Sunday, July 29, 2007

My Almodovar drama!

Ah, vi är äntligen tillbaka hemma igen! Semestern hos barnens farfar i Spanien blev inte riktigt som förväntat. Egentligen hade vi inte tänkt åka någonstans i år eftersom barnen är så små. Men så verkade farfar så ivrig och optimistisk och maken sugen på sol och vila. Bara någon dag innan avresan bestämde vi oss alltså ändå för att resa.

Ah, we're finally back home! The vacation at husbands fathers place in Spanien didn't really turn out as expected. Actually we where planning not to do any travelling this year since the children are still so small. But when grandfather seemed so eager and optimistic and husband felt so peckish for sun and rest we changed our minds. Just a couple of days before the departure we bought our tickets.
Men med facit i hand borde vi nog inte ha rest. Det blev faktiskt precis så illa som jag hade oroat mig för att det kunde bli, och lite värre. Eftersom vi befann oss i en främmande osäker miljö kunde jag inte stressa av och mådde ganska dåligt. I min mans öron var jag dessutom väldigt gnällig. Så inte nog med att den intensiva resan krävde mer i energi än om vi varit kvar hemma så hade maken och jag äkta familjegräl den sista dagen där t o m skilsmässa kom upp som ett ämne.

But with the key in my hand we shouldn't have made the trip. It actually turned out as bad as I had feared and a some more. Since I was in a foreign and insecure environment I couldn't really relax and felt pretty low. Besides, in my husbands ears I was a pain since he thought I was constantly whining. So not only did the intense trip take much more energy than if we had stayed at home but also did husband and I have a true family argument the last day where even divorce was a topic.

Väl hemma har vi diskuterat igenom resan och våra reaktioner. Faktiskt tror jag att vi lärt känna varandra bättre och hur vi ska interagera för att få en mer trivsam samvaro. Och det är ju i alla fall en trevlig bonus efter allt det jobbiga. Dessutom har värmeutslaget som Leo haft under resan nästan försvunnit över natten.

Back home we've discussed through the trip and our reactions. Actually I think that we learned to know each other better and how to interact in order to have a more comfortable time together. And that's a nice bonus after all the streanous. Also has Leo's heat related skin rash almost vanished över the night.

Varför var resan så jobbig, kan man ju undra? Ja, det var nog många parametrar som bidrog. Först upptäckte vi att farfar hade glasat in både verandan och balkongen på övervåningen, så att det naturliga draget, som makens mindes fanns i huset, hade ersatts med bastuliknande temperaturer. Det var troligen därför som Leo utvecklade det värmeutslag som inte ville avta med tiden, snarare tvärtom. Endast i köket fanns AC där vi också spenderade mesta tiden på dagarna, när vi inte tog oss till något inomhuscentrum med AC (och där det till Antheas glädje ibland fanns karuseller). Men med en kille som vill upptäcka världen medelst klättrande innebar det dock inte en lugn stund.

Why was the trip so straining one can think? I think there where many contributing factors. First we discovered that grandfather had covered the veranda and balcony upstairs with glass, so instead of the natural cross draught, that husbands had remembered, there where sauna like temperatures in the house. It was probably the main reason why Leo developed skin rash which didn't want to vanish with time, rather the opposite. Only in the kitchen was some AC, where we also spent most of our hours daytime unless we went to some shopping mall with AC (where to Anthea joy carouselles sometimes could be found). But with a little boy who wants to discover the world through climbing meant no calm moment at all for us.

Dessutom har farfar aldrig tidigare haft en flerbarnsbarnsfamilj boende hos sig och jag tror att det var överraskande jobbigt för honom. Det stöd som jag exempelvis hade väntat mig från honom när det gäller lek med barnen var inte att räkna med förrän sista dagarna av vår resa. Han hade även ganska dålig koll på vad som behövs med småbarn i huset. Även om han hade ansträngt sig och bland annat skaffat säkerhetsgrindar vid trapporna och bebissäng till Leo var ena grinden trasig och sängen saknade madrass. Bara för att nämna några exempel.

Also grandfather has never before had a family with several children staying over at his place which is why I think our visit was overwhelmingly tiring for him. The support I had expected from him for example when it comes to playing with the kids wasn't really there until the last days of our visit. Besides he didn't seem to have a good idea about what is necessary when small children's in the house. Even if he for example had made an effort to install safte gates by the stairs and bought a baby bed for Leo, one of the gate was broken when we arrived and the bed didn't have any mattress. Just to mention a few examples.

