Tentakoma t o m onsdag!

Ojj, vad jag har att läsa! Vilken tur att moster Anna och mormor, som är tillbaka från sin Israelresa, kan ställa upp lite som barnvakt. Det blir en hel instudering om Europaparlamentets ställning i EU och hur det stegvis förändrats genom att belysa några av EU:s policyområden. Kommer också fördjupa mig i och välja några aspekter av begreppet Europeisering och undersöka effekten av dessa på tre av EUs medlemsländer. Slutligen ska det analyseras kring förslaget om aktivt europeiskt medborgarskap, "Europe for Citizens". Är förhoppningsvis "tillbaka" någon gång andra halvan av veckan...

Höstmössa på g

Stickning är definitivt avslappning! Ett sant nöje och inte minst ett himla smart hantverk. Att kunna sticka unika plagg, välskräddade i underbara färger och kvalitéer är förmodligen skälet till att jag håller på med det här. Avkopplingseffekten är visseligen förutsättningen och många gånger anledningen till att jag plockar fram stickningen. Men att slippa jaga efter fina stickade plagg på stan toppar nog ändå min motivationslista.

Ta exempelvis den här ursnygga mössan jag håller på att sticka. Som jag har letat efter en skön höstmössa. Nu kan jag istället skapa min egen i en undebart kvalité i den genuint intensiva och varma färgen Ginger. Hoppas nu bara att den ska sitta så den kan värma gott i vinter!

Glad skulle jag vara om jag hade tid att gå på stickcafé. Definitivt ännu gladare om denne medstickare satt mitt emot. Vad tror du att han stickar på? En gissning gällande garn: `Socks that rock'?

Sköna sockidéer mm

Nu ståtar äntligen Knitter's Almanac och Knitting Without Tears av Elizabeth Zimmermann även i min bokhylla. Nu kan jag också sticka den coola Ganomy Hat, söta och nästan sömlösa Baby Sweater on Two Needles kanske med ett par matchande Baby Leggings, supergosiga Modular Tomten Jacket, snygga 36-stitch Mittens, knasiga Snail Hat, klassiska Seamless Yoke Sweater som sitter slimmt även över dem som inte är särskilt breda över axlarna, kuliga Three-cornered Hat, traditionellt vackra Norwegian mittens, superläckra Seamless Hybrid Sweater och Mittered mittens som passar till Ganomy-hatten mm. Då dessa plagg är tidlösa och konstruktionen genomtänkt smart tror jag att jag kommer ha stor glädje av dessa EZ:s mönster och idéer för en lång tid framöver.

Av det illgröna Regia-garnet vill jag göra lövmönstrade sockor. Kew av Polly Outhwaite i Knitty Winter 2006-numret är ett nytt sockmönster med snygga löv och har ganska kort skaft. Gillar att kanten på sockan är vågig men skulle nog sticka den utan ribban. Min tveksamhet när det gäller den här sockan handlar om att det ser lite glest ut mellan bladen på bilden. Kanske borde jag vänta tills andra stickbloggare testat att sticka upp dem. Elfine's Socks av Amila Raitte har därmot stickats upp av en rad stickerskor, i olika varianter. De tycks ha varit nöjda med resultatet. Detta är en socka av lite rakare modell med längre skaft som ger ett snyggt helhetsintryck! Visserligen en aning glest mellan bladen här också. Även Embossed Leaves Socks av Mona Schmidt i Interweave Knits Winter 2005-numret är ett välbeprövat mönster som ger mycket stiliga sockor. Liksom med Elifine´s sockor är det angivna garnet en aning tjockare än mitt gröna garn. Men det borde funka ändå. Frågan nu är vilket mönster jag ska välja? Elfine's Socks, Kew eller Embossed Leaves?

Anthea hade önskat sig duplolego i födelsdagspresent, och när kalas nummer två hade firats var Anthea ett helt lass duplolego rikare. Lycklig är hon liksom hennes mamma och pappa, vilka bidrog med jättesats vanliga duplobitar och gärna leker med lego. Vi hoppas också att Thea och hennes pappa, som gav Anthea den stora duplodjurgården, snart kommer tillbaka och hjälper Anthea bygga.

Att få 'blåsa ljusen' igen hade Anthea sett fram emot hela veckan. Glassmarängtårtan med jordbuggar på var en succé liksom middagen på ugnsgrillade rotsakerna och älg- och lammfärsbiffar. Theas pappa J ansåg att speciellt rotsaksröran påminde starkt om en medeltida måltid han serverats för ett tag sedan.

