Stickgurun EZ

Har länge varit nyfiken på den eminenta damen Elizabeth Zimmerman och hennes berömda mönster och sticktekniker. Det började med att jag hörde talas om bebikoftan Baby Surprise Jacket, som stickas i ett stycke d v s helt utan sömmar. Här och här är andra som stickat denna mystiska kofta. Den tänkte jag sticka till lilltjejjen när hon kom för två år sedan, idag. Mycket vänliga Schoolhouse Press sände mig detta mönster helt utan kostnad med ett "vi tar betalt nästa gång du beställer från oss". Ändå kom jag inte till skott den gången. Inte heller till Leo blev det någon surprise jacket, som nu redan hunnit bli stor, nästan som en ettåring.

En av mina favorit-stickbloggar just nu är b r o o k l y n t w e e d. Med vackra foton och inspirernade text uttrycker han bland annat sin passion för allt som har med EZ att göra. Det är verkligen svårt att inte smittas av hans entusiasm. Hela EZ-biten verkar förövrigt vara en hype bland många stickare. Både här och där finner man förtjusande EZ-plagg. Så, nu har jag tagit tag i min nyfikenhet och beställt några böcker skrivna av henne, Knitting without tears samt Knitter's Almanac (de populära böckerna The Optionated Knitter och Knitting Around är däremot slut hos adlibris/bokus), och gått med i Zimmermania. Den sistnämnda är en klubb där man kan se vad andra EZ-entusiaster håller på med, men även bidra med sitt eget skapande på det här området.

Annars, dimper snart Interweave Knits vinternummer ner i min brevlåda. De söta Cowgirl Slipper Socks kan jag tänka mig att sticka, liksom tjusiga Tweed Beret. Venezia Pullover är väldigt vacker, men väl omfattande projekt för mig just nu. Ett par smarta Flip Top Mittens kan jag däremot tänka mig göra. Hittade du något intressant i det här numret?

Helt otroligt vad tiden har rusat fram de senaste åren. Nu är det tvåårsdagen sedan Anthea gjorde entré i vår värld. Det har varit underbart och spännande att få lära känna denna lilla person.

Anthea för precis ett år sedan, med ett ljus på tårtan, tog sig fram krypande och var inte alls lika vältalig som nu.

Om att komma igång med uppsatsskrivandet

Ja, nu längtar man verkligen efter att komma igång med uppsatsskrivandet. Småbarnslivet har satt krokben för nästan alla inplanerade pluggstunder. Har barnen inte varit sjuka, har barnens utvecklingsfaser överlappat varandra eller så har det regnat och vi varit tvungna att stanna hemma med överenergiska barn. På måndag är det i alla fall dags för lite ordning. Anthea ska äntligen få träffa sina nya dagiskompisar. Leonard är visserligen med mig på heltid men jag kan arbeta lite under sovpauser och lekstunder. Leonard har nämligen börjat sysselsätta sig själv längre stunder genom att hasa omkring på barnrumsgolvet och smaka, vrida och vända på allt han kommer åt. Det gäller att passa på, och så har jag ju kvällarna - ibland.

Uppsatsämnet har börjat ta form, jag kommer att titta på om EU:s regionalpolitik kan minska arbestslösheten i Stockholm. Ett aktuellt och angeläget ämne och mycket användbar kunskapen i min fortsatta karriär. När jag nämnde för min lärare vad jag ville skriva om kom han efter rasten med en bok till mig. Det visade sig att boken handlar om EU:s strukturpolitik (som är kopplat till mitt uppsatsämne) och är skriven av honom själv. Så, jag har en mycket insatt lärare och således möjligen en mer engagerad handledare.

Hittills har jag sökt reda ut begreppen inom detta område men nu är det angeläget att finna lämpliga dokument att utgå från i uppsatsarbetet. Dels aktuellt textmaterial att analysera. Det handlar troligen om strategier, planer eller lagar på EU-nivå och dess svenska tillämpning. Dels måste jag få fatt i lämpligt teorimaterial som bakgrund till min analys. Det finns en hel del information på nätet: EU har en bra hemsida med massor av länkar om EU:s regionalpolitik, några speciellt intressanta är: Regionkommittén samt Kommissionens inforegio. När det gäller stockholmspolitiken finns också en hel del. Stockholms Läns Landsting med Regionplane- och trafikkontoret, RTK samt Regionalplan RUFS 2001. Stockholms Stad med Stadens arbete med EU och internationella frågor. Regeringens information om storstadspolitik. Men även andra organ såsom Stockholm Region och Sveriges kommuner och landsting. EU-relaterade länkar om storstadspolitik: Urbanfutures, Eurocities och Urbanact är också värda att undersökas. Annan EU-information i Sverige finns i riksdagens EU-upplysning. När det gäller teorigrund kommer jag att utgå från Stockholms Universitetets bibliotek och de tidskrifter och böcker som erbjuds via dem. Även Riskdagsbiblioteket och Anna Lindh-biblioteket är bra.


Sist men inte minst finns det en del på hög politisk nivå som inser värdet av ett par mönsterstickade vantar. Och, tack vare detta finns risk för att euroetniska vantar blir högsta mode i Kairo, Paris, Tokyo och NY. Vad tror du?

Höstinspiration

Nu känns hösten påtaglig. Med barnen välpaketerade i galon och ullplagg tog vi oss till Bondens marknad på söder idag. Det småregnade och var lite småkyligt men med Birchen virad runt halsen (det var premiär) var det ändå ganska mysigt. Vi botanisera bland grönsaker och blommor och trots att variationen var begränsad hittade vi ett och annat. Ser märkligt nog fram emot hösten. Mysiga långfikor med paj på svenska höstäpplen och en rykande färsk cappuchino, varma soppluncher, promenad på gulnande löv, innemys med tända ljus ... mmmm.

Den vackra blombuketten vi fick från Katarina och Anders på Leonards namngivning har nu omvandlats till bedagad skönhet med förlängd livslängd.

I måndags lämnades hemtentamen in på Universitetet och då fick barnen följa med och se vart mamma pluggar. Vi passade på att njuta av naturen bakom Universitetet där vi bland annat hittade en rad äppelträd. Några äpplen fick följa med hem och utgör nu tillsammans med hästkastanjer plockade på hemvägen från tunnelbanan höstinspiration i det vackra fatet som Leonard fick av gudmor Katarina och Anders på namngivningen.

