Footsteps

Maken och jag har gått och blivit stammisar på Petite France. Häromdagen unnade vi oss deras supergoda confiterade anklår med pommes salardaises till lunch. Det var lite kul, för på vägen dit gick vi nästan på Ungerska fotbollslandslaget som var ute på förmiddagspromenad vid Rålis. Maken som är av ungersk ursprung kände genast igen språket och märkena på dräkterna. Insåg snart att det var här för matchen mellan Sverige-Ungern den kvällen. Gick ju inte så bra för dem då, tyvärr. Men nog var de takter i Ungerska fotbollslandslaget fram till 1956, då laget flydde från Ungern i samband med Ungernrevolten. Barnens farfar, nyligen här på besök, var flitig fotbollsspelare när han var yngre. Han skulle säkert inte ha något emot om Eddie eller någon av de andra barnen skulle bli spelare någon dag. Anthea ska i all fall pröva att spela nu i höst och har fått ett par riktiga fotbollsskor.

Husband and I've become habituées at Petite France. The other day we had a their super nice duck leg confit and pommes salardaises for lunch. It was bit fun, cause on our way there we almost bumped into the Hungarian national team that was having a morning walk at Rålambshovsparken. Husband who is of Hungarian origin immediately recognized the language and the marks on their dresses. We soon realized they where here for the game between Sweden-Hungary that evening. It didn't go that well for them, unfortunately. But they where actually quite good at football until Hungarian Revolution at 1956, when the team fled from Hungary. The childrens grandfather, recently visiting us, was a busy football player when younger. He'd surely not mind if Eddie or someone of the other children would become a player one day. Anthea is going to try playing this autumn anyway and has gotten a pair of proper football shoes.