Som tur var verkade maken kunna slappna och njuta av tillvaron i Spanien. Även för Antheas del var semeterresan mest bara kul. Hon älskade att bada vid poolen och havet, att ta kvällspromenader och lukta på blommorna. Hon hade väldigt mycket sett fram emot att träffa sin farfar och var i hälarna på honom och försökte snacka med honom typ hela tiden. Hon var faktiskt mycket bra på att sysselsätta sig själv och hitta på små pyssel så hon verkade inte ha en tråkig stund. En dag hade hon exemplevis fyllt sin pappas sandal med snäckor som en present till honom som du kan se på en av bilderna nedan.

Luckily husband seemed to be able to relax and enjoy our stay in Spain. Also for Anthea the trip was mostly fun. She loved bathing at the pool and by the sea, making promenades in the evenings and smell the flowers. She had very much looked forward to seeing her grandfather and was after him and tried to talk to him constantly. Anthea was so good at keeping herself occupied and figured out stuff to do so she never seemed to have a boring moment. One day she had for example filled one of her fathers sandals with sea shells as a present for him which you can see in one of the pictures below.

När barnen somnat om kvällarna kunde jag andas ut och njuta av kvällsluften, ta en kvällpromenad eller bara sitta på verandan och sticka. Min resestickningen blev Drop Stitch Lace Tank ur Fitted Knits av Stephanie Japel som jag också lyckades avsluta under resan. Det gick åt knappt fem nystan, och du kan se färdiga toppen på bilderna i början av inlägget. Jag har ännu inte bestämt om jag ska lägga till knappar. Knapphålen syns dock inte så det är inte nödvändigt.

When the children had gone asleep in the evenings I could exhale and enjoy the evening breeze, make a evening promenade or just sit and knit on the veranda. The knitting on this trip was the Drop Stitch Lace Tank from Fitted Knits by Stephanie Japel which I also managed to finish. I used almost five skeins and you can see pictures of me wearing it in the beginning of this post. I still haven't decided if I want to put buttons on it. The button holes don't show so it's not really necessary.

Jag stickade toppen med rundstickor, ungefär minsta storleken. Mina mönsterupprepningar var ibland en rad mindre så sammantaget blev det en hel del extra upprepningar än i beskrivningen. Enda sömaden var axlarna med hjälp av vad som på engelska bland annat kallas för grafting. Det här var ett kul sticke, snabbt och tillräckligt stimulerande. Dessutom blev det en absolut nödvändig terapisyssla när jag var som mest sur eller ledsen.

I knitted the tank in the round, about the smallest size. My pattern repeats where sometimes one row less why I had to knit many more repeats than in the pattern. Only sewing was shoulders using grafting. This was a fun knit, fast and enough stimulating. Also it became my absolute necessary therapy project when I was most angry or sad.

8 comments:

Démonée said...

Hej Helena!
Jag förstår dig helt och hålet.
Att resa med små barn är inte lätt men mycket svårare när man måste leva under andras villkor.
Jag har hela min släkt i Spanien och även om det är tråkigt att min lilla dotter inte får träffa dem i år, har vi valt att stanna hemma i Sverige, just för att undvika förväntningar och besvikelser.
Men du, skilj dig inte från den mannen, han är så himla snygg!!!!
Kram

Ilsefin said...

Oj, oj, låter som en rätt tuff semester-resa. Hoppas att du kan få lite vila och återhämtning på hemmaplan istället!

Åsa said...

Vilken pärs. Jag har rest jättemycket med mina barn och det är alltid lättare när man reser på sina egna villkor. Nästa gång vet du precis hur du vill ha det. Låt dej inte avskräckas. Toppen är urläcker och behöver inga knappar. Ta hand om dej och maken. Kram

opportunityknits said...

Your tank looks lovely and fits perfectly. I understand what you mean about the stress of travelling with little kids. We've been taking our kids on trips since they were babies and the most unforgettable one was when my daughter had a raging fever that lasted the entire 10 days we were in London and Paris. And my son developed a pain in his foot and couldn't walk while we were in Beijing last year and he got the heat rash there too! But there were good trips too, when no one fell ill :)

Maud said...

