agata to describe weard things about myself. Since I'm not so fond of chain letter type of activities I won't be passing on this challenge to fellow bloggers as the rules of this game actually suggest. But I will list weard things about myelsf and instead pass on this challenge to whomever wants to take it on:
1. I love fashion and shopping and am not ashamed of it. Due to restricion in ones budget it migh be necessary to choose sometimes between practical and flarefull things though. I am fascinated that it often is the practical that wins. For example if I find something really useful then I probably won't hesitate to buy more of the same thing. If it is something that is nice and fits well then why not have seven of the same thing, one for each day ... well, I'm maybe not that strange. But there are some tendencies that indicates that I have featureas in this direction.
2. Health, balance and moderation is guiding my life. But, but, butter may not be what a nutritionists would refer to in this sense. I do love olive oil but on scones, when baking cakes or when frying chanterelles butter is absolutely essential. And, after my pregnancies butter has gotten an even more prominent position in my lfe. I mean, why not spread butter on all kinds of bread, if one can have cheese which also is a dairy product. And, there is much more than chanterelles that gets a lot tastier with butter. Additionally I'm convinced butter contains a lot of useful stuff. You see, I have a wide range of arguments when convincing myself I'm doing the right thing.
3. We threw out our TV a while ago. And, believe it or not, I aboslitely looove my TV-free life. No must-see-this-soap or meaningless TV-evenings anymore. And, if I would feel the urge to knit and watch movies, hey, it is possible to watch movies on a computer too!
4. I'm suffering from some kind of music disorder all the way since compulsary school, I did go on a music school. I constantly hum and often
loudly. As music seems to be contagious it oftens results in that my fellow passenger or roadusers starts humming too. It's quite nice actually.
5. When spreading my sandwich I must do it carefully so that no space is left uncovered. I hadn't thought about this until my husband pointed it out to me. Then when we where in Cyprus a while ago visiting a cousin, while having a dinner or something, one of his youngest sons started to spread butter on a bread very very meticulously. So my hussband looked at me meaningly and said that this feature must be a family trait. Well, he might be right.
6. I can be veeery social sometimes. If I'm facing a major problem, am beeing seriously troubled by something or have been through something rellay awful I cant stop talking to people, on the sub, elevator or the bus. Surely I share my thoughts with family and friends, normally. But sometimes I need to share my feelings PRONTO. And, then I talk to first best I meet as long as that person is hanging on of course. And, it seems like people have their heart in right place when you need them here in Stockholm. (Some people meen that Stockholm is a very cold place to live in, and I don't meen temperature wise) But if you are quiet and keep things within yourself then the risk is great that you will be left alone. And this is probably why I enjoy living in a big city like Stockholm. People leave you alone if you like so, but there are plenty of smart buddies out there whenever you need to share your issues and talk them over with someone.
No comments:
Post a Comment