Nostalgia

Fyllda av förväntan skulle vi nu äntligen få se den efterlängtade föreställningen "Vem ska trösta Knyttet?" (tralier 1 och 2) med vår underbara skådespelare/operasångerska och granne Affie Andersson samt en duktig blåskvartett. Föreställningen, som hade premiär idag, höll till i Dieselverkstaden. Dagen till ära bar jag en nystickad smal scarf (i rätstickning), till vilket jag använt ett tjock/smalt bomullsgarn. Garnet är från min mormors garnlager (torgpåsen ovan), hon lämnade efter sig. Så nu har jag ett riktigt personligt minne som till och med doftar lite av mormor. Men tillbaka till föreställningen...

Filled with expectation we would finally see the much longed for play "Who will comfort Toffle?" (tralier 1 and 2) with our lovely actress/opera singer and neighbour Affie Andersson and a great brass quartet. The play, which had it's premiere today, was in Dieselverkstaden. In honour of the day I wore my recently knitted narrow (garter stitch) scarf, for which I used a thin/thick cotton yarn. The yarn is from my grandma's yarn stash (the market plastic bag above), she'd left behind her. So now I've got a really personalized memory of grandma, that even has a scent of her. But back to the play...




Den var super. Framförallt spelade Affie Knyttet. Han som ju tycker så synd om sig själv. Och som har så svårt att ta steget ut och säga "Hej". Hon gjorde även Sagoberättaren och Skruttet. Vi fick följa Knyttets förvandling. När han fick flaskpost av en annan stackare i nöd tog lusten att trösta över. Ja, du känner säkert till resten av storyn om du läst boken. Med helt fantastisk mimik, gester, tal och opera fick hon med sig både barn och vuxna. Och improviserade elegant genom att integrera barnens förslag i föreställningen. Har du möjlighet att ta in teaterföreställningar till din ort, rekommenderar jag starkt att du försöker få dit Affie med blåskvartett (eller stråktrio). Den är för härlig för att missas.

It was super. Above all Affie played Toffle. He who feels so much pity for himself. And who has such difficulties going the whole way and just say "Hello". She also did the Story-teller and Miffle. We got to follow Toffles transformation. When he got a message in a bottle from a wretch somewhere in need, his desire to comfort took over. Well, you probably know the rest of the story if you read the book. With amazing facial expressions, gestures, speech and opera song she brings along both children and adults. And improvises elegantly through integrating the children's proposals into the play. If you have the chance to request the theater play to your place, I strongly recommend you try to get hold on Affie and brass quartet (or string trio). It's too gorgeous to be missed.


Kvällen med barnen avslutades med en nostalgitripp (direkt från mataffären); höstig nyponsoppa med små mandelbiskvier och vaniljglass. Precis som när jag var liten. Och fortfarande god.

The evening with the children was rounded off with a trip down the memory lane (right from the supermaket); an autumnal rose hip soup with mini almond macaroons and vanilla ice cream. Just like when I was small. Still nice.