Och så en liten sockrapport. I småbarnsfabriken är verkstan igång för fullt och när det blir någon minut över blir det en och annan rad till på den andra Hederasockan.

Kostcirkeln, bästa middagstipset!

I eftermiddags efter att jag och födelsedagstjejjen bakat äppelpaj var det dags för mig att laga middag. Lammfärs hade inhandlats på förmiddagen. På en kvart hinns inte med de sedvanliga kolhydrattilläggen. Då maken föreslog bönor till såg jag framför mig en gryta uppkryddad med lök, mynta, spiskummin och tomatkross, på nordafrikanskt vis eller kanske snarare mellanösternaktigt. Rea-champinjonerna vi köpte ett halvt kilo av i helgen behöver också användas upp innan de får egna ben och rymmer från kylen. "Någonting saknas" kände jag och tittade in i kylen och spanade in ett paket fetaost och ett granatäpple. "Va' tjusig maten kommer att se ut med påströsslade granatäppelkärnor", tänkte jag.

En kvart senare smakar vi på den uppslevade grytan varpå maken säger att "det här var ju stabbigt". Visserligen med vänlig ton, men matkritik är inte normalt hans stil. Så jag börjar ana oråd. Smaken är det ju inget fel på. Men det är klart, den är ju lite fet med all ost förståss. Maken tuggar besvärat vidare och undrar om han kan få bröd till maten och mumlar något om "mycket proteiner". Så sträcker plötsligt dottern sin tallrik mot mig med bestämd min och säger "mamma, annan mat!". Då är domen avkunnad! Det är två mot tre. Så det är bara att inse att mina talanger som kockdotter inte alltid infinner sig spontant. Och med facit i hand borde jag ha kommit ihåg kostcirkeln från mellanstadiet.

Senare på kvällen chitt-chattar maken och jag lite i samband med kvällsmatningen av Leonard. Han skrockar till och säger "du, minns du fem myror är fler än fem elefanter? Den där maten var lite som den där sockerkakan som Brasse bakade med hans favoriter korv och godis i.". Han ler belåtet. Efter en stund lägger han till "du vet, mat är lite som modernism. Man fokuserar på en ingrediens. Din mat idag var lite barock ... nästan med små statyer på toppen". Men så ser han ut att tycka synd om mig och passar på att berömma mig som för ovanlighetens skull så väl tar emot hans kritik. Men jag kan bara storskratta inombords. Borde jag kanske vara förnärmad?

Stickgurun EZ

Har länge varit nyfiken på den eminenta damen Elizabeth Zimmerman och hennes berömda mönster och sticktekniker. Det började med att jag hörde talas om bebikoftan Baby Surprise Jacket, som stickas i ett stycke d v s helt utan sömmar. Här och här är andra som stickat denna mystiska kofta. Den tänkte jag sticka till lilltjejjen när hon kom för två år sedan, idag. Mycket vänliga Schoolhouse Press sände mig detta mönster helt utan kostnad med ett "vi tar betalt nästa gång du beställer från oss". Ändå kom jag inte till skott den gången. Inte heller till Leo blev det någon surprise jacket, som nu redan hunnit bli stor, nästan som en ettåring.

En av mina favorit-stickbloggar just nu är b r o o k l y n t w e e d. Med vackra foton och inspirernade text uttrycker han bland annat sin passion för allt som har med EZ att göra. Det är verkligen svårt att inte smittas av hans entusiasm. Hela EZ-biten verkar förövrigt vara en hype bland många stickare. Både här och där finner man förtjusande EZ-plagg. Så, nu har jag tagit tag i min nyfikenhet och beställt några böcker skrivna av henne, Knitting without tears samt Knitter's Almanac (de populära böckerna The Optionated Knitter och Knitting Around är däremot slut hos adlibris/bokus), och gått med i Zimmermania. Den sistnämnda är en klubb där man kan se vad andra EZ-entusiaster håller på med, men även bidra med sitt eget skapande på det här området.

Annars, dimper snart Interweave Knits vinternummer ner i min brevlåda. De söta Cowgirl Slipper Socks kan jag tänka mig att sticka, liksom tjusiga Tweed Beret. Venezia Pullover är väldigt vacker, men väl omfattande projekt för mig just nu. Ett par smarta Flip Top Mittens kan jag däremot tänka mig göra. Hittade du något intressant i det här numret?

Helt otroligt vad tiden har rusat fram de senaste åren. Nu är det tvåårsdagen sedan Anthea gjorde entré i vår värld. Det har varit underbart och spännande att få lära känna denna lilla person.

Anthea för precis ett år sedan, med ett ljus på tårtan, tog sig fram krypande och var inte alls lika vältalig som nu.

