A calm Sunday, and some news.

Det har varit söndag i lugnets tecken. Hösten är så full av fritidsaktiviteter ändå så det kan vara skönt med en lugn dag. Anthea går numera på teater, båda barnen på grekiskaskola och Leo på barnsim. Jag går dessutom på yoga och maken på innebandy.

We've enjoyed a peaceful Sunday. Autumn is full of activities anyway so it can be nice with a calm day. Anthea is nowadays attending theater classes, both children greek school and Leo swimming. Besides their activities I'm attending yoga classes and husband indoor bandy.
En soft aktivitet så här i förmiddags var kokostoppsbak, precis lagom svårighetsgrad för en snart femåring. Och så har barnen lekt med varandra långa stunder på sitt rum. Numera leker de bra ihop trots småbråk mellan varven.

One soft activity this morning was "kokostopp" (Swedish classic) baking, precisly the right difficulty level for an almost five year old. And then the children has played together for long moments. Nowadays they play so well with each other dispite some quarrels once and a while.
Helgpannkakor är lite av tradition hos oss numera. Leo och maken gjorde i ordning pannkakssmeten som maken sen stekte upp till lunch. Både Leo och Anthea åt fyra rejäla pannkakisar vardera, och kanske blev det lite mycket för Leo som hade lite magknip sen.

Weekend pancakes is a bit of a tradition over at us nowadays. Leo and husband did the pancake batter and husband fried pancakes for lunch. Both Leo and Anthea had four steady pancakes each, perhaps a too much for Leo who had some stom ache later.
För mig är hösten är en tid av väntan. Ja, framför allt en väntan på våren och sommarn. Men i år har vi även något annat vi går och väntar på, nämligen en efterläntad trea med beräknad ankomst i slutet av januari. Den här gången har det inneburit och innebär en hel del krämpor, i form av extrem trötthet, ryggont mm. Och precis som när jag väntade Leo har jag helt tappat sticklusten, men det kommer väl åter någon gång.

For me autumn is a time of waiting. Well, especially for spring and summer. But this year there's something more we're waiting for, namely a longed for baby number three, expected end of January. Though this time it has meant and is meaning a lot of ailments, such as extreme tiredness, back pain etc. And precisely as when expecting Leo I've completely lost my knitting lust, but hopefully it will return some time.

August, blueberry pies and crayfish parties

Hjälp, är det någon som kan backa tillbaka tiden så vi kan få sommar en gång till? Kylan kryper förrädiskt på, ytterplaggen har hängt framme redan ett tag. Löpsedlarna handlar dagligen och ingående om flunsor och jag tänker "febriga barn och vabbande, here we go again". Ja, ljuset, det energigivande ljuset, tunnas allt mer ut och vardagmorgnarnas tidiga ljus är snart borta. Burr, med augusti kom definitvt hösten.

Help, is there anyone who can turn back time so we can enjoy summer once more? The chilliness is creeping treacherously on to us, the outdoor coats have already been hanging in the hallway for a while. News bills are daily penetrating flu's and I think "fevery children and staying home with sick childs, here we go again". The light, yes the energy giving light, is gradully vanishing and the morning early light is soon gone. Huh, with August the autumn definitely has come.

För dryga året sedan fick Anthea en skrivbok som hon senaste tiden har hon börjat skriva små och stora kommentarer i. Det började en kväll när hon letat efter sin pysselsax en lång stund utan framgång. Då kände hon spontant att hon behövde skriva ner det, i sin skrivbok. Hon skrev "min sax är bota".

For about a year ago Anthea got a writing book which she's lately started writing small and big comments in. It started one evening when she had been looking for her hobby scissors for a while with no success. That was when she spontaneously felt she had to write it down, in her writing book. She wrote "my scissors are gon".

När man inte hittar blåbär i skogen kan man alltid köpa blåbär. Två smarriga blåbärskakor bakad vi en dag, eller snarare festliga tårtor när de serveras med grädde, efter ett finskt recept från min mammas gamla skolkokbok.

If you can't find blueberries in the woods you can always buy blueberries. Two yummy blueberry cakes we baked one dat, or rather tarts when served with whipped cream, according to a Finnish receipe from my mums old school book.