Oh, så tråkigt att resan blev så illa. Bra att höra att ni ändå kunnat diskutera igenom det efteråt, det är nog det viktigaste. När våra barn var små reste vi helt enkelt inte (men vi hade fyra stycken av dem så det tog lite längre att få alla i reseålder), det var jobbigt att bara ta sig till skärgården till svärföräldrarna.
Topen är i vilket fall som helst stötskön, den sitter ju som gjuten och stickarbetet är verkligen vackert.

Mia said...

Stor cyberkram till dig, låter riktigt jobbigt... Men vad bra att ni kunnat prata igenom allting med lite distans nu i alla fall, ni kommer säkert närmare varandra av det hela till slut.
Vilken fin topp du stickat!

Karin said...

Först måste jag bara säga att jag gillar toppen skarpt!!! Sedan kan jag tilägga att jag verkligen förstår att det blir gräl när barnen är med på resa, speciellt när de är små! Men en sak som är positiv (i rese sammanhang om inte annat) är att de små vännerna blir större och då blir det genast lättare. :-)
I år (när minstingen är snart 4) har iallafall vi upplevt en enorm frihet och en riktig nytändning i äktenskapet. Hoppas att ni får lite vuxentid nu på sensommaren. Kram!

Elena said...

Först vill jag bara säga att jag är så glad för era stödjande ord! Tack!

First of all I just want to say that I am grateful for your supporting words! Thanks!

démonée: Du har ju helt rätt, det är framför allt när man reser under andras villkor som det lätt blir problematiskt. Resorna framöver kommer definitivt att vara på egna villkor. Kanske kommer "all inclusive" vara ett intressant inslag nästa resa ;)

Ha, ha du är ju härlig ... visst är det avgörande att maken är snygg ;o) Nä, den mannen lämnar jag inte!

ilsefin: Jo, det är nog den tuffaste resan jag någonsin genomfört. Men jag har i alla fall börjat återhämta mig nu. Mmmm .. hemma är verkligen bäst med småbarn!

åsa: Skönt att höra dina uppmuntrande ord! Nä, det är svårt att hålla sig från att res, ens med småbarn. Men framöver blir det i alla fall på egna villkor!

Taack för komplimang när det gäller toppen. Har bestämt mig nu för att skippa knapparna, det är snyggast så.

opportunityknits: Thanks so much for you compliment for the top!

Ah, sounds like you've gone through some tough trips with your kids! But then travelling can be really successful at other times, as you say. I definitely love travelling and I can't see myself stop from travelling. Not even sicknesses, which are so difficult to predict, can stop me I believe. But I understand now that I need to travel more on my own terms.

maud: Jo, den här resan var helt klart en pärs. Och det är ju lätt att under en sådan resa bli lite blind och bråkar. Men väl hemma kunde vi se allt klart och tack vare att vi ändå har en bra relation i botten, kunde vi använda den här upplevelsen för att stärka vår den. Nu vet vi hur vi ska göra för att omvandla svårigheter till någonting bättre.

Ojj, vad härligt med fyra barn! Men jag kan tänka mig att det blev extra svårt att komma iväg med så många små.

Tusen tack för komplimangen om toppen! Jag har blivit sugen på att sticka fler små toppar efter den här stickningen, såsom Green Gables (Zephyr), Orangina (Stephanie Japel), Picovoli (Grumperina), Anais (Norah Gaughan) osv.

mia: Stor tillbaka-cyberkram, det värmde! Jag tror att vi lyckats vända den här erfarenheten till något som stärkt vårt förhållande. Vi har kunnat ta den här upplevelsen och använt den till att på ett mer generellt plan sortera ut hur vi ska bråka (för det måste man ju få göra ibland) respektive diskutera igenom problem i vardagen eller relationen.

Tack, tack för komplimangen för toppen!

karin: Åh, visst är toppen tjusig. Och vet du vad, jag tror jag är fast i toppstickning nu! Trodde jag aldrig faktiskt.

Ja, det är nästan oundvikligt att det uppstår problem när man reser under så ansträngande förhållanden. Man har knappt tid för varandra och sen är det bara en massa slit hela tiden. Jag ser redan att det med dottern, som snart är tre, är oändligt mycket lättare att resa. Så jag har förhoppningar om framtiden. Och den här guldklimpen till make vill jag inte släppa! Jo, vi får se hur det blir med vuxentid, det vore ju så skönt. Imorgon börjar jag hur som helst mitt nya drömjobb, och det ska bli så kul!