Om att komma igång med uppsatsskrivandet

Ja, nu längtar man verkligen efter att komma igång med uppsatsskrivandet. Småbarnslivet har satt krokben för nästan alla inplanerade pluggstunder. Har barnen inte varit sjuka, har barnens utvecklingsfaser överlappat varandra eller så har det regnat och vi varit tvungna att stanna hemma med överenergiska barn. På måndag är det i alla fall dags för lite ordning. Anthea ska äntligen få träffa sina nya dagiskompisar. Leonard är visserligen med mig på heltid men jag kan arbeta lite under sovpauser och lekstunder. Leonard har nämligen börjat sysselsätta sig själv längre stunder genom att hasa omkring på barnrumsgolvet och smaka, vrida och vända på allt han kommer åt. Det gäller att passa på, och så har jag ju kvällarna - ibland.

Uppsatsämnet har börjat ta form, jag kommer att titta på om EU:s regionalpolitik kan minska arbestslösheten i Stockholm. Ett aktuellt och angeläget ämne och mycket användbar kunskapen i min fortsatta karriär. När jag nämnde för min lärare vad jag ville skriva om kom han efter rasten med en bok till mig. Det visade sig att boken handlar om EU:s strukturpolitik (som är kopplat till mitt uppsatsämne) och är skriven av honom själv. Så, jag har en mycket insatt lärare och således möjligen en mer engagerad handledare.

Hittills har jag sökt reda ut begreppen inom detta område men nu är det angeläget att finna lämpliga dokument att utgå från i uppsatsarbetet. Dels aktuellt textmaterial att analysera. Det handlar troligen om strategier, planer eller lagar på EU-nivå och dess svenska tillämpning. Dels måste jag få fatt i lämpligt teorimaterial som bakgrund till min analys. Det finns en hel del information på nätet: EU har en bra hemsida med massor av länkar om EU:s regionalpolitik, några speciellt intressanta är: Regionkommittén samt Kommissionens inforegio. När det gäller stockholmspolitiken finns också en hel del. Stockholms Läns Landsting med Regionplane- och trafikkontoret, RTK samt Regionalplan RUFS 2001. Stockholms Stad med Stadens arbete med EU och internationella frågor. Regeringens information om storstadspolitik. Men även andra organ såsom Stockholm Region och Sveriges kommuner och landsting. EU-relaterade länkar om storstadspolitik: Urbanfutures, Eurocities och Urbanact är också värda att undersökas. Annan EU-information i Sverige finns i riksdagens EU-upplysning. När det gäller teorigrund kommer jag att utgå från Stockholms Universitetets bibliotek och de tidskrifter och böcker som erbjuds via dem. Även Riskdagsbiblioteket och Anna Lindh-biblioteket är bra.


Sist men inte minst finns det en del på hög politisk nivå som inser värdet av ett par mönsterstickade vantar. Och, tack vare detta finns risk för att euroetniska vantar blir högsta mode i Kairo, Paris, Tokyo och NY. Vad tror du?

Höstinspiration

Nu känns hösten påtaglig. Med barnen välpaketerade i galon och ullplagg tog vi oss till Bondens marknad på söder idag. Det småregnade och var lite småkyligt men med Birchen virad runt halsen (det var premiär) var det ändå ganska mysigt. Vi botanisera bland grönsaker och blommor och trots att variationen var begränsad hittade vi ett och annat. Ser märkligt nog fram emot hösten. Mysiga långfikor med paj på svenska höstäpplen och en rykande färsk cappuchino, varma soppluncher, promenad på gulnande löv, innemys med tända ljus ... mmmm.

Den vackra blombuketten vi fick från Katarina och Anders på Leonards namngivning har nu omvandlats till bedagad skönhet med förlängd livslängd.

I måndags lämnades hemtentamen in på Universitetet och då fick barnen följa med och se vart mamma pluggar. Vi passade på att njuta av naturen bakom Universitetet där vi bland annat hittade en rad äppelträd. Några äpplen fick följa med hem och utgör nu tillsammans med hästkastanjer plockade på hemvägen från tunnelbanan höstinspiration i det vackra fatet som Leonard fick av gudmor Katarina och Anders på namngivningen.

Från Bondens marknad fick vi bland annat med oss dessa vackra cerisa blommor. Minns inte namnet på dem men i och med att det var dags att stänga marknaden för den här lördagen fick vi dem för fyndpriset trettio kronor.

