Att bygga eller inte bygga...

På några dagar omvandlade en av dessa hjältar vårt kök och vardagsrum till en öppen planlösning och bytte ut hela gamla 80-talsköket mot ett nytt stiligt citykök i ek. Drömmen vore att få badrummet lika fint. Så visst är byggjobbare välkomna. (Martin Timell, har du möjligen en lucka i din kalender? Vi deltar gärna i nästa badrumsmakeover!)

Byggjobbare kan alltså verkligen vara helt fanstastiska ... men bara man inte ser dem allt för ofta! Tro mig.

Det senaste året har någon i vårt trapphus renoverat och fixat, borrat, slipat, byggt, hamrat. Efter några månader undrade vi seriöst om denne någon (med ett illmarigt leende) höll på att borra en miljon hål i väggen. Det måste se ut som en schweizerost där, tänkte vi med obehag.
Min grekiska aningen konspiratoriska sida kan ibland viska åt mig att man egentligen håller på att rusta upp en sapöbas i lägenheten ovanför. Och då är det många kablar, manicker, pryttlar och pinaler som ska på plats. Och givetvis största möjliga hemlighetsmakeri...

Min förstående (empatiska) sida säger istället att det nog bara handlar om en mycket snickarglad kille som entusiastiskt och energiskt pysslar hemma medelst utropandes "Oj, det blev visst fel igen - det är bara att göra om"? Typ en miljon gånger.

Min senaste teori är att byggjobbarn omvandlat sin innerstads vindsvåning till en verkstad. Men hur smart verkar det ... öh?! Det borde i så fall handla om stans dyraste verkstadshyra? Så jag får inte ihop det...

Numera har byggjobbarn lagt ut papp i trapphuset på översta våningen så det verkar som att han fixar även lite utanför sin lägenhet. Han breder således ut sig långsamt men säkert. Vad har han i sikte? Bara han inte kommer till oss, tänker jag. Tänkt om vi får oväntat besök någon dag: "Kan jag komma in och fixa lite hos er, jag tror ni behöver nya rör i badrummet..." Iiiiih ... no way säger jag bara! Inte den byggjobbarn.

Diskflaskan

Har antagit Living by W:s utmaning Ting i vardagen. Det handlar om att presentera ett vardagsting som inte nödvändigtvis är märkvärdig i sig men som troget finns till hands i samband med ens vardagsbestyr.

Min spontana första tanke går till den tonade handblåsta glasflaskan som står på vår diskbänk. Hon är en fröjd för ögat och oumbärlig då jag handdiskar sånt som inte kvalificerar in i diskmaskinen. Flaskan heter Limmaren och är från modemedvetna och prishumana IKEA. Tack och lov för IKEA - ett vardagsprylarnas mecka! Efter ett tips hos Design*Sponge införskaffades denna sötnos till vårt hem och hon har stått på vår diskbänk sedan dess.

Har du en pryl i din omgivning som du inte kan vara utan?

Street-fika

I helgen tog vi oss till söder med barnen för att förgylla vårt vardagliga liv med lite bohemiska urbana influenser. Street, som brukar anordna marknad vår-sommar-vinter, hade en skön restaurang/fik/bar öppen. Och det var verkligen skönt att komma in efter en kort promenad från bussen med isiga vindar piskande mot kinderna.
Anthea gick på upptäcksfärd i lokalen, som ett annat vimmel- och mingelproffs, tillsammans med pappa. Hon konverserade med en mamma och hennes lilla dotter och berättade hur saker och ting ligger till, på sitt förståndiga lilla vis. "Den där lampan, där", "Dörren där", "Fin bebis" och sen kramade hon lilla flickan.
Leo och jag chillade i den djupa lädersoffan och det var mysigt att bara sitta och glo på folk. I nedre vänstra hörnet på bilden syns forecast-stickningen som väntade på att bli upplockad vid lämpligt tillfälle. Några sådana uppstod liksom samtal om den samma med ett vänligt par som satt mitt emot.

Repa upp och börja om igen...

Efter en hel del funderande, tack förrestsen för era råd i kommentarerna, har jag kommit fram till att jag vill repa upp första ansatsen till forecast-kofta. Min tanke är att det nog är bäst att följa mönstret rätt. Att medvetet ändra i mönster kräver skicklighet och när det gäller kablar är jag rudis.

Efter några dagars maniskt stickande har jag i mönstret nästa kommit fram till där maskorna delas upp i ärmar och kropp. Är mycket nöjd med resultatet hittills, snyggt och inte så hysteriskt som jag oroade mig för. Den mörka färgen på garnet verkar vara förlåtande när det gäller väldigt utstickande mönster.

Närbild på den knottriga kabeln, som löper vertikalt längs koftan, ger visserligen ett intesivt intryck. Det kommer inte att bli min sökajobb-kofta, om man säger så. Men jag ser framför mig att den kommer att användas en hel del ändå...

Har varit och kikat på de pyttesmå bilderna som visar de kommande mönstrena i IK:s vårnummer. Gillar Green tea raglan, Merry Maidens Tee, Petunia Tote, Euynnus entrelac-strumpor samt Kate Gilberts Key hole top och Slanted Neck pullover. Förresten, kanske även Swan Lake Cardiganm, hmmm. En hel del gott att låta sjunka in. Kanske något framtida projekt?!

Kul stickbloggar som lagts till i mina blogglistorna är: dlittlegarden, The knitting princess and the pea, s t r i k k e r, Fricknits och så Forecast KAL förstås!

Upprepa eller repa upp?

Undrar varför det på engelska heter att man ska frog när man ska repa upp något redan stickat? Kan det ha någonting att göra med hur man känner sig när man inser att man stickat fel? Kwak, kwak ... i så fall är det så jag känner mig nu!