Från Bondens marknad fick vi bland annat med oss dessa vackra cerisa blommor. Minns inte namnet på dem men i och med att det var dags att stänga marknaden för den här lördagen fick vi dem för fyndpriset trettio kronor.

Efter att hemtentan var inlämnad kändes huvudet uttömt och jag behövde något att koppla av med för att ladda upp inför kommande pluggande. Då kändes det helt rätt att börja sticka på en Hedera-socka i knallröd färg. Spetsmönsterstickning av det enklare slaget gör att det bildas socka i rasande tempo.

Vårdsorgen

I min dröm om folkhemssverige ackompanjeras bilder av lyckliga människor hand i hand av "I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut, Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut ...". Yrvaken inser jag att folkhemmet raserat för länge sedan. Att lägga sig på tvären och tjura hjälper inte. Det är bara att acceptera de enorma skatterna utan att man får nämnvärt tillbaka, och samtidigt själv ta tag i byggandet av sitt drömhem.

Mödravårdens funktion borde ifrågasättas mer. Att gravida kvinnors oro inte tas på allvar är inte någon nyhet. Om jag någonsin blir gravid igen så kommer jag att ta tag i min egen mördravård. Det finns ju trots allt en hel del vård i privat regi - bara man betalar. Vad jag kommit fram till är inte problemet med dålig offentlig vård. Det handlar snarare om att vi måste inse att den inte räcker. Som vårdapparaten ser ut idag ges vården ut godtyckligt, och det duger inte. Ingen av oss ska behöva acceptera det. För att få tillfredställande vård är det nödvändigt att vi komplettera med det som vården inte ger oss. Kanske genom att spara pengar i någon form av buffert, betala vårdförsäkringar etc.

Det är nu fem månader sedan Leonard föddes. Det har varit stormigt och alldeles härligt att lära känna honom. Men Leonards ankomst till världen var traumatiskt för oss föräldrar. Vi har inte haft tid eller ork att få ett avslut på det hela. Av en vikarierande omtänksam sjuksyrra på barnavården har jag blivit rekommenderad att göra en anmälan till patientförsäkringen. Det handlar inte om att sätta dit någon utan om att vår son ska få stöd om det visar sig att slarv i vården är orsak till någon framtida skada. Anmälan måste ske inom två år efter "olyckan", så vi har tid på oss.

Den förebyggande vården är nästan obefintlig. Vården, som den verkar funka idag, träder in först när det krisar sig, i bästa fall. Detta är min erfarenhet, och mina näras. Om du vill ha en hälsoundersökning blir du nekad - du måste först uppvisa symptom. Om du får cancer är det tur - eller frågan om att du är stark som en tjur - som avgör om du får bäst möjliga vård. Om du har psykos och behöver psykolog, får du istället mer medicin - så du inte ska orka tjaffsa mer om att få psykvård.

Eller, som i mitt fall, om du känner dig extremt tung och har fruktansvärt ont i magen, höfterna, ryggen i samband med graviditeten så ges inget ultraljud för att mäta bebisen längd. Inte ens genom tjat. Och det är här tilliten brister. När barnmorskan på mödravården intygar att "det är kvinnan själv som känner när det är allvar." då inser man att man är lurad när sånt här händer. Glukosbelastning, som är en enkel procedur, finns inte med på världskartan. Istället ges råd av typen "Ooooroa dig inte, det är iiiiiiiingen faaaaaaaara, det är heeeeeelt normalt". Ändå var det samma barnmorska under förra graviditet, nio månader tidigare. Den gången var magen betydligt mindre. Trots mina ängsliga reflektioner om den absurda storleken på magen möttes jag av "det är baaaaara bra om barnet är större. Det är mycket sämre om de är små. Ja, du slipper ju amma upp bebin ... he, he." Istället för att tas seriöst återstår en känsla av att vara korkad och besvärlig som begär någonting utöver de vanliga mödravårdsbesöken.

Ja, vår Leonard föddes tillslut 5.2 kg tung. En "överraskning" vilket medförde att förlossningen blev mycket komplicerad och Leonard kom ut utan andning. Man visste först inte om han skulle kunna andas själv. Härifrån och framåt har jag inte så många betänkligheter. När man insåg hur allvarlig situationen var gjordes allt, som kunde göras i de bästa av världar. Genom datortomografi någon dag efter förlossning visade det sig att vår son inte hade fått några syreskador. Idag ser det heller inte ut som att Leonard fått några men. Men vi kan fortfarande inte vara absolut säkra. Egentligen inte förrän han kan gå. Och sedan finnas fortfarande risk för exempelvis ADHD. Riskerna är givetvis ytterst små. Men ändå. Och med vetskapen om att vår älskade Leonard utsatts för denna risk blir man arg ... milt sagt.

Andra bloggar om: Vård, Samhälle, Familj, Välfärd, Förlossning, Graviditet, Barn, Bebis, Mödravård, Barnavård genom Intressant.se

Hemtentatider

En reporter ringde idag från Aftonbladet angående ett kommande reportage i deras Family-bilaga. Den ska handla om mammor som stickar med andra mammor. Eftersom jag mest stickar hemma, endast enstaka gång i stickcafé eller ibland (gärna oftare) med vänner sedan förr (icke-mammor) kunde jag inte direkt föreslå mig själv som en kandidat för detta reportage. Dessutom är jag inte så angelägen om att synas i detta sammanhang, snarare harig för hur reportaget skulle kunna komma att vinklas.

Nu är det dags för terminens första tenta, det är nämligen frågan om följande hemtenta i kursen statsvetenskapliga metoder, med tillhörande bilaga. Laddar upp med Duchy Originals Ginger Biscuits ... yummy samt en god latte. Och så, in med mig i tentadimman - hela helgen! Break a leg!

Sockor och småbarnsliv

Nu är äntligen andra Pomatomus-sockan färdig. Ingen "second sock syndrom" här inte! Min slutsats är att de här sockorna var kul att sticka då de krävde min uppmärksamhet hela vägen. Slarvade jag det minsta med att hänga med i mönstret blev det lätt fel, särskilt i fotdelen. Är nöjd med slutresultatet, sockorna kommer definitivt att komma till användning. Regia's variegated färger funkade utmärkt till denna sockmodell. Däremot kunde jag inte hitta någon kul färgblandning. Denna blåbrunafärgblandning borde dock funka med exempelvis blåjeans. Nu saknas ett par lämpliga skor. En öppen modell skulle synliggöra det fina mönstret. Här är exempelvis en schyst sko där mönstersockan kommer till sin rätt. Dessa kraftiga sockor kräver också skor i en storlek större.

