Yesterday I showed what I had knitted on tess for the talented knitting girls at Stich'n'Bitch-meeting at Café Deja vu. And, it was "thumb down". I had hoped for some kind of smart solution, but also I realise that frogging and changing to another yarn would probably be the only reasonable solution.
Garnet jag använt, Jaeger Extra Fine Merino Aran, har visserligen samma stickfasthet 19 sts/25 row som det rekommenderade RYC Soft Lux. Men de har långt ifrån samma löplängd. Jag hade trott jag kunde ersätta Jaeger-garnet, som har löplängden 87 m, med RYC-garnet, som har löplängden 125 m, genom att swatcha mig fram till lämpliga stickor för att kompensera skillnaden.
The yarn I've used, Jaeger Extra Fine Merino Aran, acutally has the same gauge 19 sts/25 row as the recommended RYC Soft Lux. But the length is far from the same. I had thought using Jaeger-garnet, with the length 87 m, instead of RYC-garnet, with the length 125 m, would be possible through swatching and finding suitable needles which would compensate the differences.
Jag stickade på i detta trots allt roliga mösnter med stickstorna som gav 10 cms swatchlapp. Och, mätning över det uppstickade visade hela tiden att swatchen stämde. Men det märkliga var alltså att bakstycket växte med ökningarna, betydligt mer än det skulle. Min teori är att det grövre garnet orsakar en slags oönskad tredimensionell effekt. Vi mäter ju oftast endast bredd och längd på det vi stickar. Men även tjockleken borde ha betydelse och påverka slutresultatet på något sätt. En intressant fråga utöver detta är varför ingen annan i hela blogland stickat upp tess tidigare. För den är ju så himla snygg. Kanske beror problemet inte endast på mitt garnval, utan även på hur mönstret beter sig?!? Kanske har inte bara jag gett upp mina försök att bemästra tess? Hej då rara tess ... suck!
I knitted on in this, despite the facts, kind of funny pattern using needles that gave med a 10 cm swatch patch. And measurements over the knitted fabric always showed that my swatch was correct. The strange thing was thus that the back piece grew with the increases, more than it should. My theory is that the heavier yearn caused some kind of unwanted three dimensional effect. We normally only measure the width and the length of what we're knitting. But also the thickness should have significance and affect the end result somehow. An interesting question still is why no one before me in the whole blogland has ever knitted up tess before. It is such a gorgeous cardi. Perhaps my problems doesn't only have to do with my choice of yarn, perhaps it has also something to do with the pattern?!? Maybe I'm not the only one who's tried to master tess before? Bye bye sweet tess ... sigh!
4 comments:
Å vad sorgligt, den såg jättefin ut på bild iaf. Bättre lycka nästa gång då eller nåt. :)
Jo, det blir nog ingen mer tess för min del... till det gosiga garnet får jag söka jag efter något nytt snyggt mönster. Det får gärna vara lite Kim Hargreaves. Kanske har Jaeger själva kuliga mönster. Ja, ja ... det blir säkert bättre nästa gång ;)
Det smärtar att repa upp, men ibland är det nog den bästa lösningen. Bättre nu än när alla ändor är invävda, been there, done that, det är bittert. Men färgen är härlig, hoppas du hittar en bättre modell till garnet.
Tack för din medtanke ... känns fortfarande tråkigt. Men börjar redan 'komma över' tess lite. Ser istället fram emot att hitta något nytt spännande mönster till det ljuvliga Jaeger-garnet.
Post a Comment