I helgen kom jag en bra bit på nya forecast-koftan. Jag stickar bollarna en aning mindre, med tre istället för fem öglor, vilket blir stiligare än originalet. Har sett sjysta exempel på det hos andra sickbloggare, såsom här, här och här. En stark fördel med den här koftan är ju att den stickas i ett stycke, mer eller mindre. Och det betyder i-n-g-a s-ö-m-m-a-r!

Redan efter ett antal mönsterrader inser jag dock att något är fel. Har läst mönstret FEL, med resultatet att det blir betydligt större avstånd mellan bollarna och kablarna, vilket ger ett helt annat utseende än originalets.

Min första tanke är att det är överraskande snyggt. Lite asiatiskt. Elegantare än originalets småhysteriska knotterexplosion. Ja, så resonerar jag i alla fall till en börja och fortsätter för att se hur det hela ska komma se ut när det blir lite mer av det hela.

Nu har tvehågsenheten börjat krypa sig på. Är det verkligen snyggt eller är det kanske rent av skumt ... fult? I och med att mönstret inte är gjort för dessa mellanrum är det ju inte givet att det ska bli något vettigt på mitt sätt.

För att få en uppfattning om hur det ser ut har jag tankat upp en närbild på den mystiska kabeln.

Det intressanta i sammanhanget är att jag inte är ensam om att läsa det här mönstret fel. Det finns en del som fortsatt efter insett misstag till färdig kofta, se exempelvis här och här. Men jag vet inte, är det snyggt?

Jag är inte den som är den. Men, nu kan jag inte riktigt bestämma mig för hur jag ska göra - ska jag repa upp eller gå vidare? Vad tycker DU? Är det snyggt eller fult?

Planer för det nya året!

Senaste veckan har varit som en enda utdragen suck, en lång utandning. Uppsatsen är inlämnad och endast opposition åsterstår, en småsak i sammanhanget. Både mannen och jag snyltade svårt på sömntimmarna månaden innan uppsatsinlämning. Vi ville vara med barnen, hålla hemmet flytande OCH ha egentid/pluggtid. Så senaste veckan har det i princip bara tagits igen. Det har varit med en känsla av lättnad eftersom jag inte längre behöver gå omkring och känna mig tidspressad.

Även jag fick klappar i år, varav en del med stickanknytning. EZ-boken 'The Opinionated Knitter' är intressant läsning, och givetvis hoppas jag komma igång med några av hennes projekt någon gång. 'ScarStyle' har massor av kul halsduks- och sjalmönster som säkert kommer att komma till användning. Dessutom fick jag tre nystan Kid Silk Haze i en underbart dov blå-grå-turkos färg. Har inte bestämt vad de ska användas till. Varför inte en wavy-halsduk? Effy/Anna har gjort en tjusig sådan. En smal version av denna Berroco-sjal kanske kunde bli nåt'? Eller en sjal baserad på Vouges 'drop-stitch'-basmönster. Yarnboy har gjort något åt det hållet.

Stickplaner för 2007 har jag givetvis en del. Här är en del bara för att nämna några: Forecast, Lady Eleanor, Clapotis, Brilliant Retro, Temting II, Blaze och Garnstudio-kofta. Flera av dessa mönster stickas "som en tub" varför de kräver 80cm:s rundstickor. Så året får börja med stickinvesteringar i form av sådana i olika stickstorlekar. Det ska bli så najs att sticka den här typen av plagg då jag verkligen avskyr att montera ihop stickade delar. Det är också därför jag inte skrivit mer om Parka-koftan. Det är bara såååå tråkigt och svårt att få till det! Men jag ska ta tag i det också, på ett eller annat sätt!
Igår prövade jag på stickfastheten avseende forecast-koftan. Borde visst gå ner en halv storlek så att det blir tilräckligt tight, utan att jag ska behöva sticka allt för hårt.

Ode till en mugg

Inför julen besöktes med maken och barnen Stortorgets julmarknad i Gamla stan, och där inhandlades två till synes oansenliga muggar. Men låt dig inte luras, det handlar om sann skönhet och funkis på hög nivå. Drejjade till en behändig form och storlek passar de både till cappucinon och théet. Så tunna, så tunna, väger de knappt något trots att de känns så gedigna i sin vackra infärgning. Dessa lerkärl i nyanser av ärgad koppar känns snarare som reliker från en svunnen tid, uppgrävda av självaste arkeologen.
Den rara krukmakarens fru som stod i ståndet med sitt inbjudande leende försäkrade oss om muggarnas beständighet då de bränts i ugn i över 1000 grader. Den pratglada frun bjöd oss även att besöka deras krukmakeri Argilla i Österlen och skulle det inte vara för avståndet så kanske det hade varit möjligt. Men vem vet kanske skickas en beställning via mail till deras verkstad på ytterligare någon av deras "namnlösa" oemotsåndliga muggar.

Och så dags för ett nytt år ....

Önskar Dig en bra start på det nya året, god hälsa och massor av stickinspiration! Nu börjar mitt uppsatsskrivande närma sig deadline, den 8:e januari ska uppsatsen lämnas in! Det är en hel del kvar att skriva, har även två intervjuer kvar att genomföra, så det kommer vara aningen hektiskt. Men det är en rolig syssla, som utan min mans stöd knappast skulle vara möjlig!

Nu är det jul igen...

