Småbarnsliv, plugg och stickning

Verkar gå i min mormors fars, Uuno Varis, fotspår när det gäller statsvetenskapens teori och praktik. Denne man verkade i slutet av 1800-t i östra Finland och bidrog bland annat till att där ändra på lagstiftningen för sänkt rösträttsålder. I mitt fall är det inga storgärningar att tala om utan handlar än så länge mest statsvetenskaplig teori.

Planen i höst är att skriva uppsats på c-nivå inom europapolitikområdet. I förlängningen är ambitionen att arbeta inom detta område. På kursen föregås uppsatsarbetet av fördjupning inom statsvetenskapliga metoder. Därefter ska det fnulas på problemfråga till uppsatsen. Europapolitik är inte alltid lätt att göra undersökningar om då mycket av materialet som produceras i EU-apparaten hålls bakom lyckta dörrar (också ett av problemen med 'ett demokratiskt EU'). Jag ser fram emot att komma fram till något intressant att skriva om. Har du någon bra idé?

I bokhyllan ligger Norogodis och väntar på att användas. Har mönster klart så det är egentligen bara att börja sticka. Men först måste jag avsluta några gamla stickprojekt. Och plugga. Och vara mammaledig ... eller mammaupptagen som det kanske borde heta.

Hur fångar man en bustjej på bild? Ja, det går inte ens när hon är nyvaken och äter pappas supergoda Sesam-Nilabborre med spritärter och ris. Anthea har (äntligen) kommit in på Montessoridagis. Hon börjar om en och en halv månad, lagom till att hon blir två. Vi tror att det kommer att passa vår klipska finurliga tjej alldeles utmärkt.

Kusin Adrian

Annars är det kul att sitta på skolbänken igen och lära sig statsvetenskapens metod och tillämpning. Många böcker är det att plöjja. Och så en hel del grupparbete. Visserligen är det nyttigt att i grupp bearbeta teorin. Men om man hamnar i lag med en trög madam kan det vara precis det motsatta. Ge mig luft. Eller ska jag byta grupp?

Moster Maja och kusin Adrian var på besök i eftermiddags. Anthea tyckte jättemycket om att leka med sin gudmor och för Leonard var det extra kul att bekanta sig närmare med jämnårige kusinen.

Leonard gillar att ligga på mage och träna ryggen medan han från nytt perspektiv ser världen. Med höljutt joller, leende och glimt i blicken han charmar föräldrarna och syster. Att ensam lattja med prylar går inte lägre att mäta med familjens gemenskap eller kittel. Skratta högt gör han ofta och om han kunde prata skulle vi höra: Lek med mig, prata med mig, kittla mig, gosa med mig, lämna mig inte ensam.

Imorgon ska maken ställa en fråga i SVTs Ufrågningen. Då vi inte har TV hoppas jag att någon vän spelar in på DVD.

Hjärngympa

Minröjj, tetris ... dessa kära dataspel som snarare är en form av meditation än något som stimulerar till fantasi eller klureri. Under studietiden var dessa beroendeframkallande spel tilflyktsorten under många tentaperioder. Istället för att plugga kunde jag sitta i många timmar och sortera geometriska former eller försöka röjja minor. Nu finns ännu ett spel i denna kategori:Gissa vem som satt till mogontimmarna i natt med detta spel. Kan det ha något att göra med att jag studerar igen? Googles imagelabeler funkar så att du gissar namn på bilder snabbast möjligt tillsammans med en medspelare någonstans i cyperrymden. Ja, inte nog med att du sitter och spelar bort värdefull tid så arbetar du gratis åt google genom att beteckna bilder på internet. Tanken är att sökning av bilder på google ska bli allt mer träffsäkert. Mitt high score idag är 1300.

Fjärilar hemma

Min fascination över smågrodor har fått konkurrens. Inte för att mitt intresse för grodor någonsin kommer att avta. Mina keramikkärl med små grodor kommer följa mig till graven. Har redan ett halvt dussin muggar, två krukor, två skålar, en burk, en ljuslykta med små grodor på tillverkade av Helena Löwenhielm inköpta på Krukmakeri Lilla Grodan. Har även en del andra keramikkärl med smågrodor på, från Spiti.

Min dotter har inspirerat mig till att förjusas även över fjärilar (dock inte nattfjärilar). Dessa esoteriska, lekfulla, lätta och vackra väsen är så otroligt rogivande att se på. Fjärilsprylarna från Designista är som gjorda för min dotters lekrum. Hon har redan en grön fjärilskrok och det lär bli minst en till. Om vi dessutom köper lampan finns risk att den istället hamnar i mammas och pappas sovrum.

Snyggaste knit-purl loggan har Lisa/VisaLisa skapat. Olika t-shirtmodeller med detta tryck går att få tag på hos Visa Lisas Cafépress

Barmamama ticka

När mamma viftar på trä- eller metallpinnarna bildas 'bupa' (strumpa), 'kal' (sjal) eller 'kohta' (kofta). Det är inget märkvärdigt för min dotter Anthea. I hennes värld stickar mammor, tanter och ibland även pappor. Det har hon sett i sina barnböcker:

Förutom att Tant Berg i 'Lotta på Bråkmakargatan' har en vacker stickad kofta på sig. På sofflocket hemma hos henne ligger stickningen och väntar medan hon umgås med Lotta.

Pingus pappa fixar lätt en ny halsduk av garnet som Pingu har med sig efter att av misstag ha repa upp sin gamla halsduk.

När Barbafamiljen är ute i naturen och njuter av livet tillsammans passar givetvis Barbamama på att sticka.

Muminmamman plockar gärna fram stickningen ur korgen då hon sitter på någon klippa i den Åländska skärgården. Det blir kanske en värmande hösttröjja till Mumintrollet?

