Bye Grandma - and haunt nicely please!

Barnens gammelmormor, och min finska mummi Tellervo, gick bort förra söndagen efter en lång tid av smärtor och demens de senaste åren. I fredags kväll begav vi oss till det vemodiga landet i öster för ett sista farväl. Båtresan, enda konstadsmässiga alternativet på så kort varsel, till Finland inleddes storartat för Anthea. Hon fick möta muumintrollet, snacka med honom och gav honom massor av kramar. Därefter var det bussen som gällde eftersom tågen var i någon sorts strejk. Tre timmar till Tammerfors och efter ceremonin tre timmar tillbaka till båten. Trots lång bussfärd blev endast några rader stickat, eftersom mesta tiden gick till att sysselsätta en pigg och aktiv tjejj.

My Finnish grandma Tellervo passed away last Sunday after a long time of pains and demensia the last years. This Friday evening we went to the land of melancholy for a last good bye. The boat trip, which was the only reasonable alternative cost wise on such a short notice, started grandly for Anthea. She met Moomin, talked to him and gave him lots of hugs. After the boat trip we took the bus, since the trains where in some sort of strike. Three hours to Tampere and after the ceremonny three hours back to the boat. Not much knitting any ways mostly due to the need of keeping a little active lady happy.
Igår, strax före begravningstillfället, satt Anthea och jag på trappavsatsen framför kistan och pratade om gammelmormor. Anthea verkade inte ha några problem att förstå att gammelmormor verkligen var i kistan. Hon konstaterade helt sakligt och upprepade ett antal gånger att så var fallet. Därefter undrade hon lite trevande om det kanske kunde vara så att gammelmormor är i slottet gomorron sol och är spöke. Hmmm ... säg, är det inte en intressant koppling för en liten tjejj på två år och åtta månader.

Yesterday, half an hour before the funeral ceremony, Anthea and I sat on the step near the coffin and talked about grandma. Anthea seemed to have no problem understanding that grandma actually's laying in the coffin. She stated objectively and repeated several times that this was the case. Then she wondered fumblingly if it possibly could be so that she now is in the castle of good morning sun (this is the castle in the adventures of the cute ghost Laban) and is being a ghost. Weeell, isn't that an interesting coupling from a little girl of two years and eight months.