Han stod helt stilla. Det var nog en märkligt upplevelse för en tiomånaders bebis med allt det kalla vita. Han rörde sig inte ur fläcken. Han hade bestämt sig. Inget för honom, idag. Däremot kiknade han av skratt när mama bar runt och sprätte och joxade med snön som låg så tjusigt på buskarna. Och han rörde försiktigt vid den stora snöbollen som storasyster bar fram till honom.
He stod completely still. It was probably a very odd experience for a ten months baby with all the cold white. He didn't move from his spot. He had decided. Nothing for him, this day. But he choke with laughter when mama carried around and played with the snow that laid so beautifully on the bushes. And he carefully touched the huge snowball big sis carried to him.
No comments:
Post a Comment