Att stickning är en kul syssla tycks Anthea förstå. Undrar om hon själv kommer att gilla att sticka när hon blir lite äldre? Kanske sitter vi idylliskt och stickar på varsin strumpa, dricker thé och diskuterar tilsammans framför brasan i vårt framtida drömhus. Hon har i alla fall en ivrig lärare i mig. En som gärna bistår med allehanda sticktips.

Garnfynd

Titta vad jag hämtade från 'posten' igår. Mmmm ... sex mysiga 100 g nystan av Rowanspun Aran till reapris från Cucumberpatch i färgen heath. De har en dov nyans av lila med inslag av rött på tweedvis.

Funderar på att sticka en kofta eller tröjja till mig själv, men har ännu inga uppslag. Skulle gärna titta in hos The Knitting Garden för att leta i gamla Rowan magazin efter inspiration. Dock kommer jag av okänd anledning inte in på denna annars bra webbsite. När jag får lite tid över ska jag bege mig med hela bebiskonkarongen till Wincent och bläddra där.

Ett barn&familj ezine, som jag ämnar följa, har uppstått i bloggvärlden: Living by C&W

Intrasslia

Hösten känns allt mer påtaglig. Tilltagande mörker och kyligare luft gör att man drar koftan allt tätare mot kroppen. Att det är bra med mörkt på kvällen för barnens sömnrytm är en klen tröst. Att tänka på alla mysiga théstunder och frestande vintermat som väntar bakom hörnet hjälper heller inte mycket. Endast solen och värmen kan ge mig full energi. Då är det tur att hösten innnebär uppstart av en mängd nya aktiviteter. Genom att engagera mig i dessa kan jag till viss del distrahera mig från höst- och vinterdeppigheten. Ja, Anthea har blivit så 'stor' nu att hon ska börja på förskola (helt själv - utan oss föräldrar). Mannen min ser fram emot att på allvar köra sin firma. Själv ska jag vid sidan av mammaledigheten med Leonard läsa statsvetenskap på C-nivå (så gott det går). Och så ska jag sticka!

Stickning är en hel vetenskap. Det upptäckte jag ganska snart. Det går att mossa in sig precis hur mycket som helst. I samband med stickandet av Anouk var min plan att jag skulle lära mig mönsterstickningstekniken intarsia. Fickorna stickas nämligen med denna svåra teknik. Med en stor portion självförtroende gav jag mig i kast med denna utmaning häromdagen. Efter några misslyckade försök insåg jag mina begränsningar. Antingen förstår jag inte den här teknikens tillämpning. Eller så är intarsia helt enkelt inte en teknik för mig. Som tur är erbjuder stickbeskrivningen "duplicate stich" som alternativ till intarsia. Betydligt enklare. Så nu har jag återvunnit självförtroende vad gäller enklare mönsterstickningar.

Alla delar till Anouken är nu uppstickade och endast moteringen av fickor/remmar samt påsyning av knappar återstår. Mönstret anger ingen specifik teknik för att sy på dessa delar. Har hittat tips om påsyning av fickorna av mind of winter som jag kanske kan ha nytta av. Annars får det bli att jag syr fast med 'vanliga' stygn.

Birchen, min vän i höstrusket!

När kylan kommer och åskan går så trottaren på Odengatan rasar igenom känner jag mig sugen att vira in mig i en stor mohairsjal. Vilken tur att jag är klar med min mega-Birch då! Ja, denna generösa kreation kommer definitivt att bli en trogen följeslagare i höst!

Ser många möjliga användningssätt. Traditionellt svept över axlarna med lös knut fram. Kanske när jag sitter och kurar på balkongen med en rykande kopp cappuchino. Men troligen oftast virad slarviga varv runt halsen innan jag hastar ut i storstadsvimlet. Men det finns andra sätt. Sjalen är ju knappast ett nytt påfund. Redan de gamla grekiska kvinnorna under antiken kunde bära sjalen med stil. De eleganta fransyskorna på 1800-t visste knappt några gränser för hur de skulle använda sina kära sjalar. Så varför inte experimentera i höst. Kanske slänga sjalen sådär världsvant nonchalant över ena axeln eller kanske täcka håret med den som en mystisk trollgumma. Eller kanske inte ...

Supermjuk och värmande med sina sjuttio procent super kidmohair når den fritt hängande ända ner till knävecken. Ändå är den här sjalen ultralätt. Den väger knappt hundra gram.

Mitt första ebayköp någonsin blev ett socknystan av märket Regia i en mängd röda nyanser. Den poserar här stolt med matchande rönnbär i bakgrunden.

Kan du gissa vad detta är? En ledtråd finns i Knitty våren 2004. Det är ett gammalt projekt som dragits fram ur gömmorna. Hittills är resultatet visserligen ganska sladdrigt och bitvis glest mellan maskorna (inser att garnet jag använder är trettio procent tunnare än mönstret anger). Inte heller är färgvalet det bästa (det var första gången jag beställde garn online...). Men jag kan inte motstå det här lite smågalna mönster. Och när jag ändå stickat framstycket så är det ju inte så väldans mycket kvar...

"En gigantisk kontrollerad härva"

Min man såg på mig med en klurig blick häromdagen och undrade: "Hur definierar man egentligen stickning? Kan man inte säga att det är en gigantisk kontrollerad härva?". Lite motvilligt kunde jag väl hålla med honom. Men när jag tänkte lite till och tittade på det jag höll i händerna förstod jag plötsligt vad som hade inspirerat honom till denna hans egenhändigt formulerade definition, Min Birch. Ur hans synvinkel handlade det om nysta efter nysta som med stickornas hjälp omvandlades till en stor chunk med typ .. tyg. Och visst är det väl så, på sätt och vis. För mig handlar det dessutom om att skapa en färdig produkt. Genom att följa några raders mönsterbeskrivning är det möjligt att skapa användbara plagg, accessoarer eller heminredningsdetaljer. Men inte minst handlar det också om att få ro i sinnet.