Vi har förberettt det mesta inför julaftonsfirandet. Det blir ingen gran i år eftersom Leo är i en fas när allt åker i munnen, golvgran går helt enkelt bort. Sen har vi inte hittat någon bordsgran vi gillar. Men kylen är sprickfärdig med godsaker, klapparna är inhandlade, och hemmet dekorerat med vintermys och annat julpynt. Ikväll ska vi slå in julklapparna och förhoppningsvis kan vi ta det lugnt imorgon. Snacka om kontrast mot hur mina 'dagen innan julafton' såg ut före jag fått barn.
Älvor är härligt sagolika, mystiska och samtidigt så befriade från religiöst klet och sentimentalitet. När snöbollsälvorna hänger i fönstret hemma hos oss vet man att det är vinter. De strösslar ut sitt älvglitter och sveper med älvtrollspöt för att sprida lite skimmer över vardagen.
Snöbolleälvorna samsas med vita julstärnor och en vit lykta i fönstret där det mesta går i vitt. Där ligger också lite av de pepparkakor Anthea bakade med pappa Attila för några dagar sedan. Det var helt klart en succé, att baka pepparkakor, även om Anthea mest ville speeda på själva baket och helst mumsa i sig degen innan gräddning.
Min favoritjulblomma är den vitsippeliknande julrosen. Har haft en sån en gång tidigare som klarade sig över julen men inte så mycket längre. I år ska jag surfa fram information om hur man sköter en sån här ljuvlig julvarelse. På bordet ligger också en del saker som väntar på att paketeras.

Bokhyllan i vardagsrummet har fått sig en murrigt röd och sammetslen långduk från Indiska. På kvällarna tänder vi ljusen i Ittalavärmeljushållarna som ger ett underbart sken i olika färgnyanser.

Favoritjulprydnaden i år är nog ändå den här söta glitterkotten som Anthea dekorerat själv på dagis!

Garnstudios sommarmode

Vet inte om det är garnerna eller om det är mönstrena jag inte riktigt gillar. Men det var inte lätt att hitta särskilt många solkara favoriter bland Garnstudios planerade vår-/sommarplagg, och ändå fanns det ganska många modeller att välja bland. Garnstudios designers verkar ha en speciell förkärlek för de kortare tröjjmodellerna, såna som slutar ovanför naveln, och gärna med korta ärmar, vilket jag varken tycker är snyggt eller särkilt praktiskt. Men om man kan se igenom dessa 'brister' finns det några mönster som faktiskt har potential, såsom kofta, tunika, kofta, sjal, kofta, barnbolero, kofta.
Har shoppat ett vindunderligt vackert sjalmönster, Half-pi Shawl av Grace Anna Robbins som jag vill sticka pronto. Den är baserad på Elizabeth Zimmermanns Pi Shawl, men är alltså halvcirkulär. Kan dock inte komma på vilket garn jag ska använda, och helst skulle jag vilja ha originalgarnet, Schaefer Anne. Men jag borde använda upp sådant som finns i mitt garnförråd. Det ska hur som helst vara ett garn som är ungefär 150 m/50 g.
Antheas första luciafirande var så fint att se, med tomtar, lucior, tärnor, staffans och tjusiga pepparkaksgubbar. Anthea som övat massor på dagis och sjungit spontant på sångerna hemma var så fascninerad av att lekgården var fylld av föräldrar att hon mest satt och studerade dessa.

Bland popstjärnor och snajdare

Knittys vinternummer är ute och efter snabb genomläsning har jag några favoriter. Sagolik gosedino, kanske till Anthea, att skrämma fula prinsar med. I ull skulle jag kunna tänka mig göra den stickade bebiboken. Eftersom jag aldrig stickat vantar är jag sugen på att pröva, och kanske kunde dessa vantar bli mina första? I år blir det inga stickade presenter, eftersom jag har min uppsats att pula med. Annars är halsdukar himla bra klappar, ovh varför inte efter detta halsduksmönster? Praktisk barnkofta eller snygg tjejjkofta hamnar på listan över möljiga framtida koftprojekt. När jag ser de här skridskoskydden inser jag hur länge sedan det var jag åkte skridskor. Kanske inte på årtionden. Men framtiden ser annorlunda ut siar jag. I Magknits december nummer hittade jag en snygg festsjal som jag bara måste sticka och fräsiga användbara grytlappar.

Det börjar bli trångt i kassen med blivande parkan och snart är det dags att börja blocka, montera och sticka på de sista delarna. På informationssidan i Rowan magazinet rekommenderas att man stryker på de uppinnade delarna med hett strykjärn på en våt handduk. Frågan är bara var jag ska få plats att blocka alla delarna. Det går väl bli ett nattprojekt, när barnen ligger och sover på säkert avstånd, på vardagsrumsmattan.

Vår lille snajdare har börjat krypa och en är han i sitt rum, andra stunden är han i badrummet eller i köket vid kastrullerna. Och att få dem på näsan är mindre kul, ändå ska det prövas igen och igen.

Pappa och dotter spelade tillsammans som värsta popstjärnorna häromdagen när vi hälsade på hos moster Anna och hennes make. Eller, Anthea var väl mest förtjust i plektrumet som var plyschigt och rött och mumsigt!

Grisiga julmössor

Vi smög upp tidigt igår och eftersom det inte var dagisdag skulle vi julpyssla. Anthea, som älskar att leka med trolldeg och playdouh, och jag skulle leka fram små rara figurer som dessutom skulle bli kul julgodis, var tanken.

Förväntansfullt började jag klippa upp marsipanförpackningen men känslan av att något var fel smög på varför jag kastade ett snabbt öga på datumstämpeln. 041106. Fan vad trist. Men inget skulle få sabba 'vår' morgon så jag stuvade snart ned dottern i pyjamas i overallen och så hastade vi iväg för att byta till färsk marsipan.

Väl hemma igen inser entusiastiska mamman att tvååringars tålamod är ganska flykig vara så det slutar med att nyvakna pappan och fortfarande julpysselsugna mamman skapar skitiga grisar och nedsölade julmössor. Ganska tjusiga faktiskt, även om det ser ut som en marsi(p)an invasion på köksbänken!