Det gick väldigt fort. Från singelböna till tvåbarnsmamma. Att ha barn sägs vara utvecklande. Men om det alltid är till det bättre är jag inte helt säker på... Som exempelvis mitt goda morgonhumör som inte längre är lika givet. När morgonen drar igång på alla växlar glömmer jag nämligen ofta att äta själv. Då är det inte så konstigt att jag går omkring och gnäller som en surkärring. Hoppas bara att denna nya sida inte permanentar sig och blir en ovana. En annan aspekt är att toleransnivån sjunkit pinsamt lågt ibland. Kan känna mig hysteriskt tacksam över att, visserligen hålögd, få hela fem timmars sammanhängande sömn. Förr krävde jag minst sju, helst nio, timmar. Antar att detta till viss del beror på min dotters helt fantastiska kommentarer i ottan. Det verkar som att hon processar allt nytt hon lärt sig dagen innan och så rabblar upp detta i ljus kvittrande ton.

Äckeltoleransnivån verkar också ha sänkts drastiskt. Det oundvikliga kladderiet kräver att man sänker sina ambitioner. Men Ibland går det hela till överdrift. Som när jag utan att tveka torkar bebispya på mina kläder eftersom papper inte finns till hands. Ja, ja, bebisen får ju inte ha fuktiga kläder på sig. Men ändå. Men det som fascinerar mig mest är när dagen går mot sitt slut, i mitt fall ofta redan i samband med nattning av småttingarna. Då somnar jag inte så sällan på leksakerna. Alldeles utmattad och oförmögen att flytta på dem. Inte konstigt man känner sig som en ostkrok när man vaknar. Det låter kanske som att det skulle vara synd om mig. Men det är inte sympatier jag fikar efter. Snarare att dela med mig av reflektionerna från småbarnsbubblan jag befinner mig i. Har du upplevt någon 'personlighetsförändring' på grund av livet med småbarn? Vad är din värsta farhåga vad gäller småbarnslivets? Berätta gärna.

The Godmother

När Leonard satt i gudmor och moster Annas knä i eftermiddags vände han sig ständigt upp med nyfiken blick för att titta vem som höll i honom. Hans begreppsvärld är i ständig utvidgning och han är väldig med hela tiden.

Matbiten är den största utmaningen för Leonard. Vår matglada kille hjälper gärna till med matningen genom att föra skeden mot munnen. Allting ska förresten in i munnen. Även mamma. Speciellt när man är väldigt hungrig.

Nu återstår bara tådelen på sista pomatomussockan. Så varför inte komplettera med ett par pomatomus-torgvantar som nästa projekt? Visserligen är de snygga, men jag vill nog variera mig med någonting helt annat härnäst.

Uppsatsidéer

Har en embryonal idé till C-uppsatsen i statsvetenskap. Den handlar om vilken roll regioner/kommuner/städer har i EU? I en värld där kommunikation och handel allt mer sker över nationsgränserna har internationellt samarbete allt större betydelse. Men samtidigt är det i det lilla samhället, i kommunen eller i länet som medborgaren har störst möjlighet - och inte minst intresse - att påverka. Tänk om exempelvis kommunerna själva rådde om sina angelägenheter inklusive kommunikationen med omvärlden, såsom EU? Då är frågan om det finns områden där nationen är en absolut nödvändig enhet? Om inte, skulle detta scenario innebära upplösningen av nationen? Litteratur jag tänkt anknyta till finns i första hand inom statsvetenskapen. Men, efter tips av en kursare planerar jag även att kika lite i litteratur inom Internationella Relationer-området. Att denna min övergripande undran kräver en tydlig avgränsning är förstås givet denna min lilla undersökning. Några möjliga uppslag skulle kunna handla om att:
* analysera något dokument från EU:s Regionkommitén med fokus på regionens roll.
* se vilket avtryck EU gjort i min kommun (el ngn annan)
* analysera 'EU-konstitutionen' gentemot någon konkret frågeställning
* studie av "triangeldramat" EU-städer-kommuner i något specifikt fall
Kommer du på någon annan intressant aspekt av min undran?

Det blir ytterst lite stickat med mina onda händer. Efter klädshopping (tyvärr bara till barnen) på stan idag fick jag ändå till några härliga rader på den andra pomatomussockan. Förresten, har du sett den välgjorda Psycho-liknande kortfilmen The Last Knit, som handlar om den totala garngalenskapen? Tjolahopp ... det är bäst man passar sig!

Leonard

Trettioåtta gäster senare är de väldigt tyst här hemma. Både Anthea och Leonard sover. När sista gästen kastat in handuken kunde vi snabbt återställa från fest till vardag. Vi hade gjort det enkelt för oss och köpt färdigt. Trots detta sitter nu småbarnsföräldrarna hålögda framför datorerna medan farfar läser en bok.

Det var alldeles överväldigande underbart att träffa så många nära och kära samtidigt. En stor dos vänner ger kraft inför stundande höstmörker. Dessutom bokades många framtida möten att se fram emot. Leonard, som nu är namngiven genom en hemsnickrad ceremoni, fick otroligt många vackra presenter. Och inte minst fick han två fina gudmödrar: min syster Anna och min vän Katarina.

Mmmm .... goda minnen. Innan jag sluter mina ögon för den här dagen ska det ändå fikas och så lite plugg. Mina händer tillåter däremot inget sticke, suck! Imorgon är det hur som helst val. Tror det blir regimskifte den här gången, vad tror du?

Fredagkväll med fisksås och MR

I samband med ett pågående studiearbete är funderar jag över innebörden i begreppet mänskliga rättigheter? Kan knappast klappa mig på bröstet och påstå att jag brinner eller engagerar mig för MR. Har visserligen varit medlem i Amnesty och lite halvhjärtat sneglar jag åt hyllan med rättvisemärkta produkter när jag handlar. Känner till delar av FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och förfasar mig över de vedermödor som bland annat stoiska Aung San Suu Kyi utstår i kampen för demokrati.

Men för mig handlar livet om prioriteringar. Har inte tid att satsa på folk i olycka på andra sidan jorden. Trots allt är mina nära och kära nummer ett. Därefter kommer grannskapet. Sedan kommunen, landet, regionen och världen. I den ordningen. Annars är omtanken bara en form av hyckleri. Om man bryr sig mer om andra än de sina, filosoferar jag så här på fredagkvällen.