Idag tog nysta tre slut och det är fortfarande ca tio mönsterupprepningar kvar av min Birch. Den är redan väldigt stor så det blir en supergosig jättesjal att linda in sig i. Jag kan svepa in mig i denna så jag ser ut som en himation-invirad kvinna från antikens tid. Himation är det vi idag kallar för mantel. Jag vet det varandes fru till en arkeolog ... och stickandes en jättestor organiserad garnmassa.

Hur som helst, för att kunna avsluta Birchen var jag tvungen att garnshoppa. Och då kunde jag lika gärna skriva ihop en hel garnshoppinglista. Så det bar av till Odenplan och Wincent där de har allt man kan tänka sig från Rowan. Förutom Kidsilk Haze nysta nummer fyra bidde det ett nysta Felted Tweed i färgen 155 Ginger till en Shedir samt ett nysta Cotton Glacé i färgen 741 Poppy till söta bebiskor ur boken Sticka till busiga barn. Nästa garnstopp var Ljungqvist garn där jag frossade i Garnstudions alpaca inför de stundande kraftiga prishöjningen. Det blev ett gäng vardera av rosenrött 3620, grönmelerat 7238 och blåmelerat 7240. Priserna höjjs visst med över 30 procent i höst.

Efter en rad dagar med regn och rusk har solen äntligen kommit tillbaka. Ja, jag får visst inte nog av värmen, Tomaterna på balkongen har nu börjat få färg men vi låter dem mogna lite till. Det blir Anthea som får skörda årets första tomat. Kanske redan imorgon bitti till frukosmackan.

Vem tar hand om knyttet?

När jag läste i svenskan om en pappa som inte får pappaersättning för att vårda om sitt fyra månader för tidigt födda barn höll jag på att tappa hakan i morgonlatten. Mina små problem med att få tid till tentapluggandet mitt i småbarnslivet framstod plötsligt i nytt ljus. En del får kämpa så himla mycket för att ens få vara med sin förtidigt födda försvarslösa bebis. Ja, vem som helst kan förstå att man inte vill lämna sitt barn i nöd. Att vara fyra månader för tidigt född innebär troligen att man är i behov av både neonatalvård och sina föräldrars kärleksfulla närvaro samt omvårdnad. Som i det här fallet, hade sjukhusets kurator sagt att pappan hade rätt till ersättning. Läkare hade alltså skrivit på ett intyg om att pappan behövs tillsammans med mamman i omvårdnaden av barnet. Vet ju själv hur det funkar för Leo var på neonatalen sin första vecka i livet. Vi har en socialdemokratisk regering. Behöver jag säga mer... Har sett till leda på hur de klappar sig på bröstet om säger att de värnar om de svaga och via bidrag vill jämna ut olikheterna. Här är ett solklart exempel på hur samhället snarare misshandlar en man som redan ligger ned. Troligen en invandrare som arbetar stenhårt, har dubbla jobb, trots att han inte har en heltidsantsällning.Troget går han till jobbet år efter år i tron att hans skattepengar går till någonting vettigt. Han är busschaufför och vårdare med en hyfsad ekonomi som givetvis lätt rämnar då han varken kan jobba eller får någon ersättning. Ungefär som att han inte har annat att fundera på när han sitter där vid kuvösen och håller sitt lilla barns hand. Istället får han rådda med det administrativa, vända sig till olika instanser som gång på gång ger honom avslag. Detta trots att de inte ens har bemödat sig om att titta närmare på hans fall. Avslaget är givetvis åt helvete, men det finns dessutom alldeles uppenbara okonsekvenser i avslaget. Han får avslag för att han inte har schemalagt jobb. Det ena är visserligen inte det, men det är det andra. Jag skrubbar mig på huvudet och undrar. Får man anställa vem som helst på föräkringskassan. Dessutom måste mannen ordna med lån på 40000 kr för att de överhuvudtaget ska kunna klara sig. Allt detta hade han sluppit om han instället hade varit en latmask med arbetslöshetsersättning. Då hade han dessutom kanske fått (varit tvungen att) gå kurs på något flott ställe i hur man viker papper eller något annat väsentligt.

På intressant.se finner du andra bloggar om: samhälle, politik, vård, familj, socialdemokraterna

Plugga med småbarn.

Det bli en ny erfarenhet att plugga med två småbarn och (förhoppningsvis) komma iväg och tenta på lördag.

Leo, ska heta Leonard (ja, från början skulle han ju heta bara Leo), Janos (efter farfar) och Kaiser (hmm, det är en allt för avancerad historia), Han har blivit en riktigt dreggelkille, kanske är det tänder på gång? (Det är mormor Kirsti som hålller Leo på bilden.)

Anthea ritar ("rita, måla") gärna med pappa och kanske kan man ana ett visst intresse åt det konstnärliga? Hon ritar redan fina cirklar och fiskar ("sikoa"). Sådan pappa sådan dotter kanske?!

Titta förresten vem som dök ned i brevinkastet idag ... yogamannen! Han ser lite väl allvarlig ut tycker jag. 

Kanske skulle han behöva slappa framför ett sticke och uppleva meditationen som det kan ge. Och, så skulle han förutom ro i sinnet få ett konkret resultat. 

Kanske en FAKE-A-GAMO väska, en Shedir mössa eller varför inte ett par Blueberry Waffle socks?

