Tuesday, September 26, 2006

Sockor och småbarnsliv

Nu är äntligen andra Pomatomus-sockan färdig. Ingen "second sock syndrom" här inte! Min slutsats är att de här sockorna var kul att sticka då de krävde min uppmärksamhet hela vägen. Slarvade jag det minsta med att hänga med i mönstret blev det lätt fel, särskilt i fotdelen. Är nöjd med slutresultatet, sockorna kommer definitivt att komma till användning. Regia's variegated färger funkade utmärkt till denna sockmodell. Däremot kunde jag inte hitta någon kul färgblandning. Denna blåbrunafärgblandning borde dock funka med exempelvis blåjeans. Nu saknas ett par lämpliga skor. En öppen modell skulle synliggöra det fina mönstret. Här är exempelvis en schyst sko där mönstersockan kommer till sin rätt. Dessa kraftiga sockor kräver också skor i en storlek större.

Det gick väldigt fort. Från singelböna till tvåbarnsmamma. Att ha barn sägs vara utvecklande. Men om det alltid är till det bättre är jag inte helt säker på... Som exempelvis mitt goda morgonhumör som inte längre är lika givet. När morgonen drar igång på alla växlar glömmer jag nämligen ofta att äta själv. Då är det inte så konstigt att jag går omkring och gnäller som en surkärring. Hoppas bara att denna nya sida inte permanentar sig och blir en ovana. En annan aspekt är att toleransnivån sjunkit pinsamt lågt ibland. Kan känna mig hysteriskt tacksam över att, visserligen hålögd, få hela fem timmars sammanhängande sömn. Förr krävde jag minst sju, helst nio, timmar. Antar att detta till viss del beror på min dotters helt fantastiska kommentarer i ottan. Det verkar som att hon processar allt nytt hon lärt sig dagen innan och så rabblar upp detta i ljus kvittrande ton.

Äckeltoleransnivån verkar också ha sänkts drastiskt. Det oundvikliga kladderiet kräver att man sänker sina ambitioner. Men Ibland går det hela till överdrift. Som när jag utan att tveka torkar bebispya på mina kläder eftersom papper inte finns till hands. Ja, ja, bebisen får ju inte ha fuktiga kläder på sig. Men ändå. Men det som fascinerar mig mest är när dagen går mot sitt slut, i mitt fall ofta redan i samband med nattning av småttingarna. Då somnar jag inte så sällan på leksakerna. Alldeles utmattad och oförmögen att flytta på dem. Inte konstigt man känner sig som en ostkrok när man vaknar. Det låter kanske som att det skulle vara synd om mig. Men det är inte sympatier jag fikar efter. Snarare att dela med mig av reflektionerna från småbarnsbubblan jag befinner mig i. Har du upplevt någon 'personlighetsförändring' på grund av livet med småbarn? Vad är din värsta farhåga vad gäller småbarnslivets? Berätta gärna.

4 comments:

Klara / MASKA mera! said...

Det var länge sedan du bar ljusa kläder som lort syns på? Och att ha korta kjolar som inte går att krypa på alla fyra med inför andra ögon än makens? Jojo... Nog känns det igen. MEN DU... om 10 år öppnar sig den eleganta världen för dig igen...HAHAHA ;0D
Fast då ska du ju vara beredd att skjutsa runt barn på aktiviteter och sen dröjer det inte länge först du får räkna med barnbarn och då måste du ju finnas där...på alla fyra igen...HAHAHA!

Klara / MASKA mera said...

Jo, inlägg nummer 2 men svar på del 1... Roliga färgblandningar på sockgarn... TAAAADAAAAAA!!!!
Är ju min specialitet och eftersom vår förvirrade arbetsnarkoman Kimpan inte dunkat in gatunumret än så gör jag själv reklam; MASKA mera, Roslagsgatan 22 i Vasastan. Du e såååå välkommen, var ju så länge sedan vi sågs!

Saltflingan said...

Jag har tre barn som numera är hyfsat stora (9,10 och 15), så småbarnslivet känns hyfsat avlägset numera (fast all tvätt och alla leksaker finns kvar på golvet =)). Men det jag kom att tänka på när jag läste det du skrivit var att jag vid varje barns spädistid fastnade för TV-program som jag aldrig skulle titta på annars, Med den äldsta var det något som hette "Lyckohjulet", med det andra Bingo lotto (jo det är sant) och med det tredje Jeopardy. I dag förstår jag inte varför. Men ska kanske vara tacksam för att jag inte fått barn nu och fastnat för Idol, Paradise Hotel eller någt annat.

Elena said...

Klara: He, he ... vilket kaos man gar gett sig in i va?! Tur att det är så fantastiskt kul samtidigt.

Verkligen kul överraskning med ny garnbutik i Vasastan! Kommer definitivt förbi någon dag framöver.

Saltflingan: He, he ... ja, man kan ju undra ibland vad dom visar på TV. Och än värre, vad man själv gör där framför TV:n. Numera är hur som helst TV:n utslängd på obestämd tid.