Kvällens gäst är ingen mindre än barnens farfar. Honom vill vi gärna bjuda på nyttig omegaspäckad fisk. Det ser allitd så enkelt ut när min man vevar ihop en sås. Ikväll får fisken sällskap av dijonsenapssås och inget passar väl bättre till än äkta basmati ris.

"Bara Dari" basmatiriset, som vi brukar köpa i vår favoritbutik Daglivs på Fridhemsplan, levereras numera i en supersmart förpackning! Vad sägs om en äkta dragkedja på rispåsen?!

"Knit a shawl" course at Folkuniversitetet

Folkuniversitetet is arranging an English speaking knitting course for beginners in Stockholm which I will be leading. The course "Knit a Shawl" begins 8th of October and consists of three 2 1/2 hour lessons. There are still room for some more participants so don't hesitate to join us if this sounds interesting to you. Or, if you have an English speaking friend who would like to learn how to knit then perhaps this could be a good opportunity for him/her?

Sakta, några rader åt gången...

Trodde att karpalunnelsyndromet skulle försvinna efter förlossningen men har tyvärr fortfarande känningar av det. I och med att det är hormonrelaterat lär det väl inte försvinna förrän jag slutar amma helt. Det blir ju inte bättre av allt antecknande på föreläsningarna heller. Det blir alltså mest att jag stickar några (efterlängtade) rader om dagen. För närvarande på andra pomatomussockan. Är klar med skaftet och pysslar nu med hälen. Vågar inte ta i mer ifall jag skulle provocera fram mer omfattande känslobortfall i handen. Så passande då att nya numret av ezinet [Billigt garn mm] äntligen är ute igen. I detta nummer finns nämligen intressant länk om hur man botar karpaltunnelsyndrom genom några övningar som jag definitivt tänker pröva! Vidare finns länkar om övningar så man orkar sticka mer, några rapporter som visar att stickning är bra för den mentala hälsan samt givetvis annat sticktokigt och fiffigt! Min gamla bekant Anna Lundevall (redaktör) är sig lik!

Häromdagen pekade Anthea på dataskärmen och sa "TITTA MAMMA SIDA!". Först förstod jag inte vad hon ville men insåg snabbt att det var min blogg hon syftade på. Antheas lär sig nya ord varje dag och använder dem till att bilda nya meningar på löpande band. Att få en glimt i en knappt tvåårings värld bjuder på många roliga överraskningar. En annan gång när jag matade Leonard med smakportion, vilket vi nyligen börjat med, sa Anthea omtänksamt: "GÅR BRA MAMMA MATA BEBI BROR?". Min man och jag tittade paffa på henne och varandra och insåg att vår lilletjejj precis uttalat en sexordsmening. Och visst går det bra att mata lillebror, han är jätteduktig trots att det mesta hamnar på haklappen.

Antheas största intresse just nu är "JUR". Det duger bra med "KATTEN" och "KIKI" (kanin) där vi bor men helst skulle hon vilja se kor och grisar. Grisar kanske vi kan se på någon av H4-gårdarna i stan. Men kor är det värre med. Vi försöker istället locka med bisonoxarna och älgarna på Skansen. Men hon står fast, hon vill se dessa djur som producerar hennes älskade "MKBOA" (mjölk). Så vi får väl försöka bege oss till någon bondgård. Någon som har bra tips?

Småbarnsliv, plugg och stickning

Verkar gå i min mormors fars, Uuno Varis, fotspår när det gäller statsvetenskapens teori och praktik. Denne man verkade i slutet av 1800-t i östra Finland och bidrog bland annat till att där ändra på lagstiftningen för sänkt rösträttsålder. I mitt fall är det inga storgärningar att tala om utan handlar än så länge mest statsvetenskaplig teori.

Planen i höst är att skriva uppsats på c-nivå inom europapolitikområdet. I förlängningen är ambitionen att arbeta inom detta område. På kursen föregås uppsatsarbetet av fördjupning inom statsvetenskapliga metoder. Därefter ska det fnulas på problemfråga till uppsatsen. Europapolitik är inte alltid lätt att göra undersökningar om då mycket av materialet som produceras i EU-apparaten hålls bakom lyckta dörrar (också ett av problemen med 'ett demokratiskt EU'). Jag ser fram emot att komma fram till något intressant att skriva om. Har du någon bra idé?

I bokhyllan ligger Norogodis och väntar på att användas. Har mönster klart så det är egentligen bara att börja sticka. Men först måste jag avsluta några gamla stickprojekt. Och plugga. Och vara mammaledig ... eller mammaupptagen som det kanske borde heta.

Hur fångar man en bustjej på bild? Ja, det går inte ens när hon är nyvaken och äter pappas supergoda Sesam-Nilabborre med spritärter och ris. Anthea har (äntligen) kommit in på Montessoridagis. Hon börjar om en och en halv månad, lagom till att hon blir två. Vi tror att det kommer att passa vår klipska finurliga tjej alldeles utmärkt.

Kusin Adrian

Annars är det kul att sitta på skolbänken igen och lära sig statsvetenskapens metod och tillämpning. Många böcker är det att plöjja. Och så en hel del grupparbete. Visserligen är det nyttigt att i grupp bearbeta teorin. Men om man hamnar i lag med en trög madam kan det vara precis det motsatta. Ge mig luft. Eller ska jag byta grupp?

Moster Maja och kusin Adrian var på besök i eftermiddags. Anthea tyckte jättemycket om att leka med sin gudmor och för Leonard var det extra kul att bekanta sig närmare med jämnårige kusinen.

Leonard gillar att ligga på mage och träna ryggen medan han från nytt perspektiv ser världen. Med höljutt joller, leende och glimt i blicken han charmar föräldrarna och syster. Att ensam lattja med prylar går inte lägre att mäta med familjens gemenskap eller kittel. Skratta högt gör han ofta och om han kunde prata skulle vi höra: Lek med mig, prata med mig, kittla mig, gosa med mig, lämna mig inte ensam.

Imorgon ska maken ställa en fråga i SVTs Ufrågningen. Då vi inte har TV hoppas jag att någon vän spelar in på DVD.