Att somna framför stickningen

Igår höll jag för första gången på att somna framför min stickning. Känslan kunde säkert liknas vid att "somna framför ratten". Det har visserligen aldrig hänt mig men likheter finns tveklöst mellan långkörning och långrandig stickning. Monotont arbete med knappt märkbart resultat. Sent på kvällen. Utmattad efter en intensiv och trevlig dag med gäster och barnbus. Och givetvis blev det tokfel. Massor av aviga maskor på rät rad. Ajj, ajj, bara att repa upp med fumliga trötta händer.

För att jaga bort tristessen som uppkommer med detta sega sticke har jag andra dagar prövat på att sticka fort. Den optimala hastigheten är då det går fort som tusan men utan minsta fel. Att bara finnas till i denna stickhastighet är meditation. Men med växande hugrig bebis och leksugen lilltjejj är pauserna mer frekventa är sticktillfällena. Yarnharlot, hon som också skrivit boken At knits End, beskriver humoristiskt i sin blogg hur hon upplever stickningen av Birch. He, he ... man är ofta inte ensam om sina stickerfarenheter. Och det är just något av det fina med alla dessa goa´ stickbloggar. Att få ta del av varandras stickäventyr.

Nu är hur som helst de första två nystanen avklarade och ett halvt ska vara kvar att sticka upp enligt beskrivningen. Antagligen stickar jag mycket löst för jag misstänker att det kommer att behövas betlydligt mer garn för den här sjalen. Uppläggningen bestod av 299 maskor (!). En mönsterrapport består av åtta rader som också innebär en minskning med tio maskor. Den här sjalen börjas i triangelns bas. Efter två avklarade nystan är jag i rapportupprepning nr elva och har således ca 190 maskor kvar på pinnen. Det motsvarar nitton rapporter eller 152 rader. Raderna blir visserligen allt kortare men vi får väl se hur långt min tråd på nysta tre räcker. Om det ens kommer att räcka.

Farväl smaklöshet och välkommen god stil !!

Första nystanet av det 'jelly'-färgade Kidsilk Haze är nu uppstickad in i den blivande Birchsjalen. Trots att den är fjäderlätt är den väldigt varm att sticka på i sommarhettan. Raderna är lååååååååånga men för varje varv minskas den med någon maska. Birchen är baserad på enkla mönsterupprepningar och enligt sjalmönstret är det nu ca ett och ett halvt nystan kvar till färdig sjal.

Slutet av 80-talet och början av 90-talet var inte direkt modets glansperiod. Jag är inte mycket för tröjjor med överfluffade och formlösa passformer. Kläder ska inte dölja bärarens kropp utan framhäva det vackra. Ursäkta Kim Hargreaves, men även du bidrog till detta elände bland annat i form av designen hos de då populära flätmönstrade jeanströjjorna. Och inte bättre vetandes startade jag någon gång under den här tiden upp två ambitiösa projekt, en killtröjja och en tjejjtröjja. Visserligen aldrig avslutade. Och tur är väl det.

Flätorna är underbara (ovan kabel á la Balenciaga?) men passformen är hjälplöst oformlig. Och jag har säkert lagt in massor av tid och hjärta in i dessa projekt. Men nu är det är dags att säga farväl till dessa gamla projekt. Garnet ska istället användas till nya användbara plagg. Denim People med snygg design av bl a Kim Hargreaves kommer säkert väl till pass.

Grönt är skönt!

2006 är förmodligen ett speciellt år för min syster Anna. Hon är numera kulturvetare, ska bli gudmor till vår lille Leo och så i helgen gifte hon sig med mannen i sitt liv, Magnus. Det var ett vackert bröllop en fantastisk ljummen sommardag! Vigselförrättaren var brudgummens moster. Från kyrkan åkte de nygifta iväg i en turkos Cheva. Efteråt påpekade min fars pysslig (grek-cypriot) att duvorna som stod och pickade i sig riset symboliserade välgång för paret. Fast han blinkade och menade att de förmodligen kommit snarare för matens skull.

Upptäckte att mina senaste sticken är i nästan samma färg. Den till vänster ska bli en Log Cabin Socka ur boken Handknit Holidays i Garnstudios Eskimo i färg 29 (lime-oliv) och den till höger ska bli en fjäderlätt Birch sjal i Rowans Kidsilk Haze i färgen Jelly. Sockorna ska bli till min man och sjalen ska värma mig på hösten.

Tomatplantorna på balkongen har bestämt sig för att storproducera på alla vis. De är redan dubbelt så långa mot vad som angivits på fröpåsen. Och, de har formligen exploderat i små gröna tomater som växer till sig snabbt. Snart kan vi skippa Vivotomaterna och övergå till ekologiskt odlade storstadstomater.

Första sockan klar!

För två år sedan fick vi en väldoftande stickling med söta blommor på av min mans vän biologen M. Denna doftpelargon är numera en 'buske'. Idag brast den helt oväntat ut i blom för första gången sedan vi fått den.

Idag blev jag också klar med min första socka någonsin! Kanske är det typiskt mig att börja med en avancerad sådan. Nu återstår den andra, men jag tror att den får vänta ett tag. Det är ju tid kvar till höstkylan. Och, så har jag andra kul stickprojekt som pockar på.

Otakt i stickandet och drömmar om fjäderlätta sjalar

Sticktakten i sockstickandet är ojämnt. Mest små stickstunder här och där. Ibland kan det förståss bli någon timma när barnen sover och jag inte är allt för trött. Igår var en sådan kväll, och jag kom en bra bit på första sockan. Upptäckte sen att jag missat en viktig del i mönstret. Det blev sex rader utan viktiga YO:s. Det var bara att repa upp och försöka fånga upp alla de pyttesmå maskorna. Puh, det var segt men man får skylla sig själv när man blir alltför bekväm och tror sig 'kunna' ett avancerat mönster.

