Diskflaskan

Har antagit Living by W:s utmaning Ting i vardagen. Det handlar om att presentera ett vardagsting som inte nödvändigtvis är märkvärdig i sig men som troget finns till hands i samband med ens vardagsbestyr.

Min spontana första tanke går till den tonade handblåsta glasflaskan som står på vår diskbänk. Hon är en fröjd för ögat och oumbärlig då jag handdiskar sånt som inte kvalificerar in i diskmaskinen. Flaskan heter Limmaren och är från modemedvetna och prishumana IKEA. Tack och lov för IKEA - ett vardagsprylarnas mecka! Efter ett tips hos Design*Sponge införskaffades denna sötnos till vårt hem och hon har stått på vår diskbänk sedan dess.

Har du en pryl i din omgivning som du inte kan vara utan?

Street-fika

I helgen tog vi oss till söder med barnen för att förgylla vårt vardagliga liv med lite bohemiska urbana influenser. Street, som brukar anordna marknad vår-sommar-vinter, hade en skön restaurang/fik/bar öppen. Och det var verkligen skönt att komma in efter en kort promenad från bussen med isiga vindar piskande mot kinderna.
Anthea gick på upptäcksfärd i lokalen, som ett annat vimmel- och mingelproffs, tillsammans med pappa. Hon konverserade med en mamma och hennes lilla dotter och berättade hur saker och ting ligger till, på sitt förståndiga lilla vis. "Den där lampan, där", "Dörren där", "Fin bebis" och sen kramade hon lilla flickan.
Leo och jag chillade i den djupa lädersoffan och det var mysigt att bara sitta och glo på folk. I nedre vänstra hörnet på bilden syns forecast-stickningen som väntade på att bli upplockad vid lämpligt tillfälle. Några sådana uppstod liksom samtal om den samma med ett vänligt par som satt mitt emot.

Repa upp och börja om igen...

Efter en hel del funderande, tack förrestsen för era råd i kommentarerna, har jag kommit fram till att jag vill repa upp första ansatsen till forecast-kofta. Min tanke är att det nog är bäst att följa mönstret rätt. Att medvetet ändra i mönster kräver skicklighet och när det gäller kablar är jag rudis.

Efter några dagars maniskt stickande har jag i mönstret nästa kommit fram till där maskorna delas upp i ärmar och kropp. Är mycket nöjd med resultatet hittills, snyggt och inte så hysteriskt som jag oroade mig för. Den mörka färgen på garnet verkar vara förlåtande när det gäller väldigt utstickande mönster.

Närbild på den knottriga kabeln, som löper vertikalt längs koftan, ger visserligen ett intesivt intryck. Det kommer inte att bli min sökajobb-kofta, om man säger så. Men jag ser framför mig att den kommer att användas en hel del ändå...

Har varit och kikat på de pyttesmå bilderna som visar de kommande mönstrena i IK:s vårnummer. Gillar Green tea raglan, Merry Maidens Tee, Petunia Tote, Euynnus entrelac-strumpor samt Kate Gilberts Key hole top och Slanted Neck pullover. Förresten, kanske även Swan Lake Cardiganm, hmmm. En hel del gott att låta sjunka in. Kanske något framtida projekt?!

Kul stickbloggar som lagts till i mina blogglistorna är: dlittlegarden, The knitting princess and the pea, s t r i k k e r, Fricknits och så Forecast KAL förstås!

Upprepa eller repa upp?

Undrar varför det på engelska heter att man ska frog när man ska repa upp något redan stickat? Kan det ha någonting att göra med hur man känner sig när man inser att man stickat fel? Kwak, kwak ... i så fall är det så jag känner mig nu!

I helgen kom jag en bra bit på nya forecast-koftan. Jag stickar bollarna en aning mindre, med tre istället för fem öglor, vilket blir stiligare än originalet. Har sett sjysta exempel på det hos andra sickbloggare, såsom här, här och här. En stark fördel med den här koftan är ju att den stickas i ett stycke, mer eller mindre. Och det betyder i-n-g-a s-ö-m-m-a-r!

Redan efter ett antal mönsterrader inser jag dock att något är fel. Har läst mönstret FEL, med resultatet att det blir betydligt större avstånd mellan bollarna och kablarna, vilket ger ett helt annat utseende än originalets.