Min pappa älskade att ströva i skog, särskilt under blåbärssäsongen, och kunde komma hem med en hel hink med de svartblåa bären. Han följde alltid det där receptet från mammas skolbok. Och det blev stora plåtar av blåbärspaj som han skar i bitar och frös ner. Så under mörka höstkvällar brukade vi äta dem värmda med thé till.

My father used to love strolling in the woods, especially during the blueberry season, and could come home with a whole bucket of the blackblue berries. He always followed this receipe from mothers school book. And he filled large baking tins with blueberry pie that he cut in pieces and froze. Then during dark autumn evenings we used to eat them heated accompanied with tea.

Gillar du att hänga i stadsparker? Där kan man i alla fall finna oss rätt ofta, för vi gillar att promenera i det gröna precis bakom höghusknuten. Men genom åren har skräpet retat gallfeber på oss, varför städar man inte Kungshomens parker? De flesta andra storstäder i Europa har faktiskt insett värdet av sina stadsparker för sina medborgare men även för sina turister.

Do you fancy city park life? You can at least find us there quite often, cause we love walking in the green just a stonethrow from our block of flats. But through the years the garbishes there have driven us crazy, why don't they keep the Kungsholmen parks tidy? Most big cities in Europe have actually realised the value of their city parts for their citizens as well as their tourists.

Så, härom dagen stod det att läsa i diverse närtidningar om en satsning mot skräpet i Kungsholmen, inklusive dess parker. Men vad handlade det om? Jo, att Stockholms stad anställt ungdomar i somras för att (håll i dig) föra statisktik över skräpet! Otroligt!

So, the other day I read in various neighbourhood papers about a commitment against the garbish in Kungsholmen, including it's parks. But what was it about? Well, that Stockholm city had hired youngsters during this summer to (I'm serious) keep statistics over the garbish. Amazing!

Annars bjöd augusti månad också på kräftskivor. En avbokad skiva ledde till att vi fick för oss att fira själva hemma. Svenska kräftor i hink samt västerbottenostpaj blev det från livsmedelsaffären. Vi kokte om kräftorna med en knippe dill, öl och socker, och det blev helt ok.

August month was also about crayfish parties. One cancelled party resulted in that we felt we wanted to celebrate one on our own at home. So we had Swedish crayfishes in a bucket and Västerbotten chesse pie from the supermarket. And we re-cooked them with a bunch of dill, beer and sugar, they where quite ok.

Vi skojjsade till det med hattar, girlanger, ja hela kitet. Vår redan räkälskande son visade sig även digga kräftor medan dottern behöll en mer tveksam inställning till de små orangea krypen.

We partied with fun with hats, crayfish ornaments, well, the whole crayfish party kit. Our shrimp loving sone showed digging also crayfish while our daugther kept a more hesitant attitude towards these orange insects.

Nästa party firade vi tillsammans med K & P samt deras barn. K bjöd på nyfångade svenska faktastiskt goda kräftor, som hon hade dragit upp med sin far. Till det bjöds på det givna behöret västerbottenostpaj, som var en ljuvlig hembakad variant.

Next party we celebrated together with K & P and their children. K served newly catched Swedish fabulosuly delicious crayfishes, which she and her father had pulled out of the near waters. To it was served the given Västerbottencheese pie, this one a lovely home made variant.

Det var puttrigt och vädret tillät oss att sitta utomhus till sena kvällen, som avrundades med kaffe och gräddig parfait.

It was cosy and the weather allowed us sitting outdoors until late evening, that was rounded off with coffe and creamy parfait.

More summer memories

Här kommer lite mer sommarminnen från julisemestern i år, som jag inte har haft tid och ork att lägga upp ännu. Åtminstone en gång om året brukar vi åka med färja från slussen till fjäderholmarna. Det är ett snabbt sätt att komma ut och njuta lite av stockholmsskärgården. Lite stadsmässigt så där, tillrättalagt med massor av restauranger, fik och inte så mycket fästingar. Hos Systrarna Degens glasstuga finner man fantastiskt god glass i generösa strutar! Och på Fjäderholmarnas krog kan man äta ståndsmässigt eller njuta av en cappuchino i solen. Ett favorithak annars är Rökeriet, där jag ofta beställer in rökta räkor med aioli och tar ett glas vitt till, men den här gången gjorde vi inte det. Vi åt istället medhavd lunchpicnic, på en trevlig matplats med sjöutsikt bakom röda boden med gäddhuvudena. Sen tittade vi på glasblåsning och handlade lite i hanverksbodarna.