Är sugen på att göra riktigt fjädelätta sjalar. Senaste tidens garninköp har således bestått av tunnt mohairgarn. Lilamelerad kidmohair/siden samt cerise (blev dock ingé bra på bilden) kidmohair/nylon från Anntorps Väv. Och, kidmohair/siden i nära på självlysande grönt från Wincent. Det blir troligen en Birch men är även på jakt efter andra intressanta sjalmönster. Har du något tips?

Leo växer stadigt. Nu två månader och en vecka! Soligare bebis får man leta efter. Han är mest lugn och glad. Trodde aldrig det kunde vara så lätt att ha att göra med ett spädbarn. Med Anthea var allt betydligt mer intensivt. Leo däremot, han bara 'hänger med'. Numera är hans storsta hobby att sitta och spana på folk. Han orkar sitta bra stunder utan stöd för nacken. När han sen är trött knorrar han till lite. Även om han helst skulle vilja fortsätta att sitta så i timmar.

Det går nu att tjuvtitta på kommande Interweave Knits höstnummer. Den mycket vackra 'Equinox Yoke Pullover' skulle jag kunna tänka mig om jag var lite bättre på flerfärgat, 'Target Wave Mittens' skulle jag däremot kunna tänka mig ge ett försök.

Sockan som växer i takt med mina gråa hår

Veckan hittills har bestått av barnens läkarbesök. Antheas nässelfeber visade sig vara den berömda tredagarsfebern, vilket konstaterades efter läkarbesök måndag och tisdag. På onsdag var det ordinarie läkarkontroll för Leo som växer stadigt. Visserligen kan vi inte klaga på vårdcentralens läge i slutet på norrmälarstrandspromenaden, vid stadshuset, men det är skönt att kunna vara hemma och ta det lungt emellanåt.

På förmiddagen är balkongen bästa stället att vara på och slappa med en stickning. Frappé är ett dagligt måste nu i värmen. Hälften vatten hälften mjölk och massor av is ska det vara och det var tur att jag köpte på mig fem paket Nescafé Classic i Athen förra sommaren. Det ska ju vara den grekiska varianten av Nescafé för att frappén ska bli helt perfekt!

Nu börjar äntligen mönstret på min Pomatomus bli synligt. Har repat upp sticket två gånger då det först blev allt för löst i stickövergångarna och k2tog istället för k2tog tbl ungefär tio mönsterrader. Det tar tiiiiid men jag är envis! En av strumpstickorna som är gjorda i metallarmerad plast bröts just av där metal möter plast Inte så smart konstruktion måste jag säga. Och jag borde lyssnat på min intution och köpt trästickorna trots butiksbiträdets 'övertygande' försäkran om plaststickornas tålighet.

Igår misstänker jag att min vän Gunilla fick en överdos av småbarnslivets baksidor. Anthea har ju efter en tuff tredagarsfeber visserligen börjat tillfriskna men är fortfarande helt ur sina gängor. Frustrerad och ilsken uttryckte hon sitt missnöje över det mesta. Leo var törstigare än någonsin i sommarvärmen och ville ha uppmärksamhet titt som tätt. Gunilla höll ändå tappert humöret uppe och distraherade Anthea bäst hon kunde medan mamma och pappa kastade i sig grillad lax respektive entrecote.

I höst ska vi tillsammans med Katarina försöka återta stickjuntan som rann ut i sanden. Inte minst för att jag inte ville ta i ett par stickor p g a någon form av graviditetsnojja. Inge' vidare sticklärare som inte själv har lust att sticka va?! Tills dess får vi fundera på något intressant stickprojekt. Gunilla, vad tror du om penisfodral? Det kanske kunde vara kul och enkelt att sticka - någon som har ett mönster?

Sommar-Knitty är ute med lite godsaker. Bebitulpanskor, baudelairsockor och carpathiahandskar kan jag tänka mig att sticka!

Sockstickning och åldersnojja

Numera har jag svårt hålla koll på åldern. Viserligen är ålder ganska oviktigt för mig. Men det kan vara pinsamt att stamma fram en ålder som är rätt - med plus minus två år. Så, ja ordnade födelsedagsfika för tjejjvännerna. Inte för att jag känner att jag har ett överflöd av tid över för festligheter. Inte minst bebin måste ju ammas var annan eller tredje timme. Men en fika hemma är lättordnad och så går det ju att amma ledigt bland väninnorna.

Det var fantastiskt att ha så många vänner samlade och kunna bubbla om vardagens angelägenheter tillsammans. Det blev också mycket "prat i munnen på varandra", Ivriga samtal om villarenoveringar, jobb, graviditetproblem, hobbytips och så skvaller förståss. Jag fixade tre sorters kakor: jordbuggstårta, rabarberpaj och kladdkaka. Rabarberpajjen fick mest beröm, jordgubbstårtan var somrigt god medan kladdkakan var en katastrof. Smaken var visserligen förträfflig med rom och mandel. Men, vi misstänker att mandeln är orsaken till att vår dotter just nu har nässelfeber och nässelutslag. Hon sover som hon aldrig gjort tidigare. Hur som helst, en efter en droppade vänninorna av efter fikat. Några blev dock kvar på grillning. En given rätt var Souvlaki! Inte nog med att det var en fin dag kommer jag nog att komma ihåg min ålder i år.

På stickfronten har jag vågat mig på orpövad mark - sockstickning! Det fantastiskt vackra Pomatomus-sockorna ska jag försöka sticka upp i sockgarn från Regia. Att sticka med strumpstickor är nytt, och det går väl sådär. Det är svårt med stickfastheten mellan stickorna. Även om jag tycker att jag spänner åt tråden vid stickbytena blir det löst som fan. Det syns tydligt på sticket var stickövergångarna är. Kanske borde jag sticka med rundsticka istället. Men jag är inte mycket för att avvika från mönster, speciellt inte när jag känner mig grön på ett område.