Hjärngympa

Minröjj, tetris ... dessa kära dataspel som snarare är en form av meditation än något som stimulerar till fantasi eller klureri. Under studietiden var dessa beroendeframkallande spel tilflyktsorten under många tentaperioder. Istället för att plugga kunde jag sitta i många timmar och sortera geometriska former eller försöka röjja minor. Nu finns ännu ett spel i denna kategori:Gissa vem som satt till mogontimmarna i natt med detta spel. Kan det ha något att göra med att jag studerar igen? Googles imagelabeler funkar så att du gissar namn på bilder snabbast möjligt tillsammans med en medspelare någonstans i cyperrymden. Ja, inte nog med att du sitter och spelar bort värdefull tid så arbetar du gratis åt google genom att beteckna bilder på internet. Tanken är att sökning av bilder på google ska bli allt mer träffsäkert. Mitt high score idag är 1300.

Fjärilar hemma

Min fascination över smågrodor har fått konkurrens. Inte för att mitt intresse för grodor någonsin kommer att avta. Mina keramikkärl med små grodor kommer följa mig till graven. Har redan ett halvt dussin muggar, två krukor, två skålar, en burk, en ljuslykta med små grodor på tillverkade av Helena Löwenhielm inköpta på Krukmakeri Lilla Grodan. Har även en del andra keramikkärl med smågrodor på, från Spiti.

Min dotter har inspirerat mig till att förjusas även över fjärilar (dock inte nattfjärilar). Dessa esoteriska, lekfulla, lätta och vackra väsen är så otroligt rogivande att se på. Fjärilsprylarna från Designista är som gjorda för min dotters lekrum. Hon har redan en grön fjärilskrok och det lär bli minst en till. Om vi dessutom köper lampan finns risk att den istället hamnar i mammas och pappas sovrum.

Snyggaste knit-purl loggan har Lisa/VisaLisa skapat. Olika t-shirtmodeller med detta tryck går att få tag på hos Visa Lisas Cafépress

Barmamama ticka

När mamma viftar på trä- eller metallpinnarna bildas 'bupa' (strumpa), 'kal' (sjal) eller 'kohta' (kofta). Det är inget märkvärdigt för min dotter Anthea. I hennes värld stickar mammor, tanter och ibland även pappor. Det har hon sett i sina barnböcker:

Förutom att Tant Berg i 'Lotta på Bråkmakargatan' har en vacker stickad kofta på sig. På sofflocket hemma hos henne ligger stickningen och väntar medan hon umgås med Lotta.

Pingus pappa fixar lätt en ny halsduk av garnet som Pingu har med sig efter att av misstag ha repa upp sin gamla halsduk.

När Barbafamiljen är ute i naturen och njuter av livet tillsammans passar givetvis Barbamama på att sticka.

Muminmamman plockar gärna fram stickningen ur korgen då hon sitter på någon klippa i den Åländska skärgården. Det blir kanske en värmande hösttröjja till Mumintrollet?

Att stickning är en kul syssla tycks Anthea förstå. Undrar om hon själv kommer att gilla att sticka när hon blir lite äldre? Kanske sitter vi idylliskt och stickar på varsin strumpa, dricker thé och diskuterar tilsammans framför brasan i vårt framtida drömhus. Hon har i alla fall en ivrig lärare i mig. En som gärna bistår med allehanda sticktips.

Garnfynd

Titta vad jag hämtade från 'posten' igår. Mmmm ... sex mysiga 100 g nystan av Rowanspun Aran till reapris från Cucumberpatch i färgen heath. De har en dov nyans av lila med inslag av rött på tweedvis.

Funderar på att sticka en kofta eller tröjja till mig själv, men har ännu inga uppslag. Skulle gärna titta in hos The Knitting Garden för att leta i gamla Rowan magazin efter inspiration. Dock kommer jag av okänd anledning inte in på denna annars bra webbsite. När jag får lite tid över ska jag bege mig med hela bebiskonkarongen till Wincent och bläddra där.

Ett barn&familj ezine, som jag ämnar följa, har uppstått i bloggvärlden: Living by C&W

Intrasslia

Hösten känns allt mer påtaglig. Tilltagande mörker och kyligare luft gör att man drar koftan allt tätare mot kroppen. Att det är bra med mörkt på kvällen för barnens sömnrytm är en klen tröst. Att tänka på alla mysiga théstunder och frestande vintermat som väntar bakom hörnet hjälper heller inte mycket. Endast solen och värmen kan ge mig full energi. Då är det tur att hösten innnebär uppstart av en mängd nya aktiviteter. Genom att engagera mig i dessa kan jag till viss del distrahera mig från höst- och vinterdeppigheten. Ja, Anthea har blivit så 'stor' nu att hon ska börja på förskola (helt själv - utan oss föräldrar). Mannen min ser fram emot att på allvar köra sin firma. Själv ska jag vid sidan av mammaledigheten med Leonard läsa statsvetenskap på C-nivå (så gott det går). Och så ska jag sticka!

Stickning är en hel vetenskap. Det upptäckte jag ganska snart. Det går att mossa in sig precis hur mycket som helst. I samband med stickandet av Anouk var min plan att jag skulle lära mig mönsterstickningstekniken intarsia. Fickorna stickas nämligen med denna svåra teknik. Med en stor portion självförtroende gav jag mig i kast med denna utmaning häromdagen. Efter några misslyckade försök insåg jag mina begränsningar. Antingen förstår jag inte den här teknikens tillämpning. Eller så är intarsia helt enkelt inte en teknik för mig. Som tur är erbjuder stickbeskrivningen "duplicate stich" som alternativ till intarsia. Betydligt enklare. Så nu har jag återvunnit självförtroende vad gäller enklare mönsterstickningar.

Alla delar till Anouken är nu uppstickade och endast moteringen av fickor/remmar samt påsyning av knappar återstår. Mönstret anger ingen specifik teknik för att sy på dessa delar. Har hittat tips om påsyning av fickorna av mind of winter som jag kanske kan ha nytta av. Annars får det bli att jag syr fast med 'vanliga' stygn.

Birchen, min vän i höstrusket!

När kylan kommer och åskan går så trottaren på Odengatan rasar igenom känner jag mig sugen att vira in mig i en stor mohairsjal. Vilken tur att jag är klar med min mega-Birch då! Ja, denna generösa kreation kommer definitivt att bli en trogen följeslagare i höst!

Ser många möjliga användningssätt. Traditionellt svept över axlarna med lös knut fram. Kanske när jag sitter och kurar på balkongen med en rykande kopp cappuchino. Men troligen oftast virad slarviga varv runt halsen innan jag hastar ut i storstadsvimlet. Men det finns andra sätt. Sjalen är ju knappast ett nytt påfund. Redan de gamla grekiska kvinnorna under antiken kunde bära sjalen med stil. De eleganta fransyskorna på 1800-t visste knappt några gränser för hur de skulle använda sina kära sjalar. Så varför inte experimentera i höst. Kanske slänga sjalen sådär världsvant nonchalant över ena axeln eller kanske täcka håret med den som en mystisk trollgumma. Eller kanske inte ...