Favvomusik och jultankar

Här börjar äntligen lite 'julstämmning' infinna sig. Blockljusen är ett konstant inslag och på kvällen njuts det av bland annat det underbart goda théet 'Oriental evening' från Bönor & blad. I helgen är det dags att plocka fram jullådan från källaren med bland annat förunderligt rara snöbollsféerna inköpta på Spiti förra året samt djurpepparkaksformarna som jag samlar på. Har allt i djurväg såsom exempelvis älg, kamel, lamm och elefant. Dinosaurien är senaste tillskottet - en vinst från en tävling på LivingbyC&Ws blogg. I år ska kakformarna äntligen användas för första gången i samband med julens bak tillsammans med dottern!
På stereon snurrar favoriten Basement Jaxxs senaste skiva. Inte lika galen som deras förra men minst lika kalasbra! Energi i musikform som rimmar väl med förmiddagens pigghumör.
En julklapp från mig själv inköpt på eBay är dessa underbara röda Noro Silk Garden som jag funderar på att använda till en Clapotis-sjal. Klappar till andra utom barnen har jag däremot inte börjat fundera på än...
Parkaprojektet har fått sin egen stickkasse. Några rader här och där på andra framdelen får jag till i barnens rum samtidigt som vi sjunger barnsånger som Anthea lärt sig på dagis. Nu gäller "Vi komma från pepparkakeland.." och gamla favoriten "Björnen sover..".

Snablar och stickbloggar

Ibland undrar jag hur många fler färdigastickade objekt jag skulle ha om jag spenderade lika mycket tid på att faktiskt sticka som jag gör på att spana in stickbloggar. Men vad tråkigt det skulle vara utan den inspiration det ger. Upptäcker ständigt nya stickare/-erskor som delar med sig av sina erfarenheter. Det senaste fyndet är knitspot som underhållande skriver om och visar sina fantastiskt läckra halsdukar, sjalar, garner mm. Sen att jag faktiskt besparar mig både tid och besvär genom att lära från andras erfarenheter är inte att underskatta! Har du en favvostickbloggare, tips mottages gärna!

Som det här med att montera ihop till ett färdigt plagg. Har haft en känsla av att det nog bara är jag som tycker att det är så förfärligt bökigt. Men så läser jag hos yarn boy att detta visst är vanligt förekommande. Han visar också med steg för steg-bilder hur man syr så att det faktiskt blir snyggt. Dessa bilder ska jag studera in i minsta detalj när det väl är dags att sy ihop min parka! Dessutom ger Anna i senaste numret av ezinet [Billigt garn mm] braiga tips på hur man syr ihop för bästa resultat.

Backstycket av parkan är uppstickad och nu är jag på g med ena framstycket, som visas på bilden. Du undrar kanske vad det är för märklig snabel i mitten och märkligt spår på högerkanten? Enligt Kim Hargreaves är snabeln något som längre fram (förhoppningsvis) ska användas till att forma en ficka. Spåret av lyfta maskor ska markera var mitten av framöppningens kant är, där också knapparna sen ska placeras. Det blir säkert jättetjusigt det här?!

Kim Hargreaves design till budgetpris

Ibland är det soft att bara sitta och bläddra i olika mönstermagasin och låta sig inspireras. Känslan av att "det här skulle jag kunna sticka upp" är skön! Ett tag sedan skaffade jag Rowan magazine nr 34, där Kim Hargreaves fortfarande är med och bidrar med sina sjysta designplagg. Visserligen gör de otroligt snygga bilderna en sugen på att göra i princip varje plagg. Men när jag spanade in den otroligt läckra koftan/jackan Parka kände jag att den verkligen kunde vara ett användbart plagg för mig.

Det intressanta med den här designen är att den är skriven för Rowans Polar, som utgått ur Rowans sortiment sedan ett tag. Vilket ju är toppen, då det numera går att få tag på det till fyndpris. Så jag införskaffade mig givetvis ett gäng, i färgen Zucchini. Och så igår satte jag igång att sticka, på mitt första lite större projekt på mycket länge. Det är tur för mig att det stickas med stickor 8 så det inte riskerar att ta allt för lång tid.

Kim Hargreaves

Kim Hargreaves är en mycket duktig designer av stickmönster och en före detta Rowandesigner. Hon har sedan en tid en nätbutik där hon säljer sina mönster i paket tillsammans med Rowangarn. Otroligt snygga plagg, men det kostar. Visserligen har jag allt mer gått mot att endast använda mig att det bästa kvalitetsgarnerna, såsom just Rowans garner. Men, ibland önskar jag att Kimpan sålde endast sina mönster. Det händer ju att man kan snoka upp kvalitetsgarn på rea och då skulle man kunna få till ett Kim Hargreaves-plagg till ett rimligare pris. Ta den här tjusiga koftan exempelvis, eller den här sommareleganta, den här vackra, den här eleganta eller den här rara. Eller det här stiliga jackmönstret eller den här snajdiga mössan. Skulle inte ha något emot att ha alla dessa underbara plagg hängandes dinglandes i min garderob. Har du någon KH-favorit? Det är svårt att bestämma sig för bara ett favoritplagg, men skulle jag välja någon så blir det nog den tjusiga koftan.

Färdiga sockor

Hedera är visst någon slags klätterväxt, släkt med murgrönan. Spetsmönstret som följer längs med hela Hedera-sockan ser däremot mer ut som en sprial. Mina färdigstickade är knallröda, i Regias silk-ullgarn. Att sticka dem var hyffsat lätt och trevligt.

Slutresultatet är jag däremot sådär nöjd med. Nerkorvade sockor kan visserligen vara coolt, men det var inte direkt så jag hade tänkt mig dessa. Efter en halv dags användning lär nämligen dessa knappast sitta tight på foten. Kanske kan en omgång i tvättmaskinen i 60 grader hyffsa till dem?!

Tjejjkväll

Libanesisk meze, Xsara-rödvin, äppeldessert och livlig diskussion gjorde att vi inte reflekterade över vilka ämnen som analyserades. Det handlade om utbrändhet, mentalsjukdom, död ... märkligt nog i den ordningen, men utan något sinsimellan samband.