Annars får stockstickandet godkänt av mig. Socksticket är lätt att trycka ned i väskan och att dra fram.i tid och otid. Nu längtar jag efter att få några minuter över för att sticka några rader på mina blivande Pomatomusar!

Midsommar!

Äntligen är Trellis-koftan klar! Sydde på pärlemor-knapparna under morgontimmmarna på midsommarafton eftersom jag inte kunde somna efter ett amningstillfälle. Knapparna kom från en gammal slaktad blus. Koftan har varit ett långtidsprojekt delvis p g a att den var lagd åt sidan under hela vintern. Men det har också berott på att den varit tuff att sticka på med mina post-gravida händer. Det sticker fortfarande lite i händerna när jag stickar.

På midsommarmorgonen, när maken och Anthea steg upp hängde koftan färdig på en galge och båda verkade storgilla den! Maken satte på koftan på Anthea som inte verkade vilja ta av den trots att det säkert blev ganska varmt med den inomhus.

Under stickningens gång har hon kommit fram till mig och tittat menande på mig och pekat på sticket och sagt "ticka". Nu när sticket omvandlats till en kofta känns det som att hon verkligen förstår att jag gjort den!

Midsommarlunchen intogs i solsken på en veranda till ett hus med röda knutar - i Bromma! Det var hos goda vänner till min make! Ingen skärgårdsmidsommar således. Helt perfekt dock med tanke på att det var möjligt att snabbt komma hem med dubbelvagnen (som inte gärna får plats i en taxi) med offentliga färdmedel!

Så här en gång om året är det faktiskt gott med sill och färskpotatis! På bordet syntes mest folkbärs. Men en och annan liten brännvinshutt innanför västen förekom också.

Till Antheas stora förtjusning fanns nästan lika många barn som vuxna på festen! Rara systrarna Andrea och Agnes blev genast favoriter. Speciellt Andrea och Anthea verkade ha funnit varandra. Storasyster Andrea var så go' och förklarade hur saker låg till för Anthea.

På den skogslika tomten fanns mycket att upptäcka för det betongbarn Anthea är. Det var kul att sortera kottar och gå på snigeljakt. Att springa och jaga varandra över mossbelagda kullar var härligt!


Midsommarregnet var ett givet inslag. Ett riktigt "in och ut" väder blev det i vanlig ordning. Markisen över uteverandan vevades ned i sista minuten i hopp om uteblivet regn. Sen snabbt upp igen när regnet passerat.

Helst hade Anthea velat vara ute i regnet och lekt förståss. Men det var ändå okej att sitta med de vuxna på verandan när det regnade som värst. Speciellt innan grillningen när det bjöds på chokladdoppade och strösslade marsmallows på pinne eller senare när det fikades underbar cheese cake och pecannötskaka med varma frukter och grädde ... mums!

Överraskning med posten!

Se vilka underbart coola svarta babyboots som kom med posten idag! De är från Anna/Stickfrossa för att fira vår söta bebis Leo! Tusen tack, vi blev jätterörda! Pappan hälsar också och tackar!

Småbarnslivets glädjeämnen och orosmoment väcker igenkänning hos alla som vet vad det handlar om... Att ha två småbarn är verkligen speciellt! Det är väldigt jobbigt men samtidigt helt fantastiskt! Och, vem har sagt att det ska vara annat?!

Populära mormor var barnvakt åt Anthea på förmiddagen. Lek på gården med hink och spade ("ki ba") och gunga ("ko ko") från tidiga morgonen gör ju givetvis så att fikatarmen kallar. Här sitter Anthea på sin solstol och prövar mormors specialkex med sesamfrön, russin och massa andra nyttigheter.

Nu på eftermiddagen ska jag och Leo pysa iväg till garnbutiken Wincent! De har nystan kvar i färgen som utgått ur Rowans sortiment men som jag behöver till Trellis-koftan. När jag ändå är där ska jag passa på att kolla efter garn till en Babe samt tillhörande kläder.

Drömmar om hobbytid

Har så mycket mer inspiration numera. Sommaren gör givetvis sitt till men sedan Leo kommit har motivationen sakta kommit tilbaka och nu är den på topp! Däremot är tidskontot ständigt nära noll. Oftast får jag nöja mig med att drömma om vad jag skulle vilja sticka, här är ett axplock:

• Har ett gäng Noro Silkgarden nystan som länge väntat på att omvandlas till en Klara Lund tröjja.Har även garn till sommarklänning i Missonistil som missat en hel del somrar!
• Har nyligen laddat upp med garn för att sticka ett bebikit med kofta, byxa och strumpor till sonen Leo.
• För ca femton år sedan köpte jag väldigt många nystan i Rowans jeansgarn som skulle bli två kabelmönstertröjjor. Har nu bestämt mig för att avsluta dem och riva upp det som stickats hittills. Det innebär att jag skulle kunna sticka några par bebijeans, en jeansblå tunika och förmodligen en hel del mer.
• Skulle vilja hasta ihop en Triada scarf för smidigare amining på offentliga platser.
• Har även fått för mig att jag vill göra mig ett par ekorrevantar, kanske de här, de här eller de här (se 'vante från Dalsland' längre ned i högerlisten)!
• Till min dotter Anthea skulle jag vilja sticka en Babe med fina kläder till varför jag beställt boken Knitted Babes.
• Skulle också vilja sticka en Pingu till henne. Anthea bara älskar pingviner!
• För att inte tala om alla oavslutade projekt som ligger i omärkta påsar. Jag minns inte hälften av dem...

