Saturday, November 10, 2007

Said About Knitting at Work!

Det är första gången mitt garn inköpt i USA via internet åkt fast i tullen. Men ojj vad det var värt besväret. En hel hög med Manos del Uruguay i färgerna 113 och 118, som ska bli två My So Called Scarf enligt yarnstorms tolkning. Tack förresten för alla era kommentarerförra inlägget! Det är verkligen trevligt att höra hur ni tänker kring att sticka på jobbet. Det är skönt att höra att fler än jag tvekar angående att sticka på jobbet, som Agata, boel och linda som aldrig stickar på jobbet. Något jag inte heller gjort - före förra fredagen. Den här veckan har jag återigen lunchstickat. Fortfarande känns det aningen motigt att dra fram sticket till kaffet eftersom jag upplever att det blir lite fenomen över det hela.

It's the first time my yarn, bought via Internet from US, been selected by the Swedish Customs to pay an additional fee + VAT. But wow how worth the effort it was. A whole pile of Manos del Uruguay in the colours 113 and 118 to become tow My So Called Scarves, according to yarnstorm's interpretation. Thanks btw for all your comments on my last post! It's really nice to hear how you're thinking when it comes to knitting at work. It's a relieve to hear that many of you are heistant about knitting at work, such as Agata, boel and linda who never knit at work. Something that I haven't done either - until the other Friday. This week I've done some more lunch knitting. Still I'm a bit reluctant to pull out the knitting with the coffe, as it feels like some kind of phenomenon over the whole thing.

Har tagit till mig rådet från ilsefin om att "det kan vara en liten inskolningsperiod i början innan de [kollegorna] vant sig". Även cina ger uppmuntrande ord, som att "Kommentarerna försvinner efter ett litet tag". Så jag står på mig. Kanske sitter jag en dag och stickar på lunchrasterna utan att någon lyfter ett ögonbryn. När vifslan jobbar hemifrån och har tid att sticka lär hon slippa kommentarerna. Det är i alla fall säkert att när maria stickar på jobbet, vilket hon alltid gör, absolut ingen blir förvånad. En klar fördel med att sticka på lunchen, om man någon gång gör det ensam, är som Bim H-D påpekar, att man har ett angenämt lunchsällskap.

I've apprechiate the advice from ilsefin; "there can be a acclimatization period in the beginning before the [colleagues] are getting use to it". Even cina encourages with; "The comments vanishes after a while". So I stand firm. Perhaps one day I will be knitting during the lunch breaks without anyone even raising his/hers eyebrows. When vifslan works from home and have time to knit I suppose she won't have the comments. It's certain however that when maria is knitting at work, which she does always, absolutely no one gets surprised. A grand benefit with lunchknitting, if one would have to do it alone sometimes, is as Bim H-D points out, that one has a truly pleasant lunch company.
Genomgående i kommentarerna från er som stickar på jobbet verkar vara att ni möts av intresse från era kollegor. Catrin har t o m lyckats få igång några arbetskollegor och har lyxen att sticka tillsammans med dem på fikapauserna. Några fickapauser blir det däremot inte för mig, men det kanske lättar efter nyår då företaget går "live". Sticket får i alla fall följa med även nästa vecka och utgöra mitt sköna lunchsällskap!

It seems consistently, in the comments from those of you knitting at work, that your colleagues show interest in your knitting. Catrin even has managed to get some work colleagues to start knitting again and such has the luxury to knit together with them during her coffe breaks. There aren't any coffe breaks for me though, but perhaps after New Year when the company goes "live" there'll be more of that. Next week my knitting projects will come with me to be a nice lunch company!

11 comments:

Åsa said...

Det är klart att du ska fortsätta lunchsticka. Det kanske är fler som "törs" ta med sej sin stickning när dom ser att du har din. Vilket otroligt vackert garn. Förstår att tullen vill klämma på det. Ha det gott.

Linda said...

Vilka fantastiska garner du har beställt. Man blir ju onekligen sugen...

Anonymous said...

Önskar att jag hade råd att köpa sånt fint garn, det är fantastiskt det där Manos-garnet! Yummy!

Karin said...

Gissa vem som just har fått hem en beställning med Manos garn?? :-) Det verkar lite som att vi har samma smak, hade också funeringar på "My so called scarf" Färgen jag har köp är 9254, ljusa pasteller, men dina är underbara! Parallellstickning?

Elena said...

åsa: Jo, det är svårt att låta bli att sticka lite på lunchen nu när jag nu väl börjat med det. Mmm, ja det vore ju extra trevligt med medstickare! He, he ... ja det är svårt att låta bli att klämma på Manos! ;)

linda: Det är så otroligt goa och vackra. Helt klart att rekommendera!

ihanna: Önskar också att du hade det, för färgerna är oändligt vackra!

karin: Nä, va kul! Färgkoderna på mina garner är amerikanska, så det kan vara att 9254 är samma som mitt 113 - Wildflowers?!? Jaaaa, det vore häftigt att sticka "My So Called Scarf" i kors med dig! ;) Jag har redan tjuvstartat lite...

Ingalill said...

Hm....... jag stickade på mina fika- och lunchraster redan för 20 år sedan. Vi var ett gäng på 3-4 stycken som alltid delade samma bord i fikarummet. De var 50-60 år och jag var 20 år.... men kul hade vi! Tyvärr så är det inte samma möjlighet till stickning längre vilket är synd.

Karin said...

Nu har jag oxå börjat lite... Våra färger är inte samma, mina pasteller är från cremevitt, via (lax)rosa till milt grönt. Kan passa till khakigrönt, brunt eller milt puderrosa... Jag har lagt i en tråd kidopale, så jag gick upp till sticka 10. Kul stickning, men inte bra när det blir fel....

Elena said...

Ingalill: Låter härligt med stickfikorna ni hade på 90-talet. Synd verkligen om möjligheterna inte är samma numera. Hoppas det blir ändring på det i så fall!

Karin: Din färgställning låter fin. Färgen på garnet jag stickar i verkar lite mer wild and crazy, allt från brunt, gult, creme till rosa, blått och grönt. Va' mysigt med lite mohair också i din halsduk, och med stickor 10 kan jag tänka mig att det kommer att gå snabbt. Har faktiskt inte stickat så mycket fel som tur är men jag förstår vad du menar, speciellt i och med att du stickar med mohair.

bara Lova said...

Intressant inlägg det här.
Det som hände mig på min liberala arbetsplats är att det snabbt skapades ett förbud mot stickning på lunchen. Eftersom det bara är jag som stickar så känns det en aning personligt..

Elena said...

bara lova: Ja, det låter verkligen som en oliberal arbetsplats om du inte får sticka på lunchen. Blir faktiskt arg när jag hör om sån illa behandling... stickning som är så bra för själen. Lite stickning på jobblunchen tror jag snarare bara gör en bättre anställd! ;)

Ingalill said...

Stå på dig!
Jag har för några veckor sedan blivit rekommenderad att ta med mig en enkel stickning till jobbet för att stressa av!

Hon som rekommenderade stickningen jobbar på vårt hälsocenter som beteendevetare med specialitet stressbeteende.
Och nej jag tog inte med någon stickning....... är inne i en svacka just nu när det gäller stickning. Läser faktiskt mera än stickar just nu.