Tänk att fyra civilingenjörstjejjer kan ha så trevligt ändå. Resten av kvällen var puttrig och handlade om ytligare saker. Det måste vi göra om snart igen!

Järnbrist och inspiration

Inspirationsbrist har jag haft, dock ej för närvarande. Däremot verkar jag ha brist på något annat. Det handlar om graviditet, förlossning, menstruation, alla dessa otyg som naturen tillfogar oss kvinnor bara för att vi ska kunna få våra små ljuvliga bebisar. Är helt enkelt aptrött numera! Sådär hängande-huvud-och-axlar, släpande-fötter-och-lama-armar- och svårt-hålla-ögonen-öppna-efter-20-trött! Trots att jag faktiskt sover minst 10 timmar varje natt. Idag började jag tänka i termer av järnkur. Ja, det måste ju bara vara frågan om järnbrist. Lunchen: blodpudding med stekta äpplen och lingonsylt - en upplevelse från Pontus in the Greenhouse bakficka. Middagen: kycklinglevergryta á la makens mamma. Planer för imorgon är spenatsoppa med ägg och leverpastejmackor med persiljegarnering. Kanske har du tips på järnstinn kost?! Om så tages det tacksamt emot här.

Stora fluffiga rosor i ljusa mjuka färger, så där lite gammeldags, är en klar favorit!

Har du förresten sett vad Eunny pysslat med på sensate tiden? Hon visar att det går att använda gamla beprövade 'mossiga' sticktekniker till någonting spännande 'nytt' och läckert. Nyfikenheten går att släcka genom att sticka exempelvis en scarf med stora "rutor". Annars är det inte helt otroligt om Eunny snart kläcker ur sig något läckert mönster i denna teknik, såsom exempelcis strumpor eller varför inte en kappa (hon snackar något om detta i sin blogg.). Vojjne, vojjne.

Jag gillar Angrychicken, hon är en extremt stilsäker kreatör! Hon är bland annat en hejjare på quilt i olika former. Hennes små quiltdetaljer, såsom små quiltade kort eller stora quilttäcken, är bara så bedårande och inspirerande. När jag såg flickan med hopprepet på det fantastiska gröna täcket trillade jag nästan av stolen. Fråga mig inte varför. Kanske handlar det om överraskningseffekten. Hur som helst känns hennes roliga quiltapplikationer väldigt fräscha och nyskapande. Skulle jag få en hel kväll för mig själv skulle jag inte tveka att pröva på något kul i stil med detta.

Då jag fortfarande brukar få en aning bortdomnade händer när jag stickar eller sitter framför datorn är Annas senaste numret av [Billigt garn mm] välkommen. Goda och dyrbara råd om hur man ska försöka undvika detta. Det handlar bland annat om att varva mellan olika typer av aktiviteter. Vilken tur då att det blir mycket av sånt numera: Snyta. Laga mat. Plocka undan. Byta blöjja. Mata. Torka spya. Sticka 1 minut. Trösta. Byta blöjja. Mata. Snyta. Ordna kvällsfika. Natta. Ojj, somna. Och så vidare. Om man har lyxen att sticka en längre stund menar Anna vidare att det kan vara bra att byta mellan stickprojekt där stickorna varierar i storlek.

Något av det pluttigaste och sötigaste i nalleväg är nog ändå Camilla Engmans virkade nallar. Och nu kan jag så äntligen skapa mig en själv, för Stitch 'n Bitch virkbok har precis mökat in sig i min stick- och numera även virkhylla. I denna bok finns alltså mönster av inte mindre än Camilla Engman själv för just dessa små varelser. Jippii!

Beanie

Så var Shedir från stickorna. En rymlig beanie med utrymme för både utslaget och hästsvans! Stickad i fantastisk tweed som är värmande men ändå märkligt sval trots sin "ull"-blandning, merino/alpacka/nylon. Inte minsta stickig är den heller. Det blir definitvt fler plagg i Rowans Felted Tweed!

Den rost-orange färgen matchar min nyinköpta mörkbruna vinterjacka från danska Jackpot sååå bra. Nu kan jag välkomna vinterkylan, med ny fin garderob. Visserligen ytterst motvilligt.

Min Shedir är stickad med fyra mönsterupprepningar, istället för mönstrets fem. Efter tips från Eunny har jag stickat genomgående med synligare räta maskor än vad mönstret anger. Alla räta är således stickade "through the backloop".

Det här med mössor är ju verkligen kul stickning. Inte minst på grund av det relativt snabba resultatet. Planer finns redan på ytterligare en vintermössa. Suktar efter en rymlig version av Odessa. Har dock varken garn- eller färgidéer just nu.

Egentligen vill jag komma igång med de lite större projekten, såsom tröjjor och koftor. Har både mönster och garn på lager så det handlar bara om att ta sig i kragen. Vi får se vad jag kommer igång med här näst. Kanske sätter jag igång med koftan Moonlight inom en snar framtid. Har både mösterbok och rekommenderade garnet Rowanspun Aran, i färgen Heat.

En uppifrån-vy för att demonstrera den tjusiga avslutningen!

Tentakoma t o m onsdag!

Ojj, vad jag har att läsa! Vilken tur att moster Anna och mormor, som är tillbaka från sin Israelresa, kan ställa upp lite som barnvakt. Det blir en hel instudering om Europaparlamentets ställning i EU och hur det stegvis förändrats genom att belysa några av EU:s policyområden. Kommer också fördjupa mig i och välja några aspekter av begreppet Europeisering och undersöka effekten av dessa på tre av EUs medlemsländer. Slutligen ska det analyseras kring förslaget om aktivt europeiskt medborgarskap, "Europe for Citizens". Är förhoppningsvis "tillbaka" någon gång andra halvan av veckan...

