Min favoritpark är lummig, skuggrik och med en väldigt varierad trädflora. Vi går gärna till Konradsbergsparken på
Kungsholmen, som är en
landskapspark med unika ädellövträd. Kanske den vackraste stadsparken i Sverige.
My favourite park is thickly wooded, shady and with an wide range of trees. We often go to Konradsbergsparken in Kungsholmen, with it's unique deciduous forest with specially important trees from ecological standpoint. It's perhaps the most beautiful city park in Sweden.
Anar en trädälskande landskapsarkitekt bakom parken eller naturområdet. I sällskap av en nordisk flora kan vi ägna timmar åt att fundera på vilka sorters träd och växter som finns här.
I sense a tree loving landscape architect behind the park or nature area. Togehter with a Nordic Flora we can spend hours figuring out what kind of trees or plants are growing here.
I parken finns slottslika byggnader med ett utmärkande klocktorn som ändå fram till -93 huserade
Konradsbergs hospital för sinnessjuka. Och fram till åttiotalet var parken inhägnad, vilket förmodligen är varför parkens fantastiska träd är såpass orörda.
In the park are castle like buildings with a characteristic clock tower. Until -93 Konradsbergs mental hospital stayed in these buildings. And, all the way on to the eighties the park was surrounded by fences. This is probably why the parks fantastic trees are so untouched.
Idag huserar Lärarhögskolan i byggnaderna. Dessutom finns ett dagis i parken. Men trots att många passerar parken dagligen, på vägen till och från jobbet eller intilliggande Rålambshovsparken och så vidare, så är det inte många som stannar i parken längre stunder.
Today the Lärarhögskolan (school for teachers) are in the buildnings. There's also a preschool in the park. But even if many people pass the park daily, on their way to and from work or the adjacent Rålambshovsparken and so forth, not so many actually stay there for longer periods.
Sommartid hittar man visserligen enstaka solbadare eller någon som sitter under ett träd och läser. Och vintertid, när det finns snö, finns en bra backe för barnen att åka pulka i som en del barnfamiljer hittar till.
Summertime one can find individual sunbathers or someone sitting under a tree reading. And wintertime, when there's snow, some families come here for the great slope that suits small children who wants to sledge.
Och under tidiga morgontimmar kan man ibland se utövare av olika tai chi former i parken. Det är verkligen något speciellt att se äldre röra sig långsamt eller unga föra svärd i vackra rörelser. Mitt i en svensk park.
And early hours you can sometimes see practisers of various forms of tai chi in the park. It's really something when you see old people move slowly and yougsters using swords in beautiful motions. In the middle of a Swedish park.
Men ofta har man snarare parken mer eller mindre för sig själv. Kanske stör sig en del på bruset från den intilliggande bilvägen. Vi har dock vant oss vid den så att vi inte ens tänker på det numera.
But most oftenly you have the park more or less for yourself. Perhaps it's the noise from the nearby motor road. However, we've gotten used to it so much we don't even notice it anymore.
Parken är faktiskt väldigt lugn, har faktiskt aldrig sett något röjj eller stök. Och nästan inget skräp, trots närheten till folkliga Rålambshovsparken.
The park is in fact very calm, I've never seen any rowing or fussing. And almost no garbage dispate the nearness to the folksy Rålambshovsparken.
Parken har varit speciell för mig länge. Redan nittio, när mentalhospitalet fanns i parken, arbetade jag timmar på en gruppbostad för utvecklingsstörda. I ett av de nybyggda husen invid parken. Så många promenader och picnics blev det i den gröna parken.
The park has been special for me a long while. Already when the mental hospital was in the park, I worked on hourly basis at a sheltered accomodation for mentally retarded. In one of the newly built desidential-blocks in commection with the park. So many promenades and picnics we made.
Och många fler blir det. Alla bilderna i denna post är tagna med min iphone 3GS-kamera.
And many more to come. All pics in thid post are taken with my iPhone 3GS camera
/ 
Anar en trädälskande landskapsarkitekt bakom parken eller naturområdet. I sällskap av en nordisk flora kan vi ägna timmar åt att fundera på vilka sorters träd och växter som finns här.
I parken finns slottslika byggnader med ett utmärkande klocktorn som ändå fram till -93 huserade Konradsbergs hospital för sinnessjuka. Och fram till åttiotalet var parken inhägnad, vilket förmodligen är varför parkens fantastiska träd är såpass orörda.
Idag huserar Lärarhögskolan i byggnaderna. Dessutom finns ett dagis i parken. Men trots att många passerar parken dagligen, på vägen till och från jobbet eller intilliggande Rålambshovsparken och så vidare, så är det inte många som stannar i parken längre stunder.
Sommartid hittar man visserligen enstaka solbadare eller någon som sitter under ett träd och läser. Och vintertid, när det finns snö, finns en bra backe för barnen att åka pulka i som en del barnfamiljer hittar till.
Och under tidiga morgontimmar kan man ibland se utövare av olika tai chi former i parken. Det är verkligen något speciellt att se äldre röra sig långsamt eller unga föra svärd i vackra rörelser. Mitt i en svensk park.
Men ofta har man snarare parken mer eller mindre för sig själv. Kanske stör sig en del på bruset från den intilliggande bilvägen. Vi har dock vant oss vid den så att vi inte ens tänker på det numera.
Parken är faktiskt väldigt lugn, har faktiskt aldrig sett något röjj eller stök. Och nästan inget skräp, trots närheten till folkliga Rålambshovsparken.
Parken har varit speciell för mig länge. Redan nittio, när mentalhospitalet fanns i parken, arbetade jag timmar på en gruppbostad för utvecklingsstörda. I ett av de nybyggda husen invid parken. Så många promenader och picnics blev det i den gröna parken.
Och många fler blir det. Alla bilderna i denna post är tagna med min iphone 3GS-kamera.