Vilka finingar va'?! Anthea la sig brevid lillebror i hans babygym. Då blev allt kul och mammas glada prat fick honom att smila upp framför kameran.

Soliga nyheter!

Det underbara solskenet är tillbaka igen, så vi packade ned ungarna i väskan och la sticket i vagnen och drog iväg till Street vid Hornstullsstrand. Inte för att det blev något stickat, eller jo, två minuter på sushistället där vi mumsade i oss en snabb sushilunch på vägen till marknaden. Mannen och jag tittade på varandra leende och lite menande. Så här är det varje dag. Vi tar vara på varenda minut vi får över från småbarnsskötseln.På Street fann jag en trevlig monter där en rar kvinna sålde varor under märket Feministiskt tryck.Det blev två stiliga t-tröjjor med tjocka tanter som lyfter jättestora skivstänger samt några disktrasor med "Män kan"-tryck. Vi rundade av med gott att äta på restaurangen på bryggan till båtklubben intill marknadsområdet. En välbehövlig paus i vagnrullandet i värmen.

Under tiden damp det ned ett underbart sms i mobilen från min syster Maria. Hon fick en fin son vid fyra-tiden i morse. Vi åkte raka vägen till BB på Karolinska sjukhuset för att titta på detta lilla mirakel - Adrian. Fy va' söt han är! Sådär farligt go, så man måste passa sig ordentligt att man inte snor med sig honom. Och, ojj vad lik pappan man kan vara. Trots att han bara är en månad yngre än vår lille Leo så är han mindre än hälften så tung. Ändå är det snarare kusin Adrian som är normalviktig för sin ålder...

Vad har stickats på sista tiden?

Trellis-koftan behöver en till ärm, ihopmonteras och sedan ett påstickat nackparti. Det blir väl en enkel match, jag som är så duktig på ihopmonteringar, ehhh. I min drömvärld finns inga knöggligheter och de stickade delarna monteras ihop till en perfekt enhet. Som det tycks se ut hos en hel del andra stickbloggare. Hmmm ... jag misstänker att en del superstickbloggare smygstryker sina stickningar innan de publicerar dem på sina bloggar?! Skämt åsido, tror jag kommer att bli jättenöjd när jag väl blir klar med den. Fan bara att jag började sticka detta flätmönsterprojekt så hårt. Nu måste jag ju fullfölja med samma stickfasthet för att den ska se något sånär vettig ut till slut. Ytterligare en utmaning med det här projektet är att garnet inte kommer att räcka vilket förmodligen beror på stickfastheten. Och, det har visat sig att just den här färgen utgått ur Rowans sortiment. Så det blir till att jaga runt lite... Garnbutiken Wincent i Norrtull som specialiserar sig på Rowangarner lär få ett besök av mig snart!

Ett annat betydligt enklare projekt är ytterligare ett par handledsvärmare enligt mönster av Anna/Stickfrossa. Den här gången i enkel alpaca tråd i färgen fuschia. Kanske något att matcha med min fuschiafärgade flowerbasketsjal en sval sommarkväll. Förresten, min mamma fick på sitt 60-årskalas i helgen den plommonfärgade flowerbasketsjalen och hanledsvärmare. Hon verkade gilla dem skarpt!

Just nu är min yngsta syster Maria på förlossningen ... och jag är bara sååå förväntansfull intill bristningsgränsen inför hennes sons ankomst till världen.

Stick iväg regnmoln ... kom, kom sol!

I söndags kom ä-n-t-l-i-g-e-n den efterlängtade VÄRMEN! Inte mycket stickade sedan dess. Det fick bli sen när det inte längre är möjligt att stå och lapa sol som värsta lemurerna på Skansen. För över en natt förvandlades Stockholm till något som närmast liknade ett chartermål med leende och färgglatt avklädda människor. Bilisterna borträknade! Om deras irritation berodde på de (hundratals) studentekipage som försenade trafiken kunde man ha viss förståelse. Däremot tycktes de som tutade på mammor med barn vara i desperat behöv av kurs i vredeshantering. Vi gick e-e-e-extra långsamt när vi såg de allra suraste hoppandes och viftandes bakom ratten. Hur som helst, vi som hade möjlighet att njuta av sommaren kunde göra långa och sköna promenader med många fikastopp. Vi glassade på uteserveringarna. Kanske kostade vi på oss ett glas rosévin till smaskig finmat. Som familj med två småbarn har vi kappast lust att driva igenom ett utlandssemesterprojekt i år. Semesterslantarna kunde allstå lika gärna läggas på stockholmsnöjen. Extra lyxiga korvar och köttbitar hamnade på grillen och kvällsvärmen på balkongen kunde avnjutas med romdrink med massa isbitar till! Så idag, efter 3 dagars värmebölja, kom hällregnet åter tillbaka. Värmen är visserligen kvar, så det finns fortfarande hopp om fint väder. Men det förutätter förståss att solen vill komma tillbaka. Jag längtar så efter solen : koooom tillbaka solen, snälla, snälla!

Handledsvärmare

Har hakat på handledsvärmaretrenden och gjort mitt första par enligt mönster av Anna/Stickfrossa : Annas muddar. Det blev himla tjusiga, var roliga att sticka och gick fort! Stickades med dubbel tråd av Garnstudios alpaca i plommonfärg (nr 4400) som blivit över vid mitt första Flower Basket sjalsprojekt. Svåraste momentet var ihopmonteringen, men så kan jag vara löljligt petig med småknöligheter. Det är ju inte så noga egentligen för när man väl använder plaggen tänker man ju inte en sekund på sånt. När det gäller användningsområde är jag aningen osäker ... ensamma skyddar de ju knappast tillräckligt mot vinterkyla utan bör användas tillsammans med vantar. Det blir bra speciellt då jackärmarna är vida eller tröjjan inunder jackan är kortärmad. På sommarhalvåret är de däremot för varma, men ett par i tunnare garn (enkel tråd) eller "mindre varmt" kanske kunde passa bättre för kyligare sommarkvällar. Det får bli nästa projekt...