Höstmössa på g

Stickning är definitivt avslappning! Ett sant nöje och inte minst ett himla smart hantverk. Att kunna sticka unika plagg, välskräddade i underbara färger och kvalitéer är förmodligen skälet till att jag håller på med det här. Avkopplingseffekten är visseligen förutsättningen och många gånger anledningen till att jag plockar fram stickningen. Men att slippa jaga efter fina stickade plagg på stan toppar nog ändå min motivationslista.

Ta exempelvis den här ursnygga mössan jag håller på att sticka. Som jag har letat efter en skön höstmössa. Nu kan jag istället skapa min egen i en undebart kvalité i den genuint intensiva och varma färgen Ginger. Hoppas nu bara att den ska sitta så den kan värma gott i vinter!

Glad skulle jag vara om jag hade tid att gå på stickcafé. Definitivt ännu gladare om denne medstickare satt mitt emot. Vad tror du att han stickar på? En gissning gällande garn: `Socks that rock'?

Sköna sockidéer mm

Nu ståtar äntligen Knitter's Almanac och Knitting Without Tears av Elizabeth Zimmermann även i min bokhylla. Nu kan jag också sticka den coola Ganomy Hat, söta och nästan sömlösa Baby Sweater on Two Needles kanske med ett par matchande Baby Leggings, supergosiga Modular Tomten Jacket, snygga 36-stitch Mittens, knasiga Snail Hat, klassiska Seamless Yoke Sweater som sitter slimmt även över dem som inte är särskilt breda över axlarna, kuliga Three-cornered Hat, traditionellt vackra Norwegian mittens, superläckra Seamless Hybrid Sweater och Mittered mittens som passar till Ganomy-hatten mm. Då dessa plagg är tidlösa och konstruktionen genomtänkt smart tror jag att jag kommer ha stor glädje av dessa EZ:s mönster och idéer för en lång tid framöver.

Av det illgröna Regia-garnet vill jag göra lövmönstrade sockor. Kew av Polly Outhwaite i Knitty Winter 2006-numret är ett nytt sockmönster med snygga löv och har ganska kort skaft. Gillar att kanten på sockan är vågig men skulle nog sticka den utan ribban. Min tveksamhet när det gäller den här sockan handlar om att det ser lite glest ut mellan bladen på bilden. Kanske borde jag vänta tills andra stickbloggare testat att sticka upp dem. Elfine's Socks av Amila Raitte har därmot stickats upp av en rad stickerskor, i olika varianter. De tycks ha varit nöjda med resultatet. Detta är en socka av lite rakare modell med längre skaft som ger ett snyggt helhetsintryck! Visserligen en aning glest mellan bladen här också. Även Embossed Leaves Socks av Mona Schmidt i Interweave Knits Winter 2005-numret är ett välbeprövat mönster som ger mycket stiliga sockor. Liksom med Elifine´s sockor är det angivna garnet en aning tjockare än mitt gröna garn. Men det borde funka ändå. Frågan nu är vilket mönster jag ska välja? Elfine's Socks, Kew eller Embossed Leaves?

Anthea hade önskat sig duplolego i födelsdagspresent, och när kalas nummer två hade firats var Anthea ett helt lass duplolego rikare. Lycklig är hon liksom hennes mamma och pappa, vilka bidrog med jättesats vanliga duplobitar och gärna leker med lego. Vi hoppas också att Thea och hennes pappa, som gav Anthea den stora duplodjurgården, snart kommer tillbaka och hjälper Anthea bygga.

Att få 'blåsa ljusen' igen hade Anthea sett fram emot hela veckan. Glassmarängtårtan med jordbuggar på var en succé liksom middagen på ugnsgrillade rotsakerna och älg- och lammfärsbiffar. Theas pappa J ansåg att speciellt rotsaksröran påminde starkt om en medeltida måltid han serverats för ett tag sedan.

Och så en liten sockrapport. I småbarnsfabriken är verkstan igång för fullt och när det blir någon minut över blir det en och annan rad till på den andra Hederasockan.

Kostcirkeln, bästa middagstipset!

I eftermiddags efter att jag och födelsedagstjejjen bakat äppelpaj var det dags för mig att laga middag. Lammfärs hade inhandlats på förmiddagen. På en kvart hinns inte med de sedvanliga kolhydrattilläggen. Då maken föreslog bönor till såg jag framför mig en gryta uppkryddad med lök, mynta, spiskummin och tomatkross, på nordafrikanskt vis eller kanske snarare mellanösternaktigt. Rea-champinjonerna vi köpte ett halvt kilo av i helgen behöver också användas upp innan de får egna ben och rymmer från kylen. "Någonting saknas" kände jag och tittade in i kylen och spanade in ett paket fetaost och ett granatäpple. "Va' tjusig maten kommer att se ut med påströsslade granatäppelkärnor", tänkte jag.

En kvart senare smakar vi på den uppslevade grytan varpå maken säger att "det här var ju stabbigt". Visserligen med vänlig ton, men matkritik är inte normalt hans stil. Så jag börjar ana oråd. Smaken är det ju inget fel på. Men det är klart, den är ju lite fet med all ost förståss. Maken tuggar besvärat vidare och undrar om han kan få bröd till maten och mumlar något om "mycket proteiner". Så sträcker plötsligt dottern sin tallrik mot mig med bestämd min och säger "mamma, annan mat!". Då är domen avkunnad! Det är två mot tre. Så det är bara att inse att mina talanger som kockdotter inte alltid infinner sig spontant. Och med facit i hand borde jag ha kommit ihåg kostcirkeln från mellanstadiet.

