Det är första gången mitt garn inköpt i USA via internet åkt fast i tullen. Men ojj vad det var värt besväret. En hel hög med Manos del Uruguay i färgerna 113 och 118, som ska bli två My So Called Scarf enligt yarnstorms tolkning. Tack förresten för alla era kommentarer på förra inlägget! Det är verkligen trevligt att höra hur ni tänker kring att sticka på jobbet. Det är skönt att höra att fler än jag tvekar angående att sticka på jobbet, som Agata, boel och linda som aldrig stickar på jobbet. Något jag inte heller gjort - före förra fredagen. Den här veckan har jag återigen lunchstickat. Fortfarande känns det aningen motigt att dra fram sticket till kaffet eftersom jag upplever att det blir lite fenomen över det hela.
It's the first time my yarn, bought via Internet from US, been selected by the Swedish Customs to pay an additional fee + VAT. But wow how worth the effort it was. A whole pile of Manos del Uruguay in the colours 113 and 118 to become tow My So Called Scarves, according to yarnstorm's interpretation. Thanks btw for all your comments on my last post! It's really nice to hear how you're thinking when it comes to knitting at work. It's a relieve to hear that many of you are heistant about knitting at work, such as Agata, boel and linda who never knit at work. Something that I haven't done either - until the other Friday. This week I've done some more lunch knitting. Still I'm a bit reluctant to pull out the knitting with the coffe, as it feels like some kind of phenomenon over the whole thing.
Har tagit till mig rådet från ilsefin om att "det kan vara en liten inskolningsperiod i början innan de [kollegorna] vant sig". Även cina ger uppmuntrande ord, som att "Kommentarerna försvinner efter ett litet tag". Så jag står på mig. Kanske sitter jag en dag och stickar på lunchrasterna utan att någon lyfter ett ögonbryn. När vifslan jobbar hemifrån och har tid att sticka lär hon slippa kommentarerna. Det är i alla fall säkert att när maria stickar på jobbet, vilket hon alltid gör, absolut ingen blir förvånad. En klar fördel med att sticka på lunchen, om man någon gång gör det ensam, är som Bim H-D påpekar, att man har ett angenämt lunchsällskap.
I've apprechiate the advice from ilsefin; "there can be a acclimatization period in the beginning before the [colleagues] are getting use to it". Even cina encourages with; "The comments vanishes after a while". So I stand firm. Perhaps one day I will be knitting during the lunch breaks without anyone even raising his/hers eyebrows. When vifslan works from home and have time to knit I suppose she won't have the comments. It's certain however that when maria is knitting at work, which she does always, absolutely no one gets surprised. A grand benefit with lunchknitting, if one would have to do it alone sometimes, is as Bim H-D points out, that one has a truly pleasant lunch company.
Genomgående i kommentarerna från er som stickar på jobbet verkar vara att ni möts av intresse från era kollegor. Catrin har t o m lyckats få igång några arbetskollegor och har lyxen att sticka tillsammans med dem på fikapauserna. Några fickapauser blir det däremot inte för mig, men det kanske lättar efter nyår då företaget går "live". Sticket får i alla fall följa med även nästa vecka och utgöra mitt sköna lunchsällskap!
It seems consistently, in the comments from those of you knitting at work, that your colleagues show interest in your knitting. Catrin even has managed to get some work colleagues to start knitting again and such has the luxury to knit together with them during her coffe breaks. There aren't any coffe breaks for me though, but perhaps after New Year when the company goes "live" there'll be more of that. Next week my knitting projects will come with me to be a nice lunch company!
Efter pannkaksfrukosten, som numera är rutin varje lördagmorgon hos oss, upptäckte vi att det var en ovanligt vacker solig men även kall dag. Eftersom barnen är sjuka fick vi ändå stanna hemma och passade på att fixa med tvätten, barnen pysslade och så plockade vi fram julsakerna. 
Har stickat mig igenom tre nystan Manos del Uruguay så idag var min My So Called Scarf klar. Här ligger den och åmar sig på sängen. Den kommer säkert att komma väl till användning virad både en och två gånger runt halsen. Vid sista raderna och avmaskningsraden var jag tvungen att gå ner flera stickstorlekar för att undvika att halsduken skulle bli alltför vid nedtill.
