Anouk äntligen färdig!

Maken har fått både vabba och vara hemma med sjuk fru senaste veckan då vintersjukdomarna inte tycks vilja släppa taget. Men det finns små underbara stunder när hela familjen kuddar upp sig i soffan och bara myser tillsammans. Lite som när man är på semester, helt utan måsten. Man bara finns till och är med varandra.

I eftermiddags fick jag äntligen för mig att jag skulle avsluta förklädet Anouk. Det har varit ett riktigt långtidsprojekt. Inte för att det tagit så lång tid att sticka den utan snarare för att den legat ihopvikt i en påse i väntan på sista finishen. Förklädet, som är tänkt till dottern, är stickad i storleken 18 månaders. Numera har dottern hunnit bli snarare 28 månader men förklädet passar ändå. Det beror nog mest på att jag inte lyckades följa mönstret rätt, vilket jag också skrivit om i en tidigare post.

Anthea verkar hur som helst vara nöjd med resultatet och tycks helst vilja ha på sig den hela tiden. Med nya frissan, som jag knåpat ihop med den slöa sysaxen, blir det inga pippiflätor. Men med det här förklädet ser hon ändå lite pippilik ut tycker jag. Och det passar ju hennes nya kaxigare person. Favorituttrycket just nu är "jag vill inte", så jag anar trotsåldern...
Finally the Anouk apron is finished. It's been waiting to be finalized for a very long time. It's meant for my daugther and actually knitted in size 18 months. Today she's rather 28 months and strangely enough the apron still fits. This is probably due to my very loose gauge, but also my choice of yarn for this project, a much thinner yarn than recommended in the pattern. However my daughter seems very happy with this Pippilike apron.