Senare på kvällen chitt-chattar maken och jag lite i samband med kvällsmatningen av Leonard. Han skrockar till och säger "du, minns du fem myror är fler än fem elefanter? Den där maten var lite som den där sockerkakan som Brasse bakade med hans favoriter korv och godis i.". Han ler belåtet. Efter en stund lägger han till "du vet, mat är lite som modernism. Man fokuserar på en ingrediens. Din mat idag var lite barock ... nästan med små statyer på toppen". Men så ser han ut att tycka synd om mig och passar på att berömma mig som för ovanlighetens skull så väl tar emot hans kritik. Men jag kan bara storskratta inombords. Borde jag kanske vara förnärmad?

Stickgurun EZ

Har länge varit nyfiken på den eminenta damen Elizabeth Zimmerman och hennes berömda mönster och sticktekniker. Det började med att jag hörde talas om bebikoftan Baby Surprise Jacket, som stickas i ett stycke d v s helt utan sömmar. Här och här är andra som stickat denna mystiska kofta. Den tänkte jag sticka till lilltjejjen när hon kom för två år sedan, idag. Mycket vänliga Schoolhouse Press sände mig detta mönster helt utan kostnad med ett "vi tar betalt nästa gång du beställer från oss". Ändå kom jag inte till skott den gången. Inte heller till Leo blev det någon surprise jacket, som nu redan hunnit bli stor, nästan som en ettåring.

En av mina favorit-stickbloggar just nu är b r o o k l y n t w e e d. Med vackra foton och inspirernade text uttrycker han bland annat sin passion för allt som har med EZ att göra. Det är verkligen svårt att inte smittas av hans entusiasm. Hela EZ-biten verkar förövrigt vara en hype bland många stickare. Både här och där finner man förtjusande EZ-plagg. Så, nu har jag tagit tag i min nyfikenhet och beställt några böcker skrivna av henne, Knitting without tears samt Knitter's Almanac (de populära böckerna The Optionated Knitter och Knitting Around är däremot slut hos adlibris/bokus), och gått med i Zimmermania. Den sistnämnda är en klubb där man kan se vad andra EZ-entusiaster håller på med, men även bidra med sitt eget skapande på det här området.

Annars, dimper snart Interweave Knits vinternummer ner i min brevlåda. De söta Cowgirl Slipper Socks kan jag tänka mig att sticka, liksom tjusiga Tweed Beret. Venezia Pullover är väldigt vacker, men väl omfattande projekt för mig just nu. Ett par smarta Flip Top Mittens kan jag däremot tänka mig göra. Hittade du något intressant i det här numret?

Helt otroligt vad tiden har rusat fram de senaste åren. Nu är det tvåårsdagen sedan Anthea gjorde entré i vår värld. Det har varit underbart och spännande att få lära känna denna lilla person.

Anthea för precis ett år sedan, med ett ljus på tårtan, tog sig fram krypande och var inte alls lika vältalig som nu.

Om att komma igång med uppsatsskrivandet

Ja, nu längtar man verkligen efter att komma igång med uppsatsskrivandet. Småbarnslivet har satt krokben för nästan alla inplanerade pluggstunder. Har barnen inte varit sjuka, har barnens utvecklingsfaser överlappat varandra eller så har det regnat och vi varit tvungna att stanna hemma med överenergiska barn. På måndag är det i alla fall dags för lite ordning. Anthea ska äntligen få träffa sina nya dagiskompisar. Leonard är visserligen med mig på heltid men jag kan arbeta lite under sovpauser och lekstunder. Leonard har nämligen börjat sysselsätta sig själv längre stunder genom att hasa omkring på barnrumsgolvet och smaka, vrida och vända på allt han kommer åt. Det gäller att passa på, och så har jag ju kvällarna - ibland.

Uppsatsämnet har börjat ta form, jag kommer att titta på om EU:s regionalpolitik kan minska arbestslösheten i Stockholm. Ett aktuellt och angeläget ämne och mycket användbar kunskapen i min fortsatta karriär. När jag nämnde för min lärare vad jag ville skriva om kom han efter rasten med en bok till mig. Det visade sig att boken handlar om EU:s strukturpolitik (som är kopplat till mitt uppsatsämne) och är skriven av honom själv. Så, jag har en mycket insatt lärare och således möjligen en mer engagerad handledare.

Hittills har jag sökt reda ut begreppen inom detta område men nu är det angeläget att finna lämpliga dokument att utgå från i uppsatsarbetet. Dels aktuellt textmaterial att analysera. Det handlar troligen om strategier, planer eller lagar på EU-nivå och dess svenska tillämpning. Dels måste jag få fatt i lämpligt teorimaterial som bakgrund till min analys. Det finns en hel del information på nätet: EU har en bra hemsida med massor av länkar om EU:s regionalpolitik, några speciellt intressanta är: Regionkommittén samt Kommissionens inforegio. När det gäller stockholmspolitiken finns också en hel del. Stockholms Läns Landsting med Regionplane- och trafikkontoret, RTK samt Regionalplan RUFS 2001. Stockholms Stad med Stadens arbete med EU och internationella frågor. Regeringens information om storstadspolitik. Men även andra organ såsom Stockholm Region och Sveriges kommuner och landsting. EU-relaterade länkar om storstadspolitik: Urbanfutures, Eurocities och Urbanact är också värda att undersökas. Annan EU-information i Sverige finns i riksdagens EU-upplysning. När det gäller teorigrund kommer jag att utgå från Stockholms Universitetets bibliotek och de tidskrifter och böcker som erbjuds via dem. Även Riskdagsbiblioteket och Anna Lindh-biblioteket är bra.


Sist men inte minst finns det en del på hög politisk nivå som inser värdet av ett par mönsterstickade vantar. Och, tack vare detta finns risk för att euroetniska vantar blir högsta mode i Kairo, Paris, Tokyo och NY. Vad tror du?