Efter att hemtentan var inlämnad kändes huvudet uttömt och jag behövde något att koppla av med för att ladda upp inför kommande pluggande. Då kändes det helt rätt att börja sticka på en Hedera-socka i knallröd färg. Spetsmönsterstickning av det enklare slaget gör att det bildas socka i rasande tempo.

Vårdsorgen

I min dröm om folkhemssverige ackompanjeras bilder av lyckliga människor hand i hand av "I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut, Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut ...". Yrvaken inser jag att folkhemmet raserat för länge sedan. Att lägga sig på tvären och tjura hjälper inte. Det är bara att acceptera de enorma skatterna utan att man får nämnvärt tillbaka, och samtidigt själv ta tag i byggandet av sitt drömhem.

Mödravårdens funktion borde ifrågasättas mer. Att gravida kvinnors oro inte tas på allvar är inte någon nyhet. Om jag någonsin blir gravid igen så kommer jag att ta tag i min egen mördravård. Det finns ju trots allt en hel del vård i privat regi - bara man betalar. Vad jag kommit fram till är inte problemet med dålig offentlig vård. Det handlar snarare om att vi måste inse att den inte räcker. Som vårdapparaten ser ut idag ges vården ut godtyckligt, och det duger inte. Ingen av oss ska behöva acceptera det. För att få tillfredställande vård är det nödvändigt att vi komplettera med det som vården inte ger oss. Kanske genom att spara pengar i någon form av buffert, betala vårdförsäkringar etc.

Det är nu fem månader sedan Leonard föddes. Det har varit stormigt och alldeles härligt att lära känna honom. Men Leonards ankomst till världen var traumatiskt för oss föräldrar. Vi har inte haft tid eller ork att få ett avslut på det hela. Av en vikarierande omtänksam sjuksyrra på barnavården har jag blivit rekommenderad att göra en anmälan till patientförsäkringen. Det handlar inte om att sätta dit någon utan om att vår son ska få stöd om det visar sig att slarv i vården är orsak till någon framtida skada. Anmälan måste ske inom två år efter "olyckan", så vi har tid på oss.

Den förebyggande vården är nästan obefintlig. Vården, som den verkar funka idag, träder in först när det krisar sig, i bästa fall. Detta är min erfarenhet, och mina näras. Om du vill ha en hälsoundersökning blir du nekad - du måste först uppvisa symptom. Om du får cancer är det tur - eller frågan om att du är stark som en tjur - som avgör om du får bäst möjliga vård. Om du har psykos och behöver psykolog, får du istället mer medicin - så du inte ska orka tjaffsa mer om att få psykvård.

Eller, som i mitt fall, om du känner dig extremt tung och har fruktansvärt ont i magen, höfterna, ryggen i samband med graviditeten så ges inget ultraljud för att mäta bebisen längd. Inte ens genom tjat. Och det är här tilliten brister. När barnmorskan på mödravården intygar att "det är kvinnan själv som känner när det är allvar." då inser man att man är lurad när sånt här händer. Glukosbelastning, som är en enkel procedur, finns inte med på världskartan. Istället ges råd av typen "Ooooroa dig inte, det är iiiiiiiingen faaaaaaaara, det är heeeeeelt normalt". Ändå var det samma barnmorska under förra graviditet, nio månader tidigare. Den gången var magen betydligt mindre. Trots mina ängsliga reflektioner om den absurda storleken på magen möttes jag av "det är baaaaara bra om barnet är större. Det är mycket sämre om de är små. Ja, du slipper ju amma upp bebin ... he, he." Istället för att tas seriöst återstår en känsla av att vara korkad och besvärlig som begär någonting utöver de vanliga mödravårdsbesöken.

Ja, vår Leonard föddes tillslut 5.2 kg tung. En "överraskning" vilket medförde att förlossningen blev mycket komplicerad och Leonard kom ut utan andning. Man visste först inte om han skulle kunna andas själv. Härifrån och framåt har jag inte så många betänkligheter. När man insåg hur allvarlig situationen var gjordes allt, som kunde göras i de bästa av världar. Genom datortomografi någon dag efter förlossning visade det sig att vår son inte hade fått några syreskador. Idag ser det heller inte ut som att Leonard fått några men. Men vi kan fortfarande inte vara absolut säkra. Egentligen inte förrän han kan gå. Och sedan finnas fortfarande risk för exempelvis ADHD. Riskerna är givetvis ytterst små. Men ändå. Och med vetskapen om att vår älskade Leonard utsatts för denna risk blir man arg ... milt sagt.

Andra bloggar om: Vård, Samhälle, Familj, Välfärd, Förlossning, Graviditet, Barn, Bebis, Mödravård, Barnavård genom Intressant.se