Att bygga eller inte bygga...

På några dagar omvandlade en av dessa hjältar vårt kök och vardagsrum till en öppen planlösning och bytte ut hela gamla 80-talsköket mot ett nytt stiligt citykök i ek. Drömmen vore att få badrummet lika fint. Så visst är byggjobbare välkomna. (Martin Timell, har du möjligen en lucka i din kalender? Vi deltar gärna i nästa badrumsmakeover!)

Byggjobbare kan alltså verkligen vara helt fanstastiska ... men bara man inte ser dem allt för ofta! Tro mig.

Det senaste året har någon i vårt trapphus renoverat och fixat, borrat, slipat, byggt, hamrat. Efter några månader undrade vi seriöst om denne någon (med ett illmarigt leende) höll på att borra en miljon hål i väggen. Det måste se ut som en schweizerost där, tänkte vi med obehag.
Min grekiska aningen konspiratoriska sida kan ibland viska åt mig att man egentligen håller på att rusta upp en sapöbas i lägenheten ovanför. Och då är det många kablar, manicker, pryttlar och pinaler som ska på plats. Och givetvis största möjliga hemlighetsmakeri...

Min förstående (empatiska) sida säger istället att det nog bara handlar om en mycket snickarglad kille som entusiastiskt och energiskt pysslar hemma medelst utropandes "Oj, det blev visst fel igen - det är bara att göra om"? Typ en miljon gånger.

Min senaste teori är att byggjobbarn omvandlat sin innerstads vindsvåning till en verkstad. Men hur smart verkar det ... öh?! Det borde i så fall handla om stans dyraste verkstadshyra? Så jag får inte ihop det...

Numera har byggjobbarn lagt ut papp i trapphuset på översta våningen så det verkar som att han fixar även lite utanför sin lägenhet. Han breder således ut sig långsamt men säkert. Vad har han i sikte? Bara han inte kommer till oss, tänker jag. Tänkt om vi får oväntat besök någon dag: "Kan jag komma in och fixa lite hos er, jag tror ni behöver nya rör i badrummet..." Iiiiih ... no way säger jag bara! Inte den byggjobbarn.