Leocollage

Vår fina Leo är tre veckor idag och bara jättego'! Min man har klistrat ihop lite nytagna bilder i ett collage! Den ska printas ut hemma på skrivaren och sen snigelpostas till hans släkt i Ungern.

I skrivande stund ligger Leo i den superba Chicco-stolen och för diverse oljud. Det här med bajjsande verkar vara en ansträngande syssla - tarmarna är nog inte igång helt?! Ska ta upp och vagga honom, ev ge honom babymassage samt ge Minifom inför nästa amning utifall han har massa bubblor i magen som plågar?!

På äventyr med två småttingar?!

I em ska jag rulla ut med stora syskonvagnen (vi kallar den "traktorn") och mina två småttingar på 1,5 år (Anthea) och tre veckor (Leo) för första gången - helt själv! Det bär förmodligen av till närmaste parklek så Anthea får utlopp för sitt ouppdämda lekbehov. Tanken var ju egentligen att hon skulle gå på dagis vid det här laget, och leka med alla dagiskompisar några timmar om dagen. Men hon har inte fått plats förrän i slutet av augusti, så tills dess är vi hennes lekkompisar på heltid. Det är ju supermysigt vara med Anthea och upptäcka världen tillsammans med henne, däremot gäller min oro amningen. Bebisen ligger visserligen och sover för det mesta men ammas måste han ju och då kan jag ju inte direkt störta iväg och rädda stortjejjen om hon skulle hamna i trubbel. Ska jag remma fast henne i vagnen medan jag ammar?

Our hood shaken by an earthquake!

Probably most people prefer blog entries introduced by tempting headlines before those with simply plain text. Still I've been resisting to use them as I've considered them superfluous, even glaring. Don't know why. However, through my daily blog reads I've learned to like them and understod that I need to have them too in order to make my blog more interesting. Though making them catchy doesn't seem to be easy. Another change I'm thinkting of is writing in Swedish instead of in English. It's fun with changes!

Back to the headline of this entry. Yes, it's true that an earthquake shook our neighbourhood. It was on Thursday early early in the morning that there was an earthquake, of size 2 on the Richter scale, with its epicenter about 500 meters from our home. The earthquake could be felt on a 5 km distance though either my husband or I felt it as we had just fallen a sleep very deeply. One good thing about living in Sweden is the rare occurence of nature cathastrophies so earthquakes aren't usual here, especielly not in the Stockholm area.

Easy second baby

I'm sweating and have a temperature of 39 degrees! I should lie in bed with my baby, relax and try to breast feed him as much as possible. I've caught a breast inflammation which is hurting a lot, but I'm too boored to stay in bed! I'm starting to understand the meaning of: "It's never the new baby who is the problem". Little brother Leo just eats, sleeps and poo-poo, besides this he needs some love in order to be completely happy. Big sister Anthea on the other hand needs so much more of everything. She's of course uncomfortable with the new situation so she needs much love, attention, patience and security. And then the parents, we need to get used to the new chaos we're thrown into and learn how to keep two small kids happy. It's good to use a large portion of humor in trying to cope with the new situation! But what would this situation look like if we wheren't still in love with each other...

Second Flower Basket Shawl

I've now knitted the same object twise for the first time ever - it's another Flower Basket Shawl!! I blocked and finished it as we where back with our little Leo from the "horror-delivery", see more in below entry. I now understand why my body was acheing so much the last months of the pregnancyand why I started to feel really uncomfortable at the end. I was actually carrying around two more 1-litre milk packages than during my last pregnancy, Anthea only weighed about 3 kg. The FBS projects became my salvation and gave such alleviation - knitting them was my therapy, my meditation!!

Next up're old abandoned projects. First I'll be picking up an old Trellis cardigan project that I was busy with last August.

Leo

After a complicated delivery our five kg baby boy was born on the 7th of May at Karolinska Sjukhus in Solna!! At first his condition seemed so serious he was taken into the intensive neonatal division, which is among the top best neonatal divisions in the whole world! Here he had to stay for two days while he was thoroughly examined. Their safety margins are really high so we could be really safe they wouldn't miss anything serious.

The examinations indicated that his condition wasn't so serious after all and the following three days he was under surveillance at the family neonatal division where me and my husband where offered to stay together with him in a really fancy modern two bed room. We where then sent home but will be giving him some medicin for a few weeks before the finishing check-up. The doctors're really satisfied with his condition and the nurses talks about a "sunshine story"!

However, we are so glad to be home with our "little" lionlike boy. He's red haired, has really strong arms and an impressive chest and at the same time the calmest and softest face. We're seriously thinking of naming him Leo!

Reiterations

In order to take on and complete a knitting project successfully I've learned to know that I need the knitting project to be a bit of a good challenge to me, something that gives a learning experience. Not that the pattern should containg anything indistinct but if I get too boored i tend to leave the knitting project for "tomorrow".

I sense I've learned to know the pattern of my current knitting project too well. I don't make anymore mistakes but just knit mechanically. There's nothing new about knitting a Flower Basket Shawl anymore. However, as I've managed to reach to repeat number seven (out of the nine I intend to make) I'll most likely finish this time! Especially since I need this project so badly in order to distract myself from the looong waiting on my son-to-come, I'm twelve days overtime today! But I'm afraid that this will be the last Flower Basket Shawl in a very long time and still I'd like to have one more in a beige type of colour, as on the picture of the pattern.