Nu är det jul igen...

Vi har förberettt det mesta inför julaftonsfirandet. Det blir ingen gran i år eftersom Leo är i en fas när allt åker i munnen, golvgran går helt enkelt bort. Sen har vi inte hittat någon bordsgran vi gillar. Men kylen är sprickfärdig med godsaker, klapparna är inhandlade, och hemmet dekorerat med vintermys och annat julpynt. Ikväll ska vi slå in julklapparna och förhoppningsvis kan vi ta det lugnt imorgon. Snacka om kontrast mot hur mina 'dagen innan julafton' såg ut före jag fått barn.
Älvor är härligt sagolika, mystiska och samtidigt så befriade från religiöst klet och sentimentalitet. När snöbollsälvorna hänger i fönstret hemma hos oss vet man att det är vinter. De strösslar ut sitt älvglitter och sveper med älvtrollspöt för att sprida lite skimmer över vardagen.
Snöbolleälvorna samsas med vita julstärnor och en vit lykta i fönstret där det mesta går i vitt. Där ligger också lite av de pepparkakor Anthea bakade med pappa Attila för några dagar sedan. Det var helt klart en succé, att baka pepparkakor, även om Anthea mest ville speeda på själva baket och helst mumsa i sig degen innan gräddning.
Min favoritjulblomma är den vitsippeliknande julrosen. Har haft en sån en gång tidigare som klarade sig över julen men inte så mycket längre. I år ska jag surfa fram information om hur man sköter en sån här ljuvlig julvarelse. På bordet ligger också en del saker som väntar på att paketeras.

Bokhyllan i vardagsrummet har fått sig en murrigt röd och sammetslen långduk från Indiska. På kvällarna tänder vi ljusen i Ittalavärmeljushållarna som ger ett underbart sken i olika färgnyanser.

Favoritjulprydnaden i år är nog ändå den här söta glitterkotten som Anthea dekorerat själv på dagis!