Min första tanke är att det är överraskande snyggt. Lite asiatiskt. Elegantare än originalets småhysteriska knotterexplosion. Ja, så resonerar jag i alla fall till en börja och fortsätter för att se hur det hela ska komma se ut när det blir lite mer av det hela.

Nu har tvehågsenheten börjat krypa sig på. Är det verkligen snyggt eller är det kanske rent av skumt ... fult? I och med att mönstret inte är gjort för dessa mellanrum är det ju inte givet att det ska bli något vettigt på mitt sätt.

För att få en uppfattning om hur det ser ut har jag tankat upp en närbild på den mystiska kabeln.

Det intressanta i sammanhanget är att jag inte är ensam om att läsa det här mönstret fel. Det finns en del som fortsatt efter insett misstag till färdig kofta, se exempelvis här och här. Men jag vet inte, är det snyggt?

Jag är inte den som är den. Men, nu kan jag inte riktigt bestämma mig för hur jag ska göra - ska jag repa upp eller gå vidare? Vad tycker DU? Är det snyggt eller fult?

Planer för det nya året!

Senaste veckan har varit som en enda utdragen suck, en lång utandning. Uppsatsen är inlämnad och endast opposition åsterstår, en småsak i sammanhanget. Både mannen och jag snyltade svårt på sömntimmarna månaden innan uppsatsinlämning. Vi ville vara med barnen, hålla hemmet flytande OCH ha egentid/pluggtid. Så senaste veckan har det i princip bara tagits igen. Det har varit med en känsla av lättnad eftersom jag inte längre behöver gå omkring och känna mig tidspressad.

Även jag fick klappar i år, varav en del med stickanknytning. EZ-boken 'The Opinionated Knitter' är intressant läsning, och givetvis hoppas jag komma igång med några av hennes projekt någon gång. 'ScarStyle' har massor av kul halsduks- och sjalmönster som säkert kommer att komma till användning. Dessutom fick jag tre nystan Kid Silk Haze i en underbart dov blå-grå-turkos färg. Har inte bestämt vad de ska användas till. Varför inte en wavy-halsduk? Effy/Anna har gjort en tjusig sådan. En smal version av denna Berroco-sjal kanske kunde bli nåt'? Eller en sjal baserad på Vouges 'drop-stitch'-basmönster. Yarnboy har gjort något åt det hållet.

Stickplaner för 2007 har jag givetvis en del. Här är en del bara för att nämna några: Forecast, Lady Eleanor, Clapotis, Brilliant Retro, Temting II, Blaze och Garnstudio-kofta. Flera av dessa mönster stickas "som en tub" varför de kräver 80cm:s rundstickor. Så året får börja med stickinvesteringar i form av sådana i olika stickstorlekar. Det ska bli så najs att sticka den här typen av plagg då jag verkligen avskyr att montera ihop stickade delar. Det är också därför jag inte skrivit mer om Parka-koftan. Det är bara såååå tråkigt och svårt att få till det! Men jag ska ta tag i det också, på ett eller annat sätt!
Igår prövade jag på stickfastheten avseende forecast-koftan. Borde visst gå ner en halv storlek så att det blir tilräckligt tight, utan att jag ska behöva sticka allt för hårt.

Ode till en mugg

Inför julen besöktes med maken och barnen Stortorgets julmarknad i Gamla stan, och där inhandlades två till synes oansenliga muggar. Men låt dig inte luras, det handlar om sann skönhet och funkis på hög nivå. Drejjade till en behändig form och storlek passar de både till cappucinon och théet. Så tunna, så tunna, väger de knappt något trots att de känns så gedigna i sin vackra infärgning. Dessa lerkärl i nyanser av ärgad koppar känns snarare som reliker från en svunnen tid, uppgrävda av självaste arkeologen.
Den rara krukmakarens fru som stod i ståndet med sitt inbjudande leende försäkrade oss om muggarnas beständighet då de bränts i ugn i över 1000 grader. Den pratglada frun bjöd oss även att besöka deras krukmakeri Argilla i Österlen och skulle det inte vara för avståndet så kanske det hade varit möjligt. Men vem vet kanske skickas en beställning via mail till deras verkstad på ytterligare någon av deras "namnlösa" oemotsåndliga muggar.