Supermjuk och värmande med sina sjuttio procent super kidmohair når den fritt hängande ända ner till knävecken. Ändå är den här sjalen ultralätt. Den väger knappt hundra gram.

Mitt första ebayköp någonsin blev ett socknystan av märket Regia i en mängd röda nyanser. Den poserar här stolt med matchande rönnbär i bakgrunden.

Kan du gissa vad detta är? En ledtråd finns i Knitty våren 2004. Det är ett gammalt projekt som dragits fram ur gömmorna. Hittills är resultatet visserligen ganska sladdrigt och bitvis glest mellan maskorna (inser att garnet jag använder är trettio procent tunnare än mönstret anger). Inte heller är färgvalet det bästa (det var första gången jag beställde garn online...). Men jag kan inte motstå det här lite smågalna mönster. Och när jag ändå stickat framstycket så är det ju inte så väldans mycket kvar...

"En gigantisk kontrollerad härva"

Min man såg på mig med en klurig blick häromdagen och undrade: "Hur definierar man egentligen stickning? Kan man inte säga att det är en gigantisk kontrollerad härva?". Lite motvilligt kunde jag väl hålla med honom. Men när jag tänkte lite till och tittade på det jag höll i händerna förstod jag plötsligt vad som hade inspirerat honom till denna hans egenhändigt formulerade definition, Min Birch. Ur hans synvinkel handlade det om nysta efter nysta som med stickornas hjälp omvandlades till en stor chunk med typ .. tyg. Och visst är det väl så, på sätt och vis. För mig handlar det dessutom om att skapa en färdig produkt. Genom att följa några raders mönsterbeskrivning är det möjligt att skapa användbara plagg, accessoarer eller heminredningsdetaljer. Men inte minst handlar det också om att få ro i sinnet.

Idag tog nysta tre slut och det är fortfarande ca tio mönsterupprepningar kvar av min Birch. Den är redan väldigt stor så det blir en supergosig jättesjal att linda in sig i. Jag kan svepa in mig i denna så jag ser ut som en himation-invirad kvinna från antikens tid. Himation är det vi idag kallar för mantel. Jag vet det varandes fru till en arkeolog ... och stickandes en jättestor organiserad garnmassa.

Hur som helst, för att kunna avsluta Birchen var jag tvungen att garnshoppa. Och då kunde jag lika gärna skriva ihop en hel garnshoppinglista. Så det bar av till Odenplan och Wincent där de har allt man kan tänka sig från Rowan. Förutom Kidsilk Haze nysta nummer fyra bidde det ett nysta Felted Tweed i färgen 155 Ginger till en Shedir samt ett nysta Cotton Glacé i färgen 741 Poppy till söta bebiskor ur boken Sticka till busiga barn. Nästa garnstopp var Ljungqvist garn där jag frossade i Garnstudions alpaca inför de stundande kraftiga prishöjningen. Det blev ett gäng vardera av rosenrött 3620, grönmelerat 7238 och blåmelerat 7240. Priserna höjjs visst med över 30 procent i höst.

Efter en rad dagar med regn och rusk har solen äntligen kommit tillbaka. Ja, jag får visst inte nog av värmen, Tomaterna på balkongen har nu börjat få färg men vi låter dem mogna lite till. Det blir Anthea som får skörda årets första tomat. Kanske redan imorgon bitti till frukosmackan.

Vem tar hand om knyttet?

När jag läste i svenskan om en pappa som inte får pappaersättning för att vårda om sitt fyra månader för tidigt födda barn höll jag på att tappa hakan i morgonlatten. Mina små problem med att få tid till tentapluggandet mitt i småbarnslivet framstod plötsligt i nytt ljus. En del får kämpa så himla mycket för att ens få vara med sin förtidigt födda försvarslösa bebis. Ja, vem som helst kan förstå att man inte vill lämna sitt barn i nöd. Att vara fyra månader för tidigt född innebär troligen att man är i behov av både neonatalvård och sina föräldrars kärleksfulla närvaro samt omvårdnad. Som i det här fallet, hade sjukhusets kurator sagt att pappan hade rätt till ersättning. Läkare hade alltså skrivit på ett intyg om att pappan behövs tillsammans med mamman i omvårdnaden av barnet. Vet ju själv hur det funkar för Leo var på neonatalen sin första vecka i livet. Vi har en socialdemokratisk regering. Behöver jag säga mer... Har sett till leda på hur de klappar sig på bröstet om säger att de värnar om de svaga och via bidrag vill jämna ut olikheterna. Här är ett solklart exempel på hur samhället snarare misshandlar en man som redan ligger ned. Troligen en invandrare som arbetar stenhårt, har dubbla jobb, trots att han inte har en heltidsantsällning.Troget går han till jobbet år efter år i tron att hans skattepengar går till någonting vettigt. Han är busschaufför och vårdare med en hyfsad ekonomi som givetvis lätt rämnar då han varken kan jobba eller får någon ersättning. Ungefär som att han inte har annat att fundera på när han sitter där vid kuvösen och håller sitt lilla barns hand. Istället får han rådda med det administrativa, vända sig till olika instanser som gång på gång ger honom avslag. Detta trots att de inte ens har bemödat sig om att titta närmare på hans fall. Avslaget är givetvis åt helvete, men det finns dessutom alldeles uppenbara okonsekvenser i avslaget. Han får avslag för att han inte har schemalagt jobb. Det ena är visserligen inte det, men det är det andra. Jag skrubbar mig på huvudet och undrar. Får man anställa vem som helst på föräkringskassan. Dessutom måste mannen ordna med lån på 40000 kr för att de överhuvudtaget ska kunna klara sig. Allt detta hade han sluppit om han instället hade varit en latmask med arbetslöshetsersättning. Då hade han dessutom kanske fått (varit tvungen att) gå kurs på något flott ställe i hur man viker papper eller något annat väsentligt.

På intressant.se finner du andra bloggar om: samhälle, politik, vård, familj, socialdemokraterna

Plugga med småbarn.

Det bli en ny erfarenhet att plugga med två småbarn och (förhoppningsvis) komma iväg och tenta på lördag.