Here's some more summer memories from our July vacation this year, which I haven't had the time or energy to post yet. At least once every year we use to take the ferry from Slussen to Fjäderholmarna. It's a rapid way to enjoy a bit of the Stockholm archipelago. A bit city style, arranged, plenty of restaurants and cafées, and not so many ticks. At Systrarna Degens glasstuga you can find delicious ice cream in generous cones. And at Fjäderholmarnas krog you may eat fancy Swedish food or just enjoy a cappuchino in the sun. Another fabulous food spot is Rökeriet, where I often orer the smoked shrimps with aioli and a glass of wite wine to go with it, though not this time. Instead we eat the lunch picnic which we brought, at a eating spot with sea view behind the red boat house with the pike heads. Afterwards we looked at glass blowing and did some crafts shopping. 

Om Anthea skulle få välja själv skulle hon önska sig en häst, eller två. Hon menar att om vi bara fixade lite plank och spik åt henne så skulle hon bygga ett stall åt dem på gården. I brist på plank och spik tog vi oss ut Häståkeriet på Gärdet en dag, där fick hon vara med och se när tjejjerna bland annat sadlade hästen innan ridturerna. Eftersom vi var tidiga fick Anthea rida två varv på raken på hästen. Den supertrevliga skötaren berättade intressanta stories medan Anthea red och kände sig som självaste Pippi. Även Leo var pigg på att rida, fast han inte ens fick in fötterna i stigbyglarna. Han ville också köra två varv på raken och red på som om han inte gjort annat.

If Anthea had the chance to choose herself she would want a horse, or two. She means that if we get her some wooden boards and nails she will build them a stable on the backyard. Due to the lack of wooden boards and nails one day we made a trip to Häståkeriet at Gärdet, where she could se when the girls among other things saddled the horse. Since we where early Anthea could ride two rounds in a row on the horse. The super nice horse keeper told us interesting stories while Anthea rode and felt like she was Pippi. Also Leo eager to ride, even if he couldn't even fit into the stirrups. He also wanted to make two rounds in a row and he rode like it was a piece of cake.

Ett måste för mig annars på sensommaren är att komma ut i skogen och leta efter kantareller och blåbär. Vi hade ännu inte gjort det med våra små, så i år var första gången. Vi tog bilen och åkte mot Stäket, norr om Stockholm, och stannade någonstans där det såg riktigt skogigt ut och där någon annan också parkerat sin bil. Efter lite promenad fann vi en gammal mormor parkerad på fältstol, med termos och tidning, mitt i skogen. Hennes kumpaner var väl i färd med att plocka svamp, så vi var nog på rätt spår tänkte vi och hälsade glatt på tanten. Vi hittade enstaka blåbär, men mest hallon faktiskt. Men inga kantareller. Men det var fint att traska omkring i den mossbeklädda skogen, även om Leo inte orkade gå så långt. På vägen tillbaka till bilen hade kumpanerna till tanten återvänt, och hade med sig en stor korg med kantareller. De var vänliga nog att berätta var de hade hittat dem, så nästa år vet vi vart vi ska leta!

A must for me otherwise in the late summers is to come out to the woods to look for chanterelles and blue berries. We hadn't done that yet with our small, so this was the first time. We took our car and drove towards Stäket, north of Stockholm, and stopped somewhere really woody and where also someone else had parked their car. After a little promenade we found an old granny parked on a picnic chair with thermos and a newspaper in the middle of the wood. Her companions where probably busy gathering mushrooms, so we where probably on right track we thought and said hello to the old lady. We found a few blue berries, mostly raspberries actually. But no chantarelles. But it was nice walking in the woods, even if the Leo didn't want to walk that much. On our way back to the car the companions to the lady had returned, and had a large basket with chantarelles. They where kind enough to let us know where they had found them, so next year we'll know where to look for them!

Den här underbara tuppen har Anthea ritat. Jag diggar den, alltså vilket uttryck!

This lovely cock is drawn by Anthea. I dig it, I mean what an expression!