Höstinspiration

Nu känns hösten påtaglig. Med barnen välpaketerade i galon och ullplagg tog vi oss till Bondens marknad på söder idag. Det småregnade och var lite småkyligt men med Birchen virad runt halsen (det var premiär) var det ändå ganska mysigt. Vi botanisera bland grönsaker och blommor och trots att variationen var begränsad hittade vi ett och annat. Ser märkligt nog fram emot hösten. Mysiga långfikor med paj på svenska höstäpplen och en rykande färsk cappuchino, varma soppluncher, promenad på gulnande löv, innemys med tända ljus ... mmmm.

Den vackra blombuketten vi fick från Katarina och Anders på Leonards namngivning har nu omvandlats till bedagad skönhet med förlängd livslängd.

I måndags lämnades hemtentamen in på Universitetet och då fick barnen följa med och se vart mamma pluggar. Vi passade på att njuta av naturen bakom Universitetet där vi bland annat hittade en rad äppelträd. Några äpplen fick följa med hem och utgör nu tillsammans med hästkastanjer plockade på hemvägen från tunnelbanan höstinspiration i det vackra fatet som Leonard fick av gudmor Katarina och Anders på namngivningen.

Från Bondens marknad fick vi bland annat med oss dessa vackra cerisa blommor. Minns inte namnet på dem men i och med att det var dags att stänga marknaden för den här lördagen fick vi dem för fyndpriset trettio kronor.

Efter att hemtentan var inlämnad kändes huvudet uttömt och jag behövde något att koppla av med för att ladda upp inför kommande pluggande. Då kändes det helt rätt att börja sticka på en Hedera-socka i knallröd färg. Spetsmönsterstickning av det enklare slaget gör att det bildas socka i rasande tempo.

Vårdsorgen

I min dröm om folkhemssverige ackompanjeras bilder av lyckliga människor hand i hand av "I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut, Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut ...". Yrvaken inser jag att folkhemmet raserat för länge sedan. Att lägga sig på tvären och tjura hjälper inte. Det är bara att acceptera de enorma skatterna utan att man får nämnvärt tillbaka, och samtidigt själv ta tag i byggandet av sitt drömhem.

Mödravårdens funktion borde ifrågasättas mer. Att gravida kvinnors oro inte tas på allvar är inte någon nyhet. Om jag någonsin blir gravid igen så kommer jag att ta tag i min egen mördravård. Det finns ju trots allt en hel del vård i privat regi - bara man betalar. Vad jag kommit fram till är inte problemet med dålig offentlig vård. Det handlar snarare om att vi måste inse att den inte räcker. Som vårdapparaten ser ut idag ges vården ut godtyckligt, och det duger inte. Ingen av oss ska behöva acceptera det. För att få tillfredställande vård är det nödvändigt att vi komplettera med det som vården inte ger oss. Kanske genom att spara pengar i någon form av buffert, betala vårdförsäkringar etc.

Det är nu fem månader sedan Leonard föddes. Det har varit stormigt och alldeles härligt att lära känna honom. Men Leonards ankomst till världen var traumatiskt för oss föräldrar. Vi har inte haft tid eller ork att få ett avslut på det hela. Av en vikarierande omtänksam sjuksyrra på barnavården har jag blivit rekommenderad att göra en anmälan till patientförsäkringen. Det handlar inte om att sätta dit någon utan om att vår son ska få stöd om det visar sig att slarv i vården är orsak till någon framtida skada. Anmälan måste ske inom två år efter "olyckan", så vi har tid på oss.

Den förebyggande vården är nästan obefintlig. Vården, som den verkar funka idag, träder in först när det krisar sig, i bästa fall. Detta är min erfarenhet, och mina näras. Om du vill ha en hälsoundersökning blir du nekad - du måste först uppvisa symptom. Om du får cancer är det tur - eller frågan om att du är stark som en tjur - som avgör om du får bäst möjliga vård. Om du har psykos och behöver psykolog, får du istället mer medicin - så du inte ska orka tjaffsa mer om att få psykvård.

Eller, som i mitt fall, om du känner dig extremt tung och har fruktansvärt ont i magen, höfterna, ryggen i samband med graviditeten så ges inget ultraljud för att mäta bebisen längd. Inte ens genom tjat. Och det är här tilliten brister. När barnmorskan på mödravården intygar att "det är kvinnan själv som känner när det är allvar." då inser man att man är lurad när sånt här händer. Glukosbelastning, som är en enkel procedur, finns inte med på världskartan. Istället ges råd av typen "Ooooroa dig inte, det är iiiiiiiingen faaaaaaaara, det är heeeeeelt normalt". Ändå var det samma barnmorska under förra graviditet, nio månader tidigare. Den gången var magen betydligt mindre. Trots mina ängsliga reflektioner om den absurda storleken på magen möttes jag av "det är baaaaara bra om barnet är större. Det är mycket sämre om de är små. Ja, du slipper ju amma upp bebin ... he, he." Istället för att tas seriöst återstår en känsla av att vara korkad och besvärlig som begär någonting utöver de vanliga mödravårdsbesöken.

Ja, vår Leonard föddes tillslut 5.2 kg tung. En "överraskning" vilket medförde att förlossningen blev mycket komplicerad och Leonard kom ut utan andning. Man visste först inte om han skulle kunna andas själv. Härifrån och framåt har jag inte så många betänkligheter. När man insåg hur allvarlig situationen var gjordes allt, som kunde göras i de bästa av världar. Genom datortomografi någon dag efter förlossning visade det sig att vår son inte hade fått några syreskador. Idag ser det heller inte ut som att Leonard fått några men. Men vi kan fortfarande inte vara absolut säkra. Egentligen inte förrän han kan gå. Och sedan finnas fortfarande risk för exempelvis ADHD. Riskerna är givetvis ytterst små. Men ändå. Och med vetskapen om att vår älskade Leonard utsatts för denna risk blir man arg ... milt sagt.

Andra bloggar om: Vård, Samhälle, Familj, Välfärd, Förlossning, Graviditet, Barn, Bebis, Mödravård, Barnavård genom Intressant.se