Leo, ska heta Leonard (ja, från början skulle han ju heta bara Leo), Janos (efter farfar) och Kaiser (hmm, det är en allt för avancerad historia), Han har blivit en riktigt dreggelkille, kanske är det tänder på gång? (Det är mormor Kirsti som hålller Leo på bilden.)

Anthea ritar ("rita, måla") gärna med pappa och kanske kan man ana ett visst intresse åt det konstnärliga? Hon ritar redan fina cirklar och fiskar ("sikoa"). Sådan pappa sådan dotter kanske?!

Titta förresten vem som dök ned i brevinkastet idag ... yogamannen! Han ser lite väl allvarlig ut tycker jag. 

Kanske skulle han behöva slappa framför ett sticke och uppleva meditationen som det kan ge. Och, så skulle han förutom ro i sinnet få ett konkret resultat. 

Kanske en FAKE-A-GAMO väska, en Shedir mössa eller varför inte ett par Blueberry Waffle socks?

Att somna framför stickningen

Igår höll jag för första gången på att somna framför min stickning. Känslan kunde säkert liknas vid att "somna framför ratten". Det har visserligen aldrig hänt mig men likheter finns tveklöst mellan långkörning och långrandig stickning. Monotont arbete med knappt märkbart resultat. Sent på kvällen. Utmattad efter en intensiv och trevlig dag med gäster och barnbus. Och givetvis blev det tokfel. Massor av aviga maskor på rät rad. Ajj, ajj, bara att repa upp med fumliga trötta händer.

För att jaga bort tristessen som uppkommer med detta sega sticke har jag andra dagar prövat på att sticka fort. Den optimala hastigheten är då det går fort som tusan men utan minsta fel. Att bara finnas till i denna stickhastighet är meditation. Men med växande hugrig bebis och leksugen lilltjejj är pauserna mer frekventa är sticktillfällena. Yarnharlot, hon som också skrivit boken At knits End, beskriver humoristiskt i sin blogg hur hon upplever stickningen av Birch. He, he ... man är ofta inte ensam om sina stickerfarenheter. Och det är just något av det fina med alla dessa goa´ stickbloggar. Att få ta del av varandras stickäventyr.

Nu är hur som helst de första två nystanen avklarade och ett halvt ska vara kvar att sticka upp enligt beskrivningen. Antagligen stickar jag mycket löst för jag misstänker att det kommer att behövas betlydligt mer garn för den här sjalen. Uppläggningen bestod av 299 maskor (!). En mönsterrapport består av åtta rader som också innebär en minskning med tio maskor. Den här sjalen börjas i triangelns bas. Efter två avklarade nystan är jag i rapportupprepning nr elva och har således ca 190 maskor kvar på pinnen. Det motsvarar nitton rapporter eller 152 rader. Raderna blir visserligen allt kortare men vi får väl se hur långt min tråd på nysta tre räcker. Om det ens kommer att räcka.

Farväl smaklöshet och välkommen god stil !!

Första nystanet av det 'jelly'-färgade Kidsilk Haze är nu uppstickad in i den blivande Birchsjalen. Trots att den är fjäderlätt är den väldigt varm att sticka på i sommarhettan. Raderna är lååååååååånga men för varje varv minskas den med någon maska. Birchen är baserad på enkla mönsterupprepningar och enligt sjalmönstret är det nu ca ett och ett halvt nystan kvar till färdig sjal.

Slutet av 80-talet och början av 90-talet var inte direkt modets glansperiod. Jag är inte mycket för tröjjor med överfluffade och formlösa passformer. Kläder ska inte dölja bärarens kropp utan framhäva det vackra. Ursäkta Kim Hargreaves, men även du bidrog till detta elände bland annat i form av designen hos de då populära flätmönstrade jeanströjjorna. Och inte bättre vetandes startade jag någon gång under den här tiden upp två ambitiösa projekt, en killtröjja och en tjejjtröjja. Visserligen aldrig avslutade. Och tur är väl det.

Flätorna är underbara (ovan kabel á la Balenciaga?) men passformen är hjälplöst oformlig. Och jag har säkert lagt in massor av tid och hjärta in i dessa projekt. Men nu är det är dags att säga farväl till dessa gamla projekt. Garnet ska istället användas till nya användbara plagg. Denim People med snygg design av bl a Kim Hargreaves kommer säkert väl till pass.

Grönt är skönt!

2006 är förmodligen ett speciellt år för min syster Anna. Hon är numera kulturvetare, ska bli gudmor till vår lille Leo och så i helgen gifte hon sig med mannen i sitt liv, Magnus. Det var ett vackert bröllop en fantastisk ljummen sommardag! Vigselförrättaren var brudgummens moster. Från kyrkan åkte de nygifta iväg i en turkos Cheva. Efteråt påpekade min fars pysslig (grek-cypriot) att duvorna som stod och pickade i sig riset symboliserade välgång för paret. Fast han blinkade och menade att de förmodligen kommit snarare för matens skull.

Upptäckte att mina senaste sticken är i nästan samma färg. Den till vänster ska bli en Log Cabin Socka ur boken Handknit Holidays i Garnstudios Eskimo i färg 29 (lime-oliv) och den till höger ska bli en fjäderlätt Birch sjal i Rowans Kidsilk Haze i färgen Jelly. Sockorna ska bli till min man och sjalen ska värma mig på hösten.

Tomatplantorna på balkongen har bestämt sig för att storproducera på alla vis. De är redan dubbelt så långa mot vad som angivits på fröpåsen. Och, de har formligen exploderat i små gröna tomater som växer till sig snabbt. Snart kan vi skippa Vivotomaterna och övergå till ekologiskt odlade storstadstomater.

Första sockan klar!

För två år sedan fick vi en väldoftande stickling med söta blommor på av min mans vän biologen M. Denna doftpelargon är numera en 'buske'. Idag brast den helt oväntat ut i blom för första gången sedan vi fått den.

Idag blev jag också klar med min första socka någonsin! Kanske är det typiskt mig att börja med en avancerad sådan. Nu återstår den andra, men jag tror att den får vänta ett tag. Det är ju tid kvar till höstkylan. Och, så har jag andra kul stickprojekt som pockar på.

Otakt i stickandet och drömmar om fjäderlätta sjalar

Sticktakten i sockstickandet är ojämnt. Mest små stickstunder här och där. Ibland kan det förståss bli någon timma när barnen sover och jag inte är allt för trött. Igår var en sådan kväll, och jag kom en bra bit på första sockan. Upptäckte sen att jag missat en viktig del i mönstret. Det blev sex rader utan viktiga YO:s. Det var bara att repa upp och försöka fånga upp alla de pyttesmå maskorna. Puh, det var segt men man får skylla sig själv när man blir alltför bekväm och tror sig 'kunna' ett avancerat mönster.

Är sugen på att göra riktigt fjädelätta sjalar. Senaste tidens garninköp har således bestått av tunnt mohairgarn. Lilamelerad kidmohair/siden samt cerise (blev dock ingé bra på bilden) kidmohair/nylon från Anntorps Väv. Och, kidmohair/siden i nära på självlysande grönt från Wincent. Det blir troligen en Birch men är även på jakt efter andra intressanta sjalmönster. Har du något tips?

Leo växer stadigt. Nu två månader och en vecka! Soligare bebis får man leta efter. Han är mest lugn och glad. Trodde aldrig det kunde vara så lätt att ha att göra med ett spädbarn. Med Anthea var allt betydligt mer intensivt. Leo däremot, han bara 'hänger med'. Numera är hans storsta hobby att sitta och spana på folk. Han orkar sitta bra stunder utan stöd för nacken. När han sen är trött knorrar han till lite. Även om han helst skulle vilja fortsätta att sitta så i timmar.

Det går nu att tjuvtitta på kommande Interweave Knits höstnummer. Den mycket vackra 'Equinox Yoke Pullover' skulle jag kunna tänka mig om jag var lite bättre på flerfärgat, 'Target Wave Mittens' skulle jag däremot kunna tänka mig ge ett försök.

Sockan som växer i takt med mina gråa hår

Veckan hittills har bestått av barnens läkarbesök. Antheas nässelfeber visade sig vara den berömda tredagarsfebern, vilket konstaterades efter läkarbesök måndag och tisdag. På onsdag var det ordinarie läkarkontroll för Leo som växer stadigt. Visserligen kan vi inte klaga på vårdcentralens läge i slutet på norrmälarstrandspromenaden, vid stadshuset, men det är skönt att kunna vara hemma och ta det lungt emellanåt.

På förmiddagen är balkongen bästa stället att vara på och slappa med en stickning. Frappé är ett dagligt måste nu i värmen. Hälften vatten hälften mjölk och massor av is ska det vara och det var tur att jag köpte på mig fem paket Nescafé Classic i Athen förra sommaren. Det ska ju vara den grekiska varianten av Nescafé för att frappén ska bli helt perfekt!

Nu börjar äntligen mönstret på min Pomatomus bli synligt. Har repat upp sticket två gånger då det först blev allt för löst i stickövergångarna och k2tog istället för k2tog tbl ungefär tio mönsterrader. Det tar tiiiiid men jag är envis! En av strumpstickorna som är gjorda i metallarmerad plast bröts just av där metal möter plast Inte så smart konstruktion måste jag säga. Och jag borde lyssnat på min intution och köpt trästickorna trots butiksbiträdets 'övertygande' försäkran om plaststickornas tålighet.

Igår misstänker jag att min vän Gunilla fick en överdos av småbarnslivets baksidor. Anthea har ju efter en tuff tredagarsfeber visserligen börjat tillfriskna men är fortfarande helt ur sina gängor. Frustrerad och ilsken uttryckte hon sitt missnöje över det mesta. Leo var törstigare än någonsin i sommarvärmen och ville ha uppmärksamhet titt som tätt. Gunilla höll ändå tappert humöret uppe och distraherade Anthea bäst hon kunde medan mamma och pappa kastade i sig grillad lax respektive entrecote.

I höst ska vi tillsammans med Katarina försöka återta stickjuntan som rann ut i sanden. Inte minst för att jag inte ville ta i ett par stickor p g a någon form av graviditetsnojja. Inge' vidare sticklärare som inte själv har lust att sticka va?! Tills dess får vi fundera på något intressant stickprojekt. Gunilla, vad tror du om penisfodral? Det kanske kunde vara kul och enkelt att sticka - någon som har ett mönster?

Sommar-Knitty är ute med lite godsaker. Bebitulpanskor, baudelairsockor och carpathiahandskar kan jag tänka mig att sticka!

Sockstickning och åldersnojja

Numera har jag svårt hålla koll på åldern. Viserligen är ålder ganska oviktigt för mig. Men det kan vara pinsamt att stamma fram en ålder som är rätt - med plus minus två år. Så, ja ordnade födelsedagsfika för tjejjvännerna. Inte för att jag känner att jag har ett överflöd av tid över för festligheter. Inte minst bebin måste ju ammas var annan eller tredje timme. Men en fika hemma är lättordnad och så går det ju att amma ledigt bland väninnorna.

Det var fantastiskt att ha så många vänner samlade och kunna bubbla om vardagens angelägenheter tillsammans. Det blev också mycket "prat i munnen på varandra", Ivriga samtal om villarenoveringar, jobb, graviditetproblem, hobbytips och så skvaller förståss. Jag fixade tre sorters kakor: jordbuggstårta, rabarberpaj och kladdkaka. Rabarberpajjen fick mest beröm, jordgubbstårtan var somrigt god medan kladdkakan var en katastrof. Smaken var visserligen förträfflig med rom och mandel. Men, vi misstänker att mandeln är orsaken till att vår dotter just nu har nässelfeber och nässelutslag. Hon sover som hon aldrig gjort tidigare. Hur som helst, en efter en droppade vänninorna av efter fikat. Några blev dock kvar på grillning. En given rätt var Souvlaki! Inte nog med att det var en fin dag kommer jag nog att komma ihåg min ålder i år.

På stickfronten har jag vågat mig på orpövad mark - sockstickning! Det fantastiskt vackra Pomatomus-sockorna ska jag försöka sticka upp i sockgarn från Regia. Att sticka med strumpstickor är nytt, och det går väl sådär. Det är svårt med stickfastheten mellan stickorna. Även om jag tycker att jag spänner åt tråden vid stickbytena blir det löst som fan. Det syns tydligt på sticket var stickövergångarna är. Kanske borde jag sticka med rundsticka istället. Men jag är inte mycket för att avvika från mönster, speciellt inte när jag känner mig grön på ett område.

Annars får stockstickandet godkänt av mig. Socksticket är lätt att trycka ned i väskan och att dra fram.i tid och otid. Nu längtar jag efter att få några minuter över för att sticka några rader på